Och kanske också det största för efter mycket om och men så har vi äntligen fått boende, vilket känns helt fantastiskt skönt. När vi kom ner hit så trodde vi att vi hade boende första månaden, men sen visade det sig inte alls vara fallet så vi blev en aning stressade och har därför spenderat de senaste dagarna framför datorn i receptionen och bara ringt och mailat runt på mängder med annonser. Efter ett tag fick vi napp och gick fick igår gå på två visningar och en av dem visade sig vara något utöver våra förväntningar, både vad gäller pris och läge. Det är ett hus som ligger ca 50 meter ifrån skolan, i huset bor två amerikanska killar så det är dem vi kommer dela det med och rummet som jag och Rebecka delar på var relativt stort och hade inbyggd garderob och så får vi också ett badrum att dela på. Hela huset var nyrenoverat och var helt fantastiskt fint och det bästa av allt var att det hade havsutsikt. Från tomten och från några av rummen, visserligen inte vårat men ändå så kunde man se havet. När vi sedan fick det här till ett bra pris så kändes det dumt att inte tacka ja. Så imorgon tar vi vårat pick och pack och flyttar in där med killarna. Jag kan inte sticka under solen med att jag är nervös, jag menar vi känner ju inte dem här killarna, samtidigt som jag är så sjukt taggad på att få lära känna lite amerikanare och att varje dag få prata engelska. Nej det ska bli riktigt roligt! Så när vi har flyttat in och fått lite ordning ska ni givetvis få se lite bilder.

Så från och med imorgon eftermiddag kväll kommer vi både ha ett orentligt hem och tillgång till bättre internet, vilket betyder både mer foton och mer inlägg. Tillsdess får ni ha det grymt allihopa!

Nu ska jag ta och hoppa i bikinin och lägga mig vid poolen, solen börjar precis titta fram här.

PUSS

Jag lever, tro det eller ej. Jag vet att jag har lovat er grym uppdatering härifrån men det har inte riktigt fungerat eftersom att internet inte har varit på våran sida, så det är alldeles för segt för att skriva inlägg. Men nu sitter jag i lobbyn på hotellet och då fungerar det mycket bättre så därför skriver jag några rader till er.

Angående själva resan så gick den över förväntan på alla plan, inga förseningar, inga väskor som inte kom, inga problem i pass/säkerhetskontrollen utan allt bara flöt på. När vi landade i L.A hade vi varit på resande fot i över 24 timmar och var helt slut. Som tur var kom min fantastiska familj (som jag bodde hos 2007) och hämtade oss på flygplatsen och sen blev vi skjutsade hem till dem och på något sätt kändes det som att komma hem. I hallen möttes vi av tre små glada tjejer (deras barnbarn) som konstigt nog kom ihåg mig trots att det vara fyra år sen jag var där och dem var riktigt små då. Jag fick massor med kramar och lite teckningar som de hade ritat. Efter det somnade vi ganska så fort, vill jag lova. När vi vaknade dagen efter så var det lite svårt att greppa att vi faktiskt var i Kalifornien, det tog ett bra tag innan man kom på att man inte låg hemma i sin sin Örebro längre. Vi käkade frukost och hängde lite vid poolen innan vi blev skjutsade till Santa Barbara. Och i bilen på väg hit så satt alla vi tjejer och bara gapade, ingen av oss kunde förstå att vi faktiskt skulle bo här i den här underbara staden. Vi stannade vid hotellet, lämnade våra grejjer och sen tog vi oss ner på stan på en gång bara för att titta oss runt och ja vi blev bara mer och mer förvånade, samtidigt som glädjen inom oss bara steg, att vi valt just den här staden att bo i, ja de tror jag ingen av oss ångrar. Även den kvällen somnade vi tidigt.

Igår var den första hela dagen som vi hade här i SB, så vi gick upp ganska tidigt, käkade frukost och sen tog vi oss bort mot skolan, vilket var svårare än vi först trott. Vi gick fel några gånger innan vi tillsist hittade rätt och kom till kontoret för internationella studenter, vi checkade in fick mängder med papper och ställde tusen med frågor som vi hade. Efter det sprang vi till affären på skolan och köpte skoltröjor det känns ju som en självklarhet att ha en skoltröja som det står SBCC på med stora bokstäver, så jäkla amerikanskt. När vi var klara med skolan käkade vi lunch i hamnen och sen tog vi oss hem och solade och badade vi poolen på hotellet. Middag åt vi sen i sängen framför legally blonde innan vi somnade.

Idag är det lördag och lite mulet tyvärr, men jag antar att vi kommer få tillräckligt med sol ändå här under vårat år så vi ska nog inte klaga. Vi kommer istället att spendera dagen framför datorn och försöka hitta lägenheter som vi sen kan bo i. Vi ska på en visning idag på ett hus där det bor två amerikanska killar och huset ligger tydligen jättenära skolan, så vi hoppas på att det faller oss i smaken annars får vi fortsätta leta. 

Jag slänger även in några bilder så att ni får se hur underbart vi har det, mer bilder och mer inlägg kommer när internet fungerar bättre, det lovar jag! Kram på er!

   De tre små tjejerna i poolen i torsdags   Stranden i SB   Stranden   Shoppinggatan

Det är nu det händer, det där som jag har längtat efter i fyra år, det där som jag har planerat, fixat och donat med i över ett år. Det är det som har gjort mig nervös de senaste fyra månaderna och samtidigt det som har gjort att jag har längtat så fruktansvärt mycket. 

Det är med sjukt blandade känslor jag imorgon lämnar Örebro bakom mig och tar steget ut i världen och närmare bestämt USA och Kalifornien. Jag hoppas att de kommer att bli ett helt fantastiskt år och att jag också kommer att få leva i det liv som jag har hoppats på att få leva. Att jag träffar mängder med nya sköna människor, får nya vänner och såklart att jag får lära mig mycket, både i form av ren kunskap men även erfarenhet.

Och till alla som jag under den senaste veckan har fått ta avsked till så kan jag bara meddela att ni är grymma allihopa, ni har förgyllt mitt liv och jag älskar er! Och vet ni vad det bästa av allt är? Att vi ses snart!!!!

Så nu slutar jag gråta, packar ihop det sista och sen säger jag bara Californiaaaaa here we cooommeeee!!!

Mitt liv går i ett alldeles för högt tempo just nu och jag hänger inte alls med, inte någonstans. Idag har jag haft fullt program ända sedan imorse men på något sätt så gillar jag det, för då behöver jag inte tänka så mycket, inte oroa mig så mycket, vilket är skönt. Så nu efter att ha sprungit runt på stan med mamma och handlat det sista så fikade jag med Ninni och sen tog jag avsked till Bara Vara. Nu är jag hemma, har fixat ordning på pengar och allt jag har handlat. Så nu är det dags att hoppa in i duschen för att sedan åka förbi Elle och säga hejdå till henne och sedan vidare till mormor och morfar för lite avskedsmiddag. Och efter det så smäller vi till med en utgång till. Det dyker nämligen upp lite fint besök ifrån Göteborg så det är bäst att passa på och som tur är så var mina fina vänner inte alls svårövertalade att hänga på. Så vi kör igen, för en sista gång i Örebro.

Nu väntar duschen, sen grillmiddag.

 Titta vilken fin bild som togs i fredags på avskedsmiddagen, på mig och Pernillas lille kille. Han kan vara världens sötaste!

Jag har fallit dit igen, som jag gör lite då och då. Jag bara älskar, älskar, älskar Chris Medinas låt - What are words. Jag har hört den några gånger nu men igår 01.55 när de drog igång den på dansgolvet på Frimis och jag stod tillsammans med Malin och Linnea och kramade dem så hårt jag bara kunde, ja då helt plötsligt började låten betyda något också och jag antar att den så också föralltid kommer att göra. 

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga om gårdagen, och den sista utgången på x-antal månader i Örebro. De kändes verkligen att det var något i luften och av någon anledning så var det faktiskt inte riktigt lika roligt som det brukar vara. Men jag försökte i alla fall att göra det bästa av kvällen och för att lyckas med det så skulle jag gärna ha viljat haft möjligheten till att klona mig, eftersom att jag hade några kompisar som skulle till ett ställe och några andra som skulle till ett annat, själv stod jag mitt emellan och ville inget annat än att vara med allihopa, helst på en och samma gång, vilket såklart inte gick. Så därför bestämde jag mig efter lite om och men att börja på Satin hänga där någon timme och sedan dra till Frimis, vilket blev perfekt för då fick jag till och med mig de flesta andra från Satin till Frimis. Väl inne på Frimis så drack vi Cosmopolitan, dansade och kramades. Och för första gången på ett bra tag så tyckte jag att de var mycket bättre på Frimis än på Satin, mer folk och bättre musik. När klockan slog två var vi inte riktigt sugna på att dra hem så vi tog någon vända på stan. Vi var hela tiden på väg till Mc Donalds men av någon anledning kom vi aldrig fram? Utan vi hängde istället på kaninen, pratade med folk och skrattade. Klockan fyra ramlade jag ner i sängen och när mamma kom in och väckte mig vid halv elva imorse var jag inte alltför pigg vill jag lova. Men eftersom att vi skulle iväg direkt så var det bara att gå upp och se glad ut. 

Tack allihopa för gårdagen och som sagt, vi ses snart, jag kommer tillbaka!

Igår hade jag avskedsfest för mina kära vänner hemma hos Ida och vilken fantastisk kväll det blev. Jag fick lite fina presenter vilket också ledde till tårar, vilka fantastiskt fina vänner jag har. Vissa av dem fick jag ta avsked till igår och det var riktigt jobbigt vill jag lova, det blev många kramar innan jag ville släppa dem.

När vi hade kramats färdigt och dem som inte skulle med ut hade dragit så åkte vi andra upp mot stan och Satin, där jag Linnea av någon anledning tog en drink på uteserveringen i all hast, som vi fick hälla i oss för att sedan hinna med de andra in. Väl inne så dansade vi och hade riktigt roligt, jag bara njöt av att få hänga med dem som jag gillar allra mest. Och vet ni vad det bästa är? Att jag får en till utgång innan jag drar, det var en tanke med att ha avskedsfesten på fredagen, för då hinner jag med en lite mer avslappnad utgång på lördagen. Så nu ska jag ta och hoppa in i duschen slänga på mig lite kläder och sedan möta upp Malin och Linnea som bestämde sig för att motionera till förfesten och därför gå? Nog för att jag älskar att motionera, men till själv förfesten!? Nja tar nog hellre träningen på morgonen och cykeln till förfesten, haha. 

Så nu kör vi för sista gången på ett år i Örebro, så vadfan SKÅL!

Nu börjar det där som jag tycker känns jobbigast av allt, att ta avsked till nära och kära. Först nu vid halv två ska vi i väg till kusinerna i sörby, både för att ta avsked till dem men också till min farfar som också kommer dit. De ska bli roligt att träffa dem allihopa samtidigt som de blir jobbigt att krama om dem och säga hejdå.

När det avskedet är över så bär det i princip direkt av till nästa, då är det vännerna jag ska ta avsked ifrån. Så det blir en liten avskedsfest hos Ida, eller ja liten och liten, vi blir nog nästan 15 pers. Det är många av dem som det var ett par veckor sedan jag träffade så det ska bli riktigt roligt att träffa alla igen, samtidigt som det även denna gång kommer bli tufft att ta avsked. 

   Bild från alldeles nyss.

Vi hörs senare, kram!