Jag har idag gjort min sista dag på Transportstyrelsen och det känns riktig tråkigt att lämna det stället bakom sig, visserligen har jag något ännu roligare att se fram emot, ett år i USA slår nog ett år på TS. Dock är det inte riktigt jämförbart, det jag ska göra i USA är en engångsgrej jag ska leva livet till fullo i ett år, plugga, träna, festa, surfa och bara leva, detta kommer såklart att resultera i att de kommer sticka iväg bra mycket pengar och när jag kommer hem i maj nästa år så är det nog inte särskilt mycket pengar kvar på kontot. Därför har mina 10-månader på TS, varit lite mer av en livsstil, alla människor jobbar och tjänar pengar och jag har trivts väldigt bra med det sättet som jag har gjort det på. Jag har trivts med min livsstil och jag har trivts med att jobba. Jag har lärt mig otroligt mycket, träffat mängder med nya sköna människor och framförallt så har jag haft oerhört roligt. Det finns inte en enda dag som jag har gått till jobbet och tänkt att jag inte vill öppna dörren och gå in, visst de finns tillfällen när jag har önskat att jag hade fått ligga kvar i sängen, men så kommer det alltid att vara, vilket jobb man än är på. Och det finns inte heller en dag som jag inte har skrattat på jobbet, varje dag har jag fått skratta och ibland så mycket att jag nästan har haft träningsvärk dagen efter. Höjdpunkten av det hela står jag fortfarande fast vid, samtalet med Joel Kinnaman, att jag första veckan jag jobbade fick prata med honom det kommer jag att leva på länge. Att jag sedan gjorde alla fel man kunde göra när jag skulle faxa till honom det är smällar man får ta, jag var ju faktiskt ny då haha.

Avslutade i alla fall dagen med lite avskedsfika som jag bjöd på och sen blev jag uppvaktad och fick ett presentkort på Akademibokhandeln, perfekt inför resan!

Nu lämnar jag arbetslivet bakom mig och börjar med lite semester och sen tror jag faktiskt att jag får börja kalla mig för student igen, inga fel det inte. 

PUSS

Mindre än en månad kvar nu, jag räknar dagarna samtidigt som jag försöker att inte tänka på det, att njuta av stunden. Det är en jäkligt konstigt känsla att längta så mycket efter någonting, samtidigt som jag inte vill räkna alls, inte vill veta hur långt det är kvar. Jag vill inte åka än, jag vill hinna njuta mera, hinna umgås mera, hinna säga hejdå mera, hinna njuta mera av svensk sommar. Samtidigt som det pirrar i hela mig när jag tänker på ett soligt Kalifornien, ett kristallklart hav, alla affärer (ja shoppingen är 10 gånger bättre i USA), starbucks, skola, surfing ja allt som mitt år på andra sidan atlanten kommer att innehålla. Det är otroligt blandade känslor just nu, sorg blandat med glädje. Man kan helt enkelt säga att "nu kommer alla känslorna på en och samma gång". 

Men en sak är i alla fall säker att när jag kommer tillbaka från USA så kommer det kännas som att jag aldrig har varit borta, som att jag aldrig har lämnat Örebro. Jag kommer hitta tillbaka till vardagen på tre dagar, och helt plötsligt så kommer det att kännas som att det var en evighet sen jag var i USA. Därför ska jag passa på att njuta som tusan när jag väl kommer ner, jag ska ha ett så jävla grymt år och njuta utav livet till 110%, det är mitt mål med resan.

Det finns många högtider som jag har lite svårt för, många högtider som jag tycker är väldigt överskattade. Nyår, valborg och halloween är högtider som jag tycker är otroligt överskattade. Däremot så älskar jag midsommar, det är för mig en högtid som bara är riktigt riktigt rolig. Det är sommar, det är ljust, vi dansar runt stångar, sjunger sånger, leker lekar och tar nattdop. Grillar, och dricker vin vid vattnet.

Det är midsommar för mig, en högtid som bör firas på traditionellt sätt för det är då den är som bäst. Och det var precis det jag gjorde igår, jag hade nämligen en fantastisk bra midsommar!

Jag, Malin och Linnea drog ut till Frövi till en kompis till dem som hade sommarstuga där och en väldigt fin sådan precis vid vattnet. Vi blev ett gäng på ca 14 pers, så vi grillade, drack alldeles för mycket vin, spelade bränboll och kubb och efter det var alla helt slut. Då gick vi ner till vattnet och satte oss på bryggan med massa filtar, värmeljus och fortsatte dricka. Vid elva käkade vi tårta och sen ännu mera godsaker. Vi blev kvar på bryggan till fyra och sen la vi oss lite huller om buller i huset och försökte sova, jag på en dyna till en solsäng. Men hur som helst så sov vi fyra timmar och när vi vaknade vid nio så var vi riktigt pigga, dock kom tröttheten ikapp och sen och då också huvudvärken. Men nu efter en powernap, lite mat och en stor fet kopp kaffe så mår jag faktiskt riktigt bra. Så eftersom att det fortfarande är bra väder och eftersom att vi är lediga imorgon så finns det väl ingen anledning till att inte köra igen. Dock blir det aningen lugnare ikväll, vi ska sätta oss på Satin en stund så får vi se om vi går in sen eller inte. Det blir nog bra det!

Ni får nöja er med en bild just nu, de tar för lång tid att ladda in de andra. 

Här pimpar vi i alla fall midsommartårtan på en parkering på väg till frövi.

Jag har ju nämnt för er tidigare att jag har varit på språkresa i USA 2007 och då bodde jag i en värdfamilj, och en helt fantastiskt sådan också. Det är en stor anledning till att det är just Kalifornien jag vill tillbaka till när det gäller USA, jag vill helt enkelt ha nära till min amerikanska familj, kunna hälsa på dem på helgerna, be om hjälp om det är något och på något sätt då känna någon typ av trygghet. 

Därför så frågade jag dem såklart om jag och de andra två tjejerna som jag flyger ner med kunde få bo hos dem första natten, eftersom att vi landar ganska sent på kvällen så är det jäkligt omständigt att då ta sig till Santa Barbara, och betydligt mycket smidigare att bara komma "hem" till en bäddad säng. Givetvis var det här inga som helst problem för dem, de hämtar alla oss tre tjejer på flygplatsen och låter oss sedan bo hos dem. De här andra tjejerna har de själva aldrig träffat och låter dem ändå bo hos dem, med ett stort leende på läpparna. 

När de sen mailade idag och frågade vad vi ville ha att äta till frukost så blev jag nästan lite tårögd. Omtänksammare och snällare människor vet jag inte om det går att hitta. De är så fantastiskt hjälpsamma så det finns inte. Jag är verkligen glad över att jag har dem där borta och att jag någon helg då och då när jag har tröttnat på att festa, kan åka "hem" till ett lugnt tyst hus, få äta söndagsmiddag och bara känna mig som en i familjen. 

Jag är så otroligt laddad för livets resa, for the time of my life. Det här året kan inte bli annat än bra!!

Jag nämnde det i förra inlägget men jag kände att jag behövde skriva lite mer om det hela. Imorgon är det en vecka kvar tills jag slutar på Transportstyrelsen, en ynka vecka. Då har jag jobbat där i hela nio månader och jag har verkligen stormtrivts från första dagen jag började. Jag får jobba med människor, service och ändå ett ganska så viktigt jobb, som gör skillnad. Att alla arbetskompisar sen har varit grymma har inte direkt gjort det hela sämre. Jag har lärt mig otroligt mycket och jag har träffat mängder med nya människor. Utöver det har jag även fått bra erfarenheter och på köpet lärt mig allt som har med körkort att göra. De sista månaderna på Transportstyrelsen är också de bästa, jag har haft sådana otroligt roliga dagar, roliga samtal och roliga arbetskompisar så att det alltid har känts fantastiskt roligt att ta sig till jobbet. 

Just därför känns det faktiskt trist att om en vecka packa ihop mina saker och lämna allt det där bakom mig, visst jag ett fantastiskt äventyr framför mig, men jag kan inte undgå att säga att jag kommer att sakna Transportstyrelsen och alla otroligt sköna människor som gör atmosfären där riktigt bra!

En av de största skillnaderna med att jobba och plugga är att jag har svårare att förstå mig på när det blir sommar och när det sen blir höst igen. Förr har det alltid varit så tydligt eftersom att man då alltid har haft en skolavslutning, som så tydligt markerat att nu, nu börjar sommaren vare sig det spöregnar, åskar eller är klarblå himmel så har skolavslutning alltid betytt att startskottet för sommaren, i alla fall för min del. I år har jag för första gången någonsin inte varit inbjuden på någon skolavslutning, eller visst jag firade ju tre studenter men det hjälpte inte, då var det deras stund, deras student och jag var bara där i bakgrund för att fira dem, vilket jag så otroligt gärna gjorde. Däremot hjälpte inte det mig att förstå att det är nu sommaren börjar, this is it, sommaren är här NU inte om ett par veckor, eller någon månad utan NU. 

Jag kommer på mig själv varje dag att sitta och stirra på datorn och haka upp mig över vilket datum som flipprar på skärmen och varje dag blir jag lika förvånad, men 22:a juni!? Det kan ju inte stämma, vart fan tog maj vägen? Ungefär så går mina tankar varje dag. Så tanken på att jag slutar på Transportstyrelsen om en vecka gör mig inte bara ledsen utan och jäkligt snurrig och förvirrad, just för att jag fortfarande lever i början utav maj i mitt huvud. Det är helt enkelt dags att skjuta igång sommaren, och eftersom att jag inte får gå på någon skolavslutning så antar jag att jag får fira själv på något sätt, bara så att jag för en gång skull kan förstå att det faktiskt är sommar NU!

Har suttit och gjort i ordning på alla mina USA-papper, sorterat in i en pärm, slängt sånt som jag inte behöver längre och så har jag börjat skriva en packlista. Att skriva en packlista för ett år är inte det lättaste man kan göra vill jag lova, vart fan början man liksom? Jag satt där med ett tomt A4 papper framför mig och huvudet var tio minuter före handen, allt som jag behövde ha med mig snurrade runt i huvudet och det var svårt att hinna få ner allt på papper vill jag lova. Men tillsist lyckades jag fylla ett helt A4 papper, det är därför viktigt att pointera att frågan om hur fan jag ska få ner allt det där i mina resväskor fortfarande är ett återstående problem och kommer fortsätta att vara. Jag skulle behöva ett eget flygplan för att få med mig alla mina pryttlar, eller nej okej nu överdrev jag kanske en aning men ja ni fattar grejjen i alla fall. Packning är verkligen inte min grej, inte alls faktiskt. Att resa runt i Asien med endast en ryggsäck har därför aldrig varit något för mig, nu låter jag som värsta bimbon som inte klarar att få lite skit under naglarna, och hela tiden måste ha med sig nagelfilar, schampoo och duschcremer, fina fräscha handdukar och lakan, men så är det verkligen inte. 

Det är snarare så att jag är för kär i alla mina kläder och skor så att jag aldrig skulle kunna välja ut ett par brallor och en klänning som ska med, nej för jag vill helst ha med mig allt och inte lämna någonting hemma. Varför skulle jag annars ha köpt kläderna liksom?

Så jag lovar att uppdatera er mer på hur det går för mig med min packning, det kan nämligen bli en ganska rolig historia för er att läsa antar jag, och för er som tajmar in att vara på Arlanda samma dag som mig så kommer jag helt klart bidra till ett gott skratt när jag stapplar runt där med mina övertunga väskor..

Låter Timbuktu lugna mig med sin sköna "det löser sig" denna söndagskväll. Jag har ägnat tre timmar till att försöka hitta boende i Santa Barbara och fan det är mycket svårare än vad jag kunde ha trott från början. Jag mailar, mailar och mailar lite till men tycker aldrig att jag hittar något bra. Det är ju jag och en tjej till som letar tillsammans, så det känns skönt att vi är två i alla fall! Men jag kan inte undgå att känna mig lite stressad, vi drar om sex veckor och jag skulle verkligen tycka att det var sjukt skönt att komma ner dit och då ha boendet klart, annars måste vi bo på vandrarhem första tiden för att då dra igång och leta boende när vi väl är där nere. Vilket kanske inte är så dumt, eftersom att vi då har möjlighet att se lägenheterna  i verkligheten, nu får vi nöjja oss med små bilder på nätet. Samtidigt som det känns som att det kommer vara stor konkurrens bland alla studenter när vi kommer ner, vi kommer inte direkt vara ensamma om att vilja hitta en lägenhet. Ja ni fattar grejjen och kanske också stressen som jag börjar få nu. Men nu är klockan alldeles för mycket och min kudde och mitt täcke känns otroligt lockande. Så jag får lägga ner det här för ikväll och tacka Timbuktu för att han lugnade mig lite, för det löser sig, det gör det alltid det kommer fixa sig till slut. Han är så rätt så, jag kan satsa en tusing på att vi har ett toppenboende i slutet av augusti!