Jag har ju nämnt för er tidigare att jag har varit på språkresa i USA 2007 och då bodde jag i en värdfamilj, och en helt fantastiskt sådan också. Det är en stor anledning till att det är just Kalifornien jag vill tillbaka till när det gäller USA, jag vill helt enkelt ha nära till min amerikanska familj, kunna hälsa på dem på helgerna, be om hjälp om det är något och på något sätt då känna någon typ av trygghet. 

Därför så frågade jag dem såklart om jag och de andra två tjejerna som jag flyger ner med kunde få bo hos dem första natten, eftersom att vi landar ganska sent på kvällen så är det jäkligt omständigt att då ta sig till Santa Barbara, och betydligt mycket smidigare att bara komma "hem" till en bäddad säng. Givetvis var det här inga som helst problem för dem, de hämtar alla oss tre tjejer på flygplatsen och låter oss sedan bo hos dem. De här andra tjejerna har de själva aldrig träffat och låter dem ändå bo hos dem, med ett stort leende på läpparna. 

När de sen mailade idag och frågade vad vi ville ha att äta till frukost så blev jag nästan lite tårögd. Omtänksammare och snällare människor vet jag inte om det går att hitta. De är så fantastiskt hjälpsamma så det finns inte. Jag är verkligen glad över att jag har dem där borta och att jag någon helg då och då när jag har tröttnat på att festa, kan åka "hem" till ett lugnt tyst hus, få äta söndagsmiddag och bara känna mig som en i familjen. 

Jag är så otroligt laddad för livets resa, for the time of my life. Det här året kan inte bli annat än bra!!