Har rivit, kastat och packat hela dagen och nu är jag helt klart, dock väger den ena väskan alldeles för mycket, jag som inte trodde att det skulle vara några problem, nu har jag insett att jag hade fel jag har alldeles på tok för mycek grejjer. Troligen kommer jag få kasta mer, eller betala för övervikt vilket många andra här har fått gjort och de landar på typ 2000 svenska kronor, vilket såklart känns jäkligt surt, så troligen får jag kasta ännu mera saker, hm svåra beslut som tåls att tänka på någon timme. 

Vad som känns ännu jobbigae är Rebecka drog redan i natt, så vid kvart över tre i natt kramade jag om henne och sa hejdå och sen skulle jag försöka somna om vilket gick sådär, jag gillar inte alls att sova själv i det här stora huset och nu när jag inte ens såg rebeckas madrass i rummet så blev det hela ännu jobbigare så det tog ett bra tag att somna om. Som tur är kommer Sara och sover här inatt för vi åker till LA tillsammans imorgon, så då blir det inte lika ensamt och förhoppningsvis inte lika svårt att somna. Men innan vi lägger oss och sover ska vi ut och käka, en amerikansk kompis till henne kommer och hämtar oss om 30 minuter så då ska vi käka en riktigt brakmiddag och faktiskt dricka lite vin, fira lite i alla fall sista kvällen. Sen klockan 03.50 inatt hoppar jag på flygbussen som tar mig mot LA, därifrån flyger jag först till Chicago sen till Arlanda, 07.45 på fredag är jag i Sverige, om jag är taggad? Som fan! Om jag kommer sakna Santa Barbara, som fan! Förstår ni då vad jag menar med rubriken? Känslorna är så blanande och mixade som de bara kan bli...

På torsdag tar det här äventyret slut och jag åker tillbaka till Sverige och mitt gamla liv igen, dock åker jag inte tillbaka som samma person. Den här resan och det här äventyret som jag har gjort har förändrat mitt liv på så otroligt många sätt. Jag känner mig starkare som människa och vet att jag faktiskt klarar mig på egen hand, vart än i världen jag är. Jag har lärt mig hantera rädslor och trotsa rädslor, så som engelskan när jag kom hit, jag var livrädd i början speciellt ha redovisningar och sånt i skolan och nu pratar jag på utan minsta rädsla utan minsta obehag, jag trotsade min rädsla och vågade prata engelska inför 30 amerikaner och nu känner jag mig så mycket starkare som person. Vad gäller engelskan har jag förbättras fruktansvärt mycket. Jag hittar numera alltid ord och behöver aldrig fundera över vad saker och ting heter jag känner mig aldrig osäker längre och vågar prata och mitt ordförråd är 10 gånger så stort som innan jag kom hit. Jag har även lärt mig väldigt mycket om mig själv, mina behov, värderingar tankar osv. Jag har blivit ännu mer social och utåtriktad och är aldrig rädd för att prata med främlingar. Jag har även lärt mig väldigt mycket om andra kulturer och andra länder, andra människors väderingar och tankar angående saker. Och sist men absolut inte minst, jag har fått så mycket nya vänner runt om i hela världen. Under mitt år här har jag träffat så mycket otroliga och fantastiska människor, människor som har fått mig att inse hur roligt livet faktiskt kan vara och hur mycket man kan få ut av det om man bara lever i nuet och njuter, every moment counts. Utöver allt som jag har lärt mig så har jag haft ett fruktansvärt roligt år, ett helt fantastiskt år som jag inte ångrar någonting utav. Trots att det har gått mycket pengar så har det varit värt varenda kronor, vartenda öre, jag är en helt annan människa nu, en människa som tror på sig själv och som vet att jag klarar mig själv vart jag än i världen landar. Det här året har utan tvekan varit det bästa året i mitt liv och något som jag aldrig, aldrig kommer att glömma!

Här kommer en bildbom med godbitar från det här året, och återigen ett stort tack till alla er som har gjort det här året till the best year of my life!

Enda sen jag var 15 år har jag jobbat och tjäntat pengar och vid varje lön har jag sparat undan lite pengar till sparkontot och till den här resan som jag nu har gjort. Vissa månader när det har varit lite tufft med pengar har jag alltid kunnat föra över från sparkontot till kortkontot och på så sätt klarat mig, men nu för första gången på 6 år så har jag inga pengar alls på sparkontot, det ekar helt tomt och jag måste erkänna att det känns jäkligt tungt. Visserligen är jag inte ett dugg förvånad över att det inte finns pengar kvar, för det var ingenting som jag räknade med heller när jag gjorde budgeten i julas så det är inget konstigt, det är bara jäkligt frusterande att veta att man liksom inte har några pengar, inga alls. Dock är jag inte ensam, i princip alla mina vänner här känner lika dant så vi kan i alla fall vara deprimerade tillsammans. Sen har ju inte jag tagit några lån heller vilket jag är väldigt glad över, så visst jag kommer hem utan ett öre men jag har inte skulder på det också, så det känns väldigt skönt! Sen börjar jag jobba måndagen efter jag kommit hem samt att jag får tillbaka pengar från skatten i mitten av juni, så det känns som att framtiden är ljus ekonomin kommer ordna upp sig och jag tror bara att det är bra att jag nu för en gång skull får prova på hur det är att ha det lite tufft på eknomifronten, det kan nog vara en läxa även för mig!

Nu börjar det verkligen kännas att det är dags att lämna det här stället, på riktigt och för alltid! De flesta eller ja nästan alla har redan lämnat Santa Barbara så det är fruktansvärt tomt här nu vilket såklart gör hela stämningen ganska deprimerande och trist men samtidigt så känns det skönt att veta att jag snart också lämnar och faktiskt ger mig av hemåt. Det är tre dagar kvar här så jag ska passa på att sola så mycket som möjligt och sedan packa ihop det sista. Något som jag måste tillägga i det här inlägget som kommer få alla där hemma att tappa hakan är att det faktiskt inte alls kommer bli några problem för mig att få med mig alla saker hem, jag trodde inte att det skulle gå men idag när jag provpackade så visade det sig inte vara några problem alls, visst väskan kan väga någit kg för mycket men hur som helst så får jag i alla fall med mig allting utan problem, skönt det! Förövrigt fick vi våran tv såld idag också, vi la ut den på amerikanska blocket för 140 svenska kronor, ett riktigt kap med andra ord dock är det en mini mini tv så den är egentligen inte värd så mycket mer, eller jo några hundra kankse men fan vi ville bara bli av med den. 20 minuter efter att jag hade lagt ut annonsen skickade en sms och sa att han ville ha den, 30 minuter senare kom han och hämtade den så då var det klart, skönt att vi blev av med den i alla fall. Och för pengarna vi fick gick vi på bio, "What to expect when you're expecting" helt okej film enligt mig, lättsam söndagsunderhållning vilket också var precis vad vi ville ha. 

Juste vad gäller helgen så har det inte hänt så särskilt mycket, det har varit ganska dött här som sagt så vi har inte gjort så mycket, vilket nog var välbehövligt efter förra helgens bravader. Dock tröttnade vi efter två lugna kvällar så igår festade vi lite, till en början var alla ganska otaggade men sen när en kille kommer med idéen om att dra ut på krogen då vaknade jag till, jag har ju bara varit ute en gång här sen jag fyllde 21 så jag ville hinna en gång till, så jag en annan tjej som jag inte alls kände innan hängde på den här killen ut och vi hade hur roligt som helst. Jessica som tjejen som jag hängde med heter var hur trevlig och rolig som helst och vi hade superkul med Mattias som vi båda känner sen innan, vi dansade hela kvällen lång och jag var så glad när jag kom hem. Dels över att vi drog ut men även för att jag tycker att det är så roligt att lära känna nya människor, det är något utav de bästa jag vet. Och vad som nästan är ännu bättre är att jag nu har vänner runt om i hela Sverige, hur mycket roligare kommer inte roadtripsen bli nu liksom?

Nu ska jag sova, imorgon blir det morgonträning och sen ska jag ner på stan och shoppa lite beställningar till mamma och pappa. Hör av mig senare på kvällen.

Här kommer några bilder från igår

Jag & Jessica 

Av någon anledning hamnade vi i DJ båset!?

Två killkompisar till oss

Om allt går som det ska så sitter jag om en vecka i bilen hem från Arlanda, på väg mot Örebro, det handlar om en ynka vecka, ändå kan jag inte bärga mig. Jag har sådan fruktansvärd hemlängtan nu, en sån hemlängtan har jag aldrig haft tidigare, just nu vill jag bara hem, till min familj och mina vänner och till mitt andra liv. 

Även om det här året har varit det bästa i mitt liv så känner jag mig färdig nu, jag är klar, Santa Barbara ekar redan tomt och det känns bara som att vi går och väntar ut sista tiden tills vi faktiskt ska hem. Men som sagt det handlar om en vecka, en ynka vecka sen är jag hemma igen, så jag ska försöka skärpa till mig nu och försöka att passa på att njuta så mycket jag kan sista veckan i cali, passa på att äta all god mat jag kommer sakna och sola så mycket som möjligt, men sen, sen kommer jag HEM! Och gud vad roligt det ska bli!

Förlåt för världens mest ostrukterade/flummiga inlägg men jag är så trött nu så jag ser inte riktigt vad jag skriver, mer inlägg kommer imorgon!

KÄRLEK!

Jag har pratat och längtat efter att åka till Six Flags/Magic Mountain ändå sedan jag kom hit i höstas men av någon anledningen har det inte blivit av. Sido information, det är ett enormt stort nöjesfält jag pratar om, som jag besökte sist jag var i Kalifornien 2007. Men igår fick jag i alla fall höra att Gustav och hans kompis skulle åka dit idag och att de hade platser över i bilen så jag tog såklart min chans, dock bad jag honom om att försöka hitta någon mer som ville med så att jag slapp åka alla attraktioner själv och snäll som han är gjorde han såklart det. Så jag Gustav, Gustavs svenska kompis samt en annan svensk tjej som jag aldrig träffat förut drog iväg tidigt imorse, de plockade upp mig i sina fina cab och vi körde nedcabbat hela vägen till six flags och pumpade massor med musik, det var riktigt häftigt. Dagen blev sedan om möjligt ännu bättre, Six Flags leverade som vanligt och jag hade så himla roligt, attraktionerna är helt sjuka och adrenalinkickarna detsamma. Gröna Lund och Lisberg är inte ens jämförbara med dessa nöjsesfält, om Balder hade funnits på Six flags hade ingen åkt den, då kanske ni förstår vad jag menar, hur sjukt det är? En av alla bergochdalbanor som vi åkte stod man i hur roligt är inte det liksom? I en annan var vi 50-60 meter uppe i luften innan vi sakta men säkert tippade över kanten ocoh åkte ner i hastigheter som var helt sjuka. Så himla roligt!!!! Vi hade världens bästa dag och jag blir helt energisk bara jag tänker på det, jag älskar verkligen nöjesfält och bergochdalbanor jag blir som ett litet barn på julafton, jag har så himla roligt!

Hur som helst tack för världens bästa dag! Mer bilder kommer imorgon när jag orkar ladda upp från mobilen, tills dess får ni nöja er med denna. Det var den backen som var så hög, 50-60 meter innan vi sen åkte nedför, jag blir glad bara jag tänker på det, jag vill åka mera!

Det är strålande sol ute och jag vill inget hellre än att hänga med de andra på stranden, dock har jag dragit på mig en riktig förkylning så att ligga på stranden då finns inte på tanken. Jag hängde med de andra ner en stund men sen insåg jag att det kändes alldeles för jobbigt att ligga och pressa i värmen när jag var sjukt varm redan innan, så jag köpte med mig grillad lax från resturangen vid stranden, satte mig i solen och käkade och sen gick jag hem. Nu har jag hunnit titta på två avsnitt av solsidan och funderar på att titta på ännu mera. Egenetligen borde jag nog försöka sova men vi har en gubbe som håller på med massa maskiner i våran trädgård så ljudet från honom gör det omöjligt att sova i dagsläget, men förhoppningsvis är han färdig snart så då kanske jag får sova lite. Till kvällen ska vi ut och käka middag med ett gäng tjejer som drar hem imorgon, så tråkigt att säga hejdå och det kommer bli så tomt utan dem här sista veckan. Men vi får ses hemma i Sverige sen istället, det är så roligt att man har träffat folk från alla möjliga städer runt om i Sverige här, blir så roligt att åka runt och hälsa på folk i sommar!

Hoppas ni mår bra där hemma, jag hör rykten om att ni har strålande sol ni också, så passa på att njuta!

Kramar

Det ligger så otroligt mycket i det där citatet, en sån otrolig tyngd. Saker som en gång i tiden fick en att le och att må bra, något som en gång gjorde en lycklig, de sakerna ska man aldrig ångra. Har man en gång i tiden mått bra utav någonting, så pass bra så att man till och med log, skrattade och njöt av lyckan som då bubblade i kroppen, då är det inte värt att ångra det senare. Att tänka tillbaka på saker, känns ångest och ångra saker och ting leder ingen vart, vi kommer aldrig att kunna ändra saker och ting som redan har hänt, vi kan inte påverka våran bakgrund, däremot har vi all makt i världen till att styra vår framtid och göra det vi vill utav den. Så lägg tid på att fokusera på nuet och på framtiden istället för att ödsla tid på att ångra saker som inte går att ändra och det viktigaste av allt, ångra aldrig något som en gång fick dig att le, för just där och just då mådde du bra och var lycklig, det är inte värt någon ångest i hela världen.