Även fast jag har lovat både mig själv och er att aldrig mer be om ursäkt för att jag inte har skrivit på några dagar så måste jag börja detta inlägg med att be om ursäkt. För nu är det inta några dagar det handlar om, utan snarare en vecka, och det är helt enkelt inte riktigt okej! Så jag lovar skärpning på den fronten!

Hur som helst så har jag spenderat veckan på Gotland, vilket också är anledningen till att jag inte har skrivit. Jag och Ida och hennes föräldrar tog oss ner till Idas faster som bodde någon mil utanför Visby. På dagarna tog vi det lugnt, shoppade, fikade och solade. På kvällarna tog vi det allt annat än lugnt. Visby bjöd på ett hejdundrande uteliv och vi var såklart där och hängde på. Vi drog från bar till bar, från dansställe till dansställe, vi träffade mängder med trevliga människor och hade det helt enkelt sjukt bra. Det var till och med så pass bra att vi fortsatte på samma bana, på samma uteställen kväll efter kväll, vilket resluterade i fyra utekvällar efter varandra. Behöver jag säga att vi var slitna när vi kom hem? Hur som helst tackar jag Ida och alla andra underbara människor som gjorde Visby by night så grymt. Tack hörni! Bilder ligger ute på facebook!

Jag tog mig ut på en joggingtur för några timmar sedan, runt omkring i de områden som jag har växt upp i. Jag sprang på grusvägen längs med vad som brukar vara en åker som ständigt ekar tom, vilket hela ladugårdsängen enligt mig brukar göra. Jag fortsatte förbi min gamla skola, på asfaltsvägen bort mot Sörbyängen där det precis som vid gärdet brukar vara tomt och tyst. Men idag var det inte riktigt som det brukade. O-ringen äger som ni alla vet rum i Örebro och O-ringen campingen ligger på gärdet, som alla andra år har ekat tomt. Vid gräsplanen vid Navet finns numera en mataffären, en Team Sportia, en stor resturang, kiosker och en mängder med fler små bodar. Man har räknat med att uppemot 15000 orienterare  kommer att bo på campingen, ett stenkast ifrån mig. Ladugårdsängen har exploderat och växt upp till något helt nytt, något betydligt större. Och tro mig jag säger inte emot. För hur häftigt är det inte att bo granne med 15 000 orienterare från hela världen!?

Igår slog vi klackarna i taket på Ritz, Oskar Linnros stod för underhållningen och jag bara njöt. Han och alla andra som igår kväll trängdes och svettades på Ritz gjorde kvällen/natten jäkligt värd! En grym onsdagskväll med andra ord!

Idag har jag och Jens spenderat dagen på Marieberg, fråga mig inte varför. Han envisades med att han skulle hitta badshorts, vilket han tillslut gjorde också, efter att vi hade varit i nästan alla affärer, och tillslut kom han på att han skulle tillbaka till den affären där vi började dagen. Om vi bara hade vetat det från början hade våran dag på marieberg kunnat bli bra mycket kortare! När vi anlände hem satte vi oss på cyklarna och tog oss iväg till Gustavsvik, alltså bara några meter hemifrån mig. Där tog vi ett dopp och provade på vattenrutschekanan, sedan tog vi oss hem igen. Nu sitter vi på terassen och bara njuter, jag dricker Campari Lemon och mår för jäkla bra. Tacosen väntar på oss i kylen och jag måste erkänna att livet är lätt just nu, så underbart lätt!!

Eftersom att mina päron har lämnat mig för varmare breddgrader så flyttar Jens in här och gör mig sällskap, vilket jag uppskattar väldigt mycket (jag gillar inte att sova ensam). Hur som helst så får vi alla fall prova på sambo livet, dock bara för några veckor, men det är ju alltid en start. Sen får vi även sova i mamma och pappas rum, med dubbelsäng och ac, vilken skillnad mot min lilla 90 säng, där det dessutom är jätte varmt också! Nej jag tror att det här kommer bli riktigt bra!

mamma och pappa sitter och njuter på planet på väg till Mallis så tar jag tag i mig själv och sticker iväg och tränar i Skytteparken. Varför klaga liksom?  

I Turkiet. Det är bara poolen, luftmaddrassen, servitriserna, havet och såklart Jens som saknas. Men det är ju bara detaljer.

Enligt den nakne kockens recept. Frågan är om man ska kalla det bröd eller pizza, jag kallar det bröd, det låter nyttigare så. Hur som helst är det i alla fall farligt gott!!

Ja men visst. När man minst anar det så dyker hon upp igen, dock på lite nya villkor. Från och med nu kommer jag inte att skriva bara för skrivandets skull, jag tänker skriva när jag känner för det och aldrig annars. Jag kommer även att fokusera mer på bilder och korta ner texterna. Det låter väl bra va? Och visst vill ni fortfarande hänga med? Ja, jag trodde väl det! Så spänn fast säkerhetsbältet så kör vi!