Vi är verkligen i paradiset, vi lever så himla bra just nu, nästan lite oförskämt bra. Vädret är så bra det bara kan bli, likaså stranden som bjuder på fin sand och turkost vatten, maten är to die for och likaså utelivet och den underbart vackra hamnen. Cabo är någon den finaste semesterorten jag någonsin har varit i och jag kan säga så mycket som att jag ska tillbaka hit. Slänger in lite bilder också så ni får se hur fint det är, mer uppdateringar kommer när jag kommer hem på söndag.

Äntligen har jag signat ut ifrån skolan och fått lite ledigt och det känns så underbart att veta att vi imorogn vid den här tiden ligger vid en pool och njuter av sol och värme och en god drink, herregud vad jag längtar! Planet lyfter 7.50 imorgon så vi måste åka buss från Santa Barbara jättetidigt i natt, jättetidigt innebär 03.50 Men något säger mig att vi kommer att vara ganska så pigga imorgon bitti i alla fall, trots att vi måste gå upp så tidigt. Vi är sen framme i Mexico vid ett två någon gång på dagen, eftersom att vi har en mellanlandning i San Diego. Och när vi väl är framme så blir det raka vägen till poolen. Vi ska ha internet på hotellet så jag packar med mig datorn, så tanken är att jag ska blogga lite därifrån, om internet fungerar som det ska vill säga. Men på något sätt ska jag försöka hör av mig till er i alla fall! Men tills dess får ni ha en underbar helg!

Kramar

Innan jag åkte hit så var jag så orolig över vad jag skulle göra när jag kom tillbaka till Sverige till sommaren. Folk försökte få mig att inse att jag inte behövde stressa upp mig redan ett år innan, men det gjorde jag ändå, jag hade ju ingen susning om vd jag ville göra. Men nu äntligen har jag kommit fram till vad jag vill göra när jag kommer tillbaka, jag vill plugga! Efter att ha varit igång och pluggat i ungefär 9 månader nu så har jag kommit fram till att jag är redo att ta tag i min "riktiga" utbildning. Jag har ju läst mycket kommunikation här den här terminen och det är verkligen rätt ämne för mig, jag älskar att skriva, prata och använda ordets kraft och vrida och vända på det. I framtiden skulle jag vilja jobba som informatör på något stort företag och då är media & kommunikation det mesta passande programmet. Jag har sökt lite olika utbildningar men i första hand Göteborg, dock är det fruktansvärdt höga intag på den linjen där så jag tror tyvärr inte att jag kommer in där. Även om jag är väldigt nöjd med mina gymnasiebetyg så räcker de nog inte för den linjen i Göteborg där det krävs i princip bara mvg:en, men söka kan man alltid göra. Efter det har jag riktat in mig på Jönköping och där har jag sökt tre olika inriktingar på Media och Kommunikationsprogrammet och där har jag en mycket större möjlighet att komma in. Först var jag lite skeptisk till Jönköping men nu efter att ha tittat lite på skolan osv så verkar det inte så dumt ändå. Så om det blir som jag allra helst vill pluggar jag i Göteborg till hösten, annars Jönköping och jag är så himla taggad! Det bästa av allt är att jag är så glad att jag fick chansen att läsa kommunikation här också och att jag redan har lite med mig i ryggsäcken, lite extra erfarenhet liksom. Jag tror att utbildningen som jag har fått här kommer att underlätta min utbildning på universitetet till hösten och det glädjer mig!

Ni ser, det är ganska fint ändå? Vattnet gör att hela staden känns så mycket mer intressant!

Ursäkta mig för världens sämsta uppdatering. Blev påmind utav min mamma för en stund sedan att jag inte hade skrivit något sen i onsdags, vilket inte är helt okej, så jag är ledsen för det. Men tiden flyger på så fort här och dagarna springer iväg ifrån mig så jag har helt enkelt glömt bort bloggen. 

Hur som helst så har jag haft en toppenhelg, från början till slut. Men gårdagskvällen toppar nog helgen i alla fall, då hade vi verkligen jätteroligt. Vi hamnade på en superrolig fest där vi blev kvar i ett par timmar, jag träffade mängder med nya och jättetrevliga människor. Vi dansade pratade och hade jätteroligt. När festen började dö var inte vi det minsta trötta så vi drog istället iväg på efterfest och när den sen dog så drog vi till en annan efterfest. Vi var inte hemma fören halv fyra och då somnade vi gott vill jag lova. 

Idag ska vi göra de där vanliga söndagssysslorna, plugga, tvätta och laga mat. Inte så roligt direkt, men nödvändigt. Till kvällen tror jag att det blir film och söndagsmys sen en tidig dejt med sängen, känns som att det kan behövas! 

Vill ni veta något annat roligt, om en vecka ligger jag på en solsäng i MEXICO, jag längtar som bara den!!

Här kommer den enda bilden ifrån igår kväll

Jag, Rebecka och ingen mindre än Ryan Gosling, eller!?

Har tagit lite bilder med mobilen senaste veckan men jag insåg nu att jag aldrig har visat dem för er. Så därför får ni nu ett helt gäng bilder ifrån föregående veckor..

Fina omklädningsrum på Victoria's secret, inne i omklädningsrummet har de en ringklocka också som man ringer på om man vill ha hjälp, hur smidigt är inte det på en skala? speciellt på en underklädesaffär, det är ju inte direkt så att man springer ut i bh och trosor och plockar fram en annan storlek. Kommer verkligen att sakna Victoria's secret när jag åker hem!

Fruktansvärt god thaimat på ett thaiställe nära oss

Fin utsikt ifrån bibloteket 

Mysig ost och vinkväll hemma hos en kompis till oss för några veckor sedan

Det här är så amerikanskt, vart i Sverige säljer dem basketkorgar i affären!?

Jag och några utav mina närmsta vänner på skolan en lördagskväll, vi skulle precis ut och käka middag  

En solig dag vid poolen med Rebecka och Sara  

Kvällspromenad med Sara, östra delen av campus

En solig dag på campus  

Ännu en solig dag på campus (det är nämligen ganska vanligt)  

Morgonpromenad och starbuckskaffé, just den här morgonen var det 25 grader varmt 

Solig dag på stranden, mitt ansikte ser otroligt underligt ut men det är bara för att jag kisar mot solen

I lördags var det någon typ utav marknad på skolan, vi kände knappt igen oss 

Skulle nästan kunna var ett vykort, jag fattar fortfarande inte att jag bor här

Skolans idé om säkerhet, istället för att göra hela Santa Barbara säkrare (mer gatuljus, nattbussar osv) så har skolan placerat ut dessa stolpar lite överallt på campus. Om man känner sig rädd så ringer man på klockan så kommer det någon och hämtar upp en och skjutsar en hem. Problemet är bara att dessa bara är utplacerade på skolan? Vad händer om jag är ute och känner mig rädd någon annanstans då? Är det inte bättre att satsa pengar på att lysa upp hela Santa Barbara med gatulysen och sätta in bussar nattetid, istället för att bygga säkerhet inom ett område. USA har verkligen lite underliga idéer ibland..

Och jag mår så himla bra. Jag har varit så glad de senaste dagarna, utan någon särskild anledning, jag är bara så himla lycklig på något sätt. Underbar känsla! Hur som helst så springer helgen som vanligt iväg, nu är det redan lördagkväll och det känns som att det var torsdag för bara några timmar sen, hur fan går det ihop? Aja hur som helst så har helgen hitintills varit riktigt bra, vädret har varit hur underbart som helst, så därför har vi såklart passat på att njuta så mycket som möjligt utav det! igår var det ngo 26 grader och nästan för varmt för stranden, då är det varmt vill jag lova. Men vi låg där och svettades i två timmar i alla fall, sen sprang vi till yoghurtland, vilket vi alltid gör efter stranden, det är ju bara så himla gott! Innan vi tog oss hem och lagade mat. Kvällen sen resulterade i festligheter, det var två tjejer som hade födelsedagsfest så vi drog dit en stund, dock var det lite för mycket folk där så vi drog istället vidare till våra killkompisar och hängde där innan vi drog hem. Kom hem vid två någon gång så det var skönt, att det inte blev så sent.

Idag har vi hunnit med gymmet och lite plugg. Sen ska jag och Sofia iväg på bio, X-factor ska vi se, den verkar riktigt bra så hoppas den är det också! 

Det var väl ungefär det jag hade att komma med nu, inte så mycket med andra ord men jag är så hungrig just nu så jag orkar inte ritkigt skriva mer haha. Men ni det kommer mer inlägg imorgon så då kanske jag orkar skriva lite mer. Här kommer i alla fall lite bilder ifrån igår!

Yoghurtland efter stranden, så underbart gott!

Jag och fina Sara!

Häftig mössa jag hittade

Inträde på festen, kryss att man var välkommen hjärta att man var singel 

Den här får avsluta kvällen!

Så fort jag loggade in på facebook imorse så såg jag den här filmen och redan då hade den delats x-antal gånger. Det hela accelererade under dagen och varje gång jag gick in på facebook så hade videon delats x-antal gånger till. Till sist tog jag mig tid och tittade igenom videon och insåg varför. Den här videon bör delas, den bör visas och den bör få folk att reagera. Joseph Koney måste stoppas och vi är han som måste stoppa honom. Ta er tid att titta igenom videon så förstår ni vad jag menar. Och dela den och visa den för så många ni bara kan, endast för att göra Koney känd, för att sedan kunna få fast på honom. 

(För er som inte orkar läsa allt, skrolla ner till videorna längst ner så får ni en snabb uppfattning om vad det hela handlade om.)

Jag åkte dit med två amerikanska tjejer, en ifrån min klass och sen hennes rumskompis. I bilen på väg dit pratade vi om hur lite vi visste om hur de irakiska människorna lever. Man har ju såklart hört om allt som pågår där och hur de amerikanska trupperna invaderat landet, både på gott och ont, men ur mitt perspektiv mest ont. En annan sak som man vet om är ju deras strika religon, att de är hårt hållna och att männen har i princip all makt och att kvinnorna ska ta hand om familjen och i princip göra som männen säger åt dem. Eller det var i alla fall vad vi trodde. Vi visste även att de ber flera gånger om dagen och att de är strikt troende muslimer. Vad vi däremot inte visste om är hur deras liv egentligen ser ut. Hur ser en vanlig dag ut för dem? Vad gör en kvinna en vanlig dag? Vad gör ungdomar på helgerna? Får dem ens göra vad dem vill? Går dem ut på klubbar, finns det ens klubbar? Ni ser frågorna var många och svaren få. Därför var vi väldigt exalterade när vi traskade in i något liknande en biosal där dialogen skulle hållas. 

Till att börja med fick vi se en film, för att få en uppfattning om hur läget är i Irak just nu, vad människorna har gått igenom och går igenom just nu. Som lite bakgrundsinformation, vilket givetvis var bra. När de väl drog i gång kamerorna så var det fruktansvärt dålig mottagning och vi fick i princip ingen kontakt alls. Så vi satt i säkert 45 minuter och bara väntade, vilket var otroligt tröttsamt eftersom att vi redan var trötta ifrån början. Men när de väl fick det att fungera så försvann tröttheten, i alla fall för en stund. Först och främst var det väldigt roligt att bara se dem, att se hur de precis som vi satt uppradade i en sal, dock i en sal som inte var lik våran på något sätt (ni ser själva på videon). I början utav dialogen så var det inte så intressant ämnen som drogs upp, det mesta handlade om utbildning och de frågade oss mycket om våran utbildning här och hur vi såg på den osv. Vad som var imponerande var att det bara var kvinnor som stod upp och svarade på frågor, de stod upp för sig själva och var inte det minsta osäkra, snarare nästan kaxiga, vilket helt klart förvånade oss. Vad som mer förvånade oss var deras engelska, som var helt fantastisk. I princip alla studenter som var framme pratade flytande engelska, utan någon som helst brytning, vilket ingen av oss i salen trodde. 

Diskussionen om utbildning fortsatte och jag återgick till att vara trött, klockan var halv ett på natten och jag kände inte för att sitta och lyssna på vilken typ av utbildning de gick igenom i Irak. Jag ville höra om de mer politiska frågorna. Men tack och lov så tog en amerikansk tjej slutligen initiativet och frågade hur det hade påverkat dem att amerikansk militär invaderat deras land. Responsen till det blev väldigt underlig, då personen som står vid altaret inte fick svara på frågan. Några män kom springades till henne och förklarade att vi inte skulle prata politik, bara utbildning. Alla i våran sal ifrågasatte givetvis detta och många inklusive jag blev såklart väldigt besvikna. Men då mitt upp i allt ställde sig en irakisk kvinna upp och gick fram och tvingade då upp den amerikanska tjejen som då hade gått och satt sig igen. Den irakisak kvinnan frågade den amerikanska om hon hade fått svar på sin fråga och eftersom att hon inte hade fått det så svarade hon ju givetvis nej. Kvinnan i Irak trotsade då "reglerna" och berättade ändå, hur irak förändrats efter att den amerikanska militären har varit i landet (ni ser hennes svar på filmen). Efter det fortsatte den irakiska kvinnan som var otroligt tuff, hon frågade då oss om det var något mer vi ville veta och hon ville även att den amerikanska tjejen skulle lägga till henne på facebook, vilket fick alla oss att tro att hon hade mer att berätta men att hon bara inte kunde när andra människor var där, vilket såklart var frusterande. En annan kvinna berättade sedan att kvinnorna i Irak eller ja i alla fall de kvinnorna som gick på det universitetet som vi skypade med, hade precis samma möjligheter som männen. De kan välja själva vilken utbildning de vill läsa och de kan själva styra sina liv. Detta förvånade oss också och det gladde mig att höra det! Dock svarade ju hon bara för hur kvinnorna på universitet hade det, så det bevisar ju tyvärr inte att alla kvinnor har det lika bra. 

Lite senare frågade en irakisk student oss hur vi såg på irakier och vad vi hade för tankar om dem. En amerikansk kille klev då fram och berättade att han såg irakier som framtida ledare, framförallt deras kvinnor då de har visat sig vara otroligt framåt och modiga. Detta meddelande kom inte fram och han fick därför svara igen, då råkade han formulera om sig lite och sa något i stil med "det är ju bara kvinnor som har stått upp för er idag, det är bara kvinnor som vågar svara på våra frågor". Vi bet oss lite i läpparna för vi visste ju att han inte menade något dumt, men de i Irak tolkade det hela helt fel och trodde att han menade att han ville prata med en man och knuffade därför undan kvinnan framme vi altaret och drog upp en man i publiken. Detta var såklart väldigt roligt!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Det var fruktansvärt häftigt och jag är så glad att jag fick chansen att vara med om något sånt här. Dialogen har gett mig en uppfattning om hur människorna i Irak faktiskt lever och att kvinnorna hade så stora möjligheter och att de var så otroligt modiga och uttåtriktade var förvånande, men det värmde i hjärtat att se det. En annan sak som förvånade mig var hur öppna de var mot amerikanarna, de anklagade dem aldrig och hade full förståelse för att misstagen som gjorts (att militären gick in i Irak ifrån första början) inte var någon utav amerikanarna i publikens fel. De visade värmen och öppenhet mot amerikanarna och de ville verkligen lära känna dem på ett annat plan. En utav de irakiska killarna gav som förslag att vi skulle åka dit och hälsa på dem, "I promise I will protect you all, you don't have to be afraid" det var lite roligt!

Jag tror och hoppas att Irak är på väg mot en bättre framtid och att saker och ting eng gång för alla kan lösa sig för människorna i det landet, de förtjänar ett bättre liv!

Här kommer två filmer ifrån eventet!

Den första filmen är det lite dålig kvalité på och jag har insett att jag filmar väldigt mycket upp i taket haha. Vad som diskuteras är i alla fall ett utbytesprogramm mellan Irak och USA.

Här svarar den "tuffa" kvinnan på hur deras livssituation förändrats sen USA invaderat landet.