Förlåt, jag vet att jag trasslar med er ofta och byter blogg hela tiden, men jag vet att det finns bloggar som är bättre än denna jag har nu och framförallt snyggare vad gäller layout och nu har jag hittat en annan favorit, nämligen tumblr. Detta innebär alltså att jag har startat upp en ny blogg där och såhär heter den http://claraellen.tumblr.com/ häng med där vet jag! PUSS

Jag lovade ju er att jag skulle fortsätta underhålla den här bloggen, vilket jag fortfarande står fast vid. Dock känner jag att mitt liv är ganska så enformigt just nu och det finns inte alls mycket att skriva om, och efter att ha skrivit konstant i ett år känns det som att jag behöver en paus. Så jag tar ett litet break och vilar upp skrivfingrarna och återkommer med en ny header och nya inlägget framåt hösten då ett nytt kapitel av mitt liv börjar, i Jönköping, mer om det i höst. På återsende!

Hej!

Först och främst tänkte jag klargöra några saker, eller egentligen en sak, den här bloggen har under det senaste året handlat om mitt liv i USA, dock är det ingen USA blogg utan jag kommer fortsätta skriva trots att jag är hemma i Sverige igen. Jag måste dock fixa till bloggen lite och ändra header och sånt, för California dreaming kan det ju inte stå längre, så det ska jag ändra så fort jag får lite tid och ork. Så ni som följt mig under mitt år i USA, fortsätt gärna hänga med mig i mitt liv, nu först och främst en sommar hemma i Örebro och sen en höst i Jönköping eller Göteborg, för studier. Och jag måste tillägga att jag är fruktansvärt sugen och laddad för att börja plugga, det känns så otroligt roligt och jag är så redo att komma igång nu och framförallt är jag sugen på en egen lägenhet så det kommer det ju bli till hösten när jag börjar plugga. Sen är jag även väldigt sugen på studentlivet och att flytta till en ny stad och lära känna ännu mera nya vänner. Sen är jag även sugen på att komma igång med själva skolan och att få påbörja min utbidlning på riktigt, det känns otroligt skönt att jag vet exakt vad jag vill plugga nu och exakt vilken inriktning jag vill mot. Det jag ska plugga är Kommunikation för att sedan i framtiden jobba som informatör, det passar mig som hand i handsken då jag både gillar att skriva och prata med människor samt har lätt för att prata inför människor. Jag är så laddad!!!! Så häng på, vi kör vidare på den här bloggen, samma tid samma kanal!

Det var knappt en vecka sen jag kom hem, men ändå känns det som att jag har varit hemma i evigheter, är inte det underligt? Hur som helst så har jag snabbt aklimatiserat mig och kommit in i den här vardagen och än så länge måste jag säga att jag gillar det, jag gillar det här livet och för tillfället är det ungefär lika intensivt som det var på slutet i USA. Sen jag kom hem förra helgen har jag hunnit med att jobba i 4 dagar, träffat mängder med vänner, hängt på uteserveringar, varit ute och dansat och idag kom jag hem ifrån Göteborg där jag var och hälsade på Sara som hade fest igår. Så nog tusan håller jag mig sysselsatt här hemma också och det här livet är långt ifrån trist, det ändå jag kan klaga på är såklart vädret som är under all kritik, vart är solen och värmen, hallå det är juni? Men förhoppningsvis ordnar även det upp sig tids nog, att önska vore ju fint väder till midsommar, då ska nämligen jag och Therese åka till Marstrand med till ett par killkompisar till henne som har hus där och ja då hoppas jag verkligen på fint väder!

Nu ska jag ta och käka upp jordgubbarna som står här bredvid mig och läskas, sen glo lite på tv och bara njuta av en lugn kväll, för jag är helt slut efter gårdagens vilda natt i Göteborg. Imorgon väntar en ny jobbvecka och också nya möjligheter!

Kram så länge!

Hej och förlåt för fruktansvärd dålig uppdatering sen hemkomst men jag har haft fullt upp med att umgås med familj och vänner och såklart att äta svensk mat i mängder. Men nu efter att ha varit hemma i drygt 4 dagar så börjar jag landa och jag börjar förstå att jag faktikst är hemma och jag måste erkänna att det känns helt underbart bra. Jag har saknat så många människor och så mycket som har med Sverige att göra så att jag längtade hem något otroligt den sista månaden. Så när jag landade på arlanda i fredags så slogs jag av glädje, mamma och mormor kom springande mot mig och jag kände bara hur lyckan slog till på en gång, lyckan över att befinna mig hemma, hemma i mitt trygga, underbara, vackra Örebro. 

Så helgen spenderade jag såklart med nära och kära och jag passade på att äta massa gott, i lördags hann jag även med att gå ut en sväng med lite vänner och det var såklart jätteroligt (även om det var fruktansvärt kallt). Sen idag har jag börjat jobba, många tycker att det är underligt att jag orkar börja jobba på en gång men jag kan nog inte hålla med, jag resonerar som så att det är lika skönt att bara komma igång på en gång, hur segt vore det inte att dra runt hemma och inte göra någonting, vad tjänar det till? Och hur mycket pengar genererar det i? Nej det är lika bra att dra igång på en gång, dessutom älskar jag mitt jobb på Transportstyrelsen och det var såklart jätteroligt att komma tillbaka och hälsa på alla igen. Alla hälsade mig såklart välkommen tillbaka och frågade hur jag haft det. Efter det varma välkomnandet satt jag med och medlyssnade lite för att få en liten refresh om vad det hela handlar om och hur man gör allting, dock föll de flesta bitarna på plats ganska fort och jag känner mig redan redo för att börja ta telefon, dock får jag hålla mig tills fredag då jag faktiskt är schemalagad för telefon. Tillsdess väntar lite mer utbildningar och medlyssning. 

Det som känns konstigast av allt är att så fort jag nu kommit hem och börjar komma in i mitt "gamla" liv så känns det aldirg som att jag har varit borta, när jag cyklade till jobbet med mamma imorse så kändes det precis som förra året och likaså när jag väl kom in på jobbet och gick runt i korridorerna, det kändes inte som att det var ett helt år sedan jag gick där sist utan som att det var igår. Men när folk sedan kommer och frågar hur jag har haft det och jag drar igång och berättar då slår det mig vilken resa jag har varit med om och hur mycket häftiga upplevelser jag nu har med mig i ryggsäcken. Den här resan som jag har gjort har utvecklat mig som person så otroligt myckt och jag har lärt mig så fruktansvärt mycket och jag är helt säker på att jag kommer att kunna använda den kunskapen i framtiden. 

Nu är jag redo för en sommar i Sverige, en sommar med jobb och mysiga kvällar på uteserveringar, fikastunder och glasspauser. Att bada i sjöar och åka runt på roadtrips söderut i Sverige, jag är redo för en svensk sommar med andra ord och just nu längtar jag inte alls tillbaka till Santa Barbara, jag bara njuter av att vara hemma och jag hoppas att det fortsätter på samma sätt!

Kram på er

Har rivit, kastat och packat hela dagen och nu är jag helt klart, dock väger den ena väskan alldeles för mycket, jag som inte trodde att det skulle vara några problem, nu har jag insett att jag hade fel jag har alldeles på tok för mycek grejjer. Troligen kommer jag få kasta mer, eller betala för övervikt vilket många andra här har fått gjort och de landar på typ 2000 svenska kronor, vilket såklart känns jäkligt surt, så troligen får jag kasta ännu mera saker, hm svåra beslut som tåls att tänka på någon timme. 

Vad som känns ännu jobbigae är Rebecka drog redan i natt, så vid kvart över tre i natt kramade jag om henne och sa hejdå och sen skulle jag försöka somna om vilket gick sådär, jag gillar inte alls att sova själv i det här stora huset och nu när jag inte ens såg rebeckas madrass i rummet så blev det hela ännu jobbigare så det tog ett bra tag att somna om. Som tur är kommer Sara och sover här inatt för vi åker till LA tillsammans imorgon, så då blir det inte lika ensamt och förhoppningsvis inte lika svårt att somna. Men innan vi lägger oss och sover ska vi ut och käka, en amerikansk kompis till henne kommer och hämtar oss om 30 minuter så då ska vi käka en riktigt brakmiddag och faktiskt dricka lite vin, fira lite i alla fall sista kvällen. Sen klockan 03.50 inatt hoppar jag på flygbussen som tar mig mot LA, därifrån flyger jag först till Chicago sen till Arlanda, 07.45 på fredag är jag i Sverige, om jag är taggad? Som fan! Om jag kommer sakna Santa Barbara, som fan! Förstår ni då vad jag menar med rubriken? Känslorna är så blanande och mixade som de bara kan bli...

På torsdag tar det här äventyret slut och jag åker tillbaka till Sverige och mitt gamla liv igen, dock åker jag inte tillbaka som samma person. Den här resan och det här äventyret som jag har gjort har förändrat mitt liv på så otroligt många sätt. Jag känner mig starkare som människa och vet att jag faktiskt klarar mig på egen hand, vart än i världen jag är. Jag har lärt mig hantera rädslor och trotsa rädslor, så som engelskan när jag kom hit, jag var livrädd i början speciellt ha redovisningar och sånt i skolan och nu pratar jag på utan minsta rädsla utan minsta obehag, jag trotsade min rädsla och vågade prata engelska inför 30 amerikaner och nu känner jag mig så mycket starkare som person. Vad gäller engelskan har jag förbättras fruktansvärt mycket. Jag hittar numera alltid ord och behöver aldrig fundera över vad saker och ting heter jag känner mig aldrig osäker längre och vågar prata och mitt ordförråd är 10 gånger så stort som innan jag kom hit. Jag har även lärt mig väldigt mycket om mig själv, mina behov, värderingar tankar osv. Jag har blivit ännu mer social och utåtriktad och är aldrig rädd för att prata med främlingar. Jag har även lärt mig väldigt mycket om andra kulturer och andra länder, andra människors väderingar och tankar angående saker. Och sist men absolut inte minst, jag har fått så mycket nya vänner runt om i hela världen. Under mitt år här har jag träffat så mycket otroliga och fantastiska människor, människor som har fått mig att inse hur roligt livet faktiskt kan vara och hur mycket man kan få ut av det om man bara lever i nuet och njuter, every moment counts. Utöver allt som jag har lärt mig så har jag haft ett fruktansvärt roligt år, ett helt fantastiskt år som jag inte ångrar någonting utav. Trots att det har gått mycket pengar så har det varit värt varenda kronor, vartenda öre, jag är en helt annan människa nu, en människa som tror på sig själv och som vet att jag klarar mig själv vart jag än i världen landar. Det här året har utan tvekan varit det bästa året i mitt liv och något som jag aldrig, aldrig kommer att glömma!

Här kommer en bildbom med godbitar från det här året, och återigen ett stort tack till alla er som har gjort det här året till the best year of my life!

Enda sen jag var 15 år har jag jobbat och tjäntat pengar och vid varje lön har jag sparat undan lite pengar till sparkontot och till den här resan som jag nu har gjort. Vissa månader när det har varit lite tufft med pengar har jag alltid kunnat föra över från sparkontot till kortkontot och på så sätt klarat mig, men nu för första gången på 6 år så har jag inga pengar alls på sparkontot, det ekar helt tomt och jag måste erkänna att det känns jäkligt tungt. Visserligen är jag inte ett dugg förvånad över att det inte finns pengar kvar, för det var ingenting som jag räknade med heller när jag gjorde budgeten i julas så det är inget konstigt, det är bara jäkligt frusterande att veta att man liksom inte har några pengar, inga alls. Dock är jag inte ensam, i princip alla mina vänner här känner lika dant så vi kan i alla fall vara deprimerade tillsammans. Sen har ju inte jag tagit några lån heller vilket jag är väldigt glad över, så visst jag kommer hem utan ett öre men jag har inte skulder på det också, så det känns väldigt skönt! Sen börjar jag jobba måndagen efter jag kommit hem samt att jag får tillbaka pengar från skatten i mitten av juni, så det känns som att framtiden är ljus ekonomin kommer ordna upp sig och jag tror bara att det är bra att jag nu för en gång skull får prova på hur det är att ha det lite tufft på eknomifronten, det kan nog vara en läxa även för mig!