Jag nämnde det i förra inlägget men jag kände att jag behövde skriva lite mer om det hela. Imorgon är det en vecka kvar tills jag slutar på Transportstyrelsen, en ynka vecka. Då har jag jobbat där i hela nio månader och jag har verkligen stormtrivts från första dagen jag började. Jag får jobba med människor, service och ändå ett ganska så viktigt jobb, som gör skillnad. Att alla arbetskompisar sen har varit grymma har inte direkt gjort det hela sämre. Jag har lärt mig otroligt mycket och jag har träffat mängder med nya människor. Utöver det har jag även fått bra erfarenheter och på köpet lärt mig allt som har med körkort att göra. De sista månaderna på Transportstyrelsen är också de bästa, jag har haft sådana otroligt roliga dagar, roliga samtal och roliga arbetskompisar så att det alltid har känts fantastiskt roligt att ta sig till jobbet. 

Just därför känns det faktiskt trist att om en vecka packa ihop mina saker och lämna allt det där bakom mig, visst jag ett fantastiskt äventyr framför mig, men jag kan inte undgå att säga att jag kommer att sakna Transportstyrelsen och alla otroligt sköna människor som gör atmosfären där riktigt bra!

En av de största skillnaderna med att jobba och plugga är att jag har svårare att förstå mig på när det blir sommar och när det sen blir höst igen. Förr har det alltid varit så tydligt eftersom att man då alltid har haft en skolavslutning, som så tydligt markerat att nu, nu börjar sommaren vare sig det spöregnar, åskar eller är klarblå himmel så har skolavslutning alltid betytt att startskottet för sommaren, i alla fall för min del. I år har jag för första gången någonsin inte varit inbjuden på någon skolavslutning, eller visst jag firade ju tre studenter men det hjälpte inte, då var det deras stund, deras student och jag var bara där i bakgrund för att fira dem, vilket jag så otroligt gärna gjorde. Däremot hjälpte inte det mig att förstå att det är nu sommaren börjar, this is it, sommaren är här NU inte om ett par veckor, eller någon månad utan NU. 

Jag kommer på mig själv varje dag att sitta och stirra på datorn och haka upp mig över vilket datum som flipprar på skärmen och varje dag blir jag lika förvånad, men 22:a juni!? Det kan ju inte stämma, vart fan tog maj vägen? Ungefär så går mina tankar varje dag. Så tanken på att jag slutar på Transportstyrelsen om en vecka gör mig inte bara ledsen utan och jäkligt snurrig och förvirrad, just för att jag fortfarande lever i början utav maj i mitt huvud. Det är helt enkelt dags att skjuta igång sommaren, och eftersom att jag inte får gå på någon skolavslutning så antar jag att jag får fira själv på något sätt, bara så att jag för en gång skull kan förstå att det faktiskt är sommar NU!