(För er som inte orkar läsa allt, skrolla ner till videorna längst ner så får ni en snabb uppfattning om vad det hela handlade om.)

Jag åkte dit med två amerikanska tjejer, en ifrån min klass och sen hennes rumskompis. I bilen på väg dit pratade vi om hur lite vi visste om hur de irakiska människorna lever. Man har ju såklart hört om allt som pågår där och hur de amerikanska trupperna invaderat landet, både på gott och ont, men ur mitt perspektiv mest ont. En annan sak som man vet om är ju deras strika religon, att de är hårt hållna och att männen har i princip all makt och att kvinnorna ska ta hand om familjen och i princip göra som männen säger åt dem. Eller det var i alla fall vad vi trodde. Vi visste även att de ber flera gånger om dagen och att de är strikt troende muslimer. Vad vi däremot inte visste om är hur deras liv egentligen ser ut. Hur ser en vanlig dag ut för dem? Vad gör en kvinna en vanlig dag? Vad gör ungdomar på helgerna? Får dem ens göra vad dem vill? Går dem ut på klubbar, finns det ens klubbar? Ni ser frågorna var många och svaren få. Därför var vi väldigt exalterade när vi traskade in i något liknande en biosal där dialogen skulle hållas. 

Till att börja med fick vi se en film, för att få en uppfattning om hur läget är i Irak just nu, vad människorna har gått igenom och går igenom just nu. Som lite bakgrundsinformation, vilket givetvis var bra. När de väl drog i gång kamerorna så var det fruktansvärt dålig mottagning och vi fick i princip ingen kontakt alls. Så vi satt i säkert 45 minuter och bara väntade, vilket var otroligt tröttsamt eftersom att vi redan var trötta ifrån början. Men när de väl fick det att fungera så försvann tröttheten, i alla fall för en stund. Först och främst var det väldigt roligt att bara se dem, att se hur de precis som vi satt uppradade i en sal, dock i en sal som inte var lik våran på något sätt (ni ser själva på videon). I början utav dialogen så var det inte så intressant ämnen som drogs upp, det mesta handlade om utbildning och de frågade oss mycket om våran utbildning här och hur vi såg på den osv. Vad som var imponerande var att det bara var kvinnor som stod upp och svarade på frågor, de stod upp för sig själva och var inte det minsta osäkra, snarare nästan kaxiga, vilket helt klart förvånade oss. Vad som mer förvånade oss var deras engelska, som var helt fantastisk. I princip alla studenter som var framme pratade flytande engelska, utan någon som helst brytning, vilket ingen av oss i salen trodde. 

Diskussionen om utbildning fortsatte och jag återgick till att vara trött, klockan var halv ett på natten och jag kände inte för att sitta och lyssna på vilken typ av utbildning de gick igenom i Irak. Jag ville höra om de mer politiska frågorna. Men tack och lov så tog en amerikansk tjej slutligen initiativet och frågade hur det hade påverkat dem att amerikansk militär invaderat deras land. Responsen till det blev väldigt underlig, då personen som står vid altaret inte fick svara på frågan. Några män kom springades till henne och förklarade att vi inte skulle prata politik, bara utbildning. Alla i våran sal ifrågasatte givetvis detta och många inklusive jag blev såklart väldigt besvikna. Men då mitt upp i allt ställde sig en irakisk kvinna upp och gick fram och tvingade då upp den amerikanska tjejen som då hade gått och satt sig igen. Den irakisak kvinnan frågade den amerikanska om hon hade fått svar på sin fråga och eftersom att hon inte hade fått det så svarade hon ju givetvis nej. Kvinnan i Irak trotsade då "reglerna" och berättade ändå, hur irak förändrats efter att den amerikanska militären har varit i landet (ni ser hennes svar på filmen). Efter det fortsatte den irakiska kvinnan som var otroligt tuff, hon frågade då oss om det var något mer vi ville veta och hon ville även att den amerikanska tjejen skulle lägga till henne på facebook, vilket fick alla oss att tro att hon hade mer att berätta men att hon bara inte kunde när andra människor var där, vilket såklart var frusterande. En annan kvinna berättade sedan att kvinnorna i Irak eller ja i alla fall de kvinnorna som gick på det universitetet som vi skypade med, hade precis samma möjligheter som männen. De kan välja själva vilken utbildning de vill läsa och de kan själva styra sina liv. Detta förvånade oss också och det gladde mig att höra det! Dock svarade ju hon bara för hur kvinnorna på universitet hade det, så det bevisar ju tyvärr inte att alla kvinnor har det lika bra. 

Lite senare frågade en irakisk student oss hur vi såg på irakier och vad vi hade för tankar om dem. En amerikansk kille klev då fram och berättade att han såg irakier som framtida ledare, framförallt deras kvinnor då de har visat sig vara otroligt framåt och modiga. Detta meddelande kom inte fram och han fick därför svara igen, då råkade han formulera om sig lite och sa något i stil med "det är ju bara kvinnor som har stått upp för er idag, det är bara kvinnor som vågar svara på våra frågor". Vi bet oss lite i läpparna för vi visste ju att han inte menade något dumt, men de i Irak tolkade det hela helt fel och trodde att han menade att han ville prata med en man och knuffade därför undan kvinnan framme vi altaret och drog upp en man i publiken. Detta var såklart väldigt roligt!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Det var fruktansvärt häftigt och jag är så glad att jag fick chansen att vara med om något sånt här. Dialogen har gett mig en uppfattning om hur människorna i Irak faktiskt lever och att kvinnorna hade så stora möjligheter och att de var så otroligt modiga och uttåtriktade var förvånande, men det värmde i hjärtat att se det. En annan sak som förvånade mig var hur öppna de var mot amerikanarna, de anklagade dem aldrig och hade full förståelse för att misstagen som gjorts (att militären gick in i Irak ifrån första början) inte var någon utav amerikanarna i publikens fel. De visade värmen och öppenhet mot amerikanarna och de ville verkligen lära känna dem på ett annat plan. En utav de irakiska killarna gav som förslag att vi skulle åka dit och hälsa på dem, "I promise I will protect you all, you don't have to be afraid" det var lite roligt!

Jag tror och hoppas att Irak är på väg mot en bättre framtid och att saker och ting eng gång för alla kan lösa sig för människorna i det landet, de förtjänar ett bättre liv!

Här kommer två filmer ifrån eventet!

Den första filmen är det lite dålig kvalité på och jag har insett att jag filmar väldigt mycket upp i taket haha. Vad som diskuteras är i alla fall ett utbytesprogramm mellan Irak och USA.

Här svarar den "tuffa" kvinnan på hur deras livssituation förändrats sen USA invaderat landet.