Vilket fantastiskt år det har varit, jag vet knappt vart jag ska börja. Det har hänt så otroligt mycket det här året och jag är så otroligt glad över alla de stegen och valen jag har tagit de här åren. Visserligen var 2010 ett helt fantastiskt år också och då sa jag att det var det bästa året i mitt liv. Men nu måste jag säga att 2010 är det näst bästa året i mitt liv, 2011 vinner, tack vare USA och allt vad mitt halvår i Kalifornien har inneburit. 

Men hörni vet ni vad jag gör, jag kör på en lista för att göra det hela enklare och mer kortfattat, för annars kommer jag skriva en 5 sidor lång uppsats om allt som jag har hunnit med att göra 2011 och det orkar ju ingen utav er läsa. Så därför gör vi såhär..

2011, var året som jag

• Jobbade gärnet på Transportstyresen och det var under våren 2011 som jag insåg hur roligt jobb jag hade och vilka underbara jobbarkompisar jag hade. Jag hade så sjukt roligt, dag ut och dag in.
• I april fyllde mamma 50 och vi åkte iväg till Stockholm över dagen för att fira henne. Sen hade hon en stor fest för alla sina nära och kära, vi blev ungefär 60 personer och det blev en otroligt rolig kväll och jag höll mitt första tal någonsin, med lite darr på rösten visserligen men jag klarade det. 
• I samma veva fick jag beskedet om att jag hade kommit in på SBCC, skolan i USA och så glad jag blev!
• Efter det var det bara att dra igång med alla förberedelser, först på agendan stod visum, vilket var otroligt omständigt och trassligt. Men efter en hel dels fixande hade jag tillsist det där visumet i passet. 
• I juni slutade jag på transportstyrelsen och det var ganska jobbigt att lämna det stället eftersom att jag trivdes så bra
• Samma dag som jag slutade firade jag även 3 studenter, som var upp över öronen lyckliga över att skolan var över
• Jag hade 4 underbara veckors semester
• Jag åkte till Turkiet med mamma och pappa, där solade vi och badade och tog det bara lungt
• Efter det åkte jag till Liseberg över dagen med ett gäng tjejer
• Där någonstans hade jag även avskedsfest hemma hos Ida, det var en väldigt annorlunda kväll eftersom att det var så otroligt tufft att säga hejdå till alla fina vänner.
• Den 27:e juli flyttade jag till Santa Barbara, Kalifornien, USA men det har väl ingen av er missat?
• Jag hittade snabbt nya vänner och jag och Rebecka flyttade in i ett stort hus precis vid skolan med två amerikanska killar. 
• Jag lärde mig spela Beerpong och Flip Cup och fick dricka öl ur röda plastmuggar
• Det kändes helt plötsligt helt normalt att prata engelska
• Vi åkte till San Diego
• Jag simmade med delfiner
• Vi hade kräftskiva i USA, 20 svenskar och 2 amerikanare som satt där med varsin hatt på sig och trodde vi var dumma i huvudet när vi sjöng "helan går"
• Vi drog iväg till Las Vegas, ett gäng på över 20 pers, en helt fantastisk helg!
• Jag har även firat Thanksgiving i USA, med Cameron och hans familj, de är så otroligt snälla och trevliga som tog emot oss och vi hade en underbar kväll
• Sen har jag även hunnit med L.A, Hollywood och Santa Monica två gånger om
• Jag kom hem ifrån USA och har ni firat jul & snart nyår här hemma i Sverige med nära och kära. Jag är väldigt glad över att jag åkte hem för det har varit så underbart att få träffa alla igen. 

2011, är ett år som jag sent kommer att glömma. Det är året som förändrade mitt liv, för all framtid. 

Här kommer några bilder för att sammanfatta året som gick:

Min underbart fina skola i Santa Barbara!

 

Där jag trivs så fantastiskt bra!  

 

Jag har träffat mängder med nya vänner!

 

Och lärt mig spela Beer pong! 

 

 

 

 

 

Och åkt till Las Vegas!  

 

Haft kräftskiva i USA 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen var det helt underbart att få åka hem över jul och träffa alla fina vänner igen!    

Om två veckor sitter jag på flyget på väg tillbaka till Santa Barbara och innerst inne längtar jag som tusan, men samtidigt är det någonting som tar emot. Jag älskar Santa Barbara, jag älskar Kalifornien, jag älskar SBCC (skolan), jag älskar framförallt människorna, jag älskar maten (all den nyttiga maten, det finns faktiskt ett större utbud av nyttig mat i Kalifornien än i Sverige) och så älskar jag såklart shoppingen, festerna, lekarna ja rubb. Jag älskar det livet helt enkelt, precis som jag har nämnt så många gånger tidigare. 

Det som gör att det tar emot inom mig är att jag älskar mitt svenska liv också, det kanske låter idiotiskt med tanke på jämförelsen, ett grått, trist och regnigt Örebro jämfört med ett soligt och underbart Kalifornien. Men människorna och omgivningen gör ändå mitt liv här otroligt bra. Jag trivs så fantastisk bra med mina fina vänner och jag har verkligen saknat galna utekvällar såsom den i söndags, att få vara ute på krogen och dansa, att träffa nya människor, dricka drinkar och gå på efterfest. Jag har verkligen saknat det och jag vet att jag kommer att sakna det i vår igen. 

Jag vet att jag måste vara världens lyckligaste människa som har två så olika men ändå så underbara liv. Och jag är evigt tacksam över att jag har det så otroligt bra, både här och på andra sidan jorden. Och när jag nu om två veckor landar i mitt andra liv så ska jag verkligen njuta utav det till 110% eftersom att jag vet att det här livet faktiskt finns kvar. Jag kommer att komma tillbaka till Örebro och jag kommer att komma tillbaka till mina fina vänner och jag kommer att få fler galna utekvällar, allt det där kommer att finnas kvar. Den enda skillnaden är att allt blir dubbelt så roligt när man har saknat det.

Klimatet i Kalifornien är underbart och slår tyvärr det svenska klimatet med hästlängder!  

Vilken underbar jul jag har haft, en helt perfekt jul. Julaftonen spenderades som sagt hemma hos mormor och morfar, där vi åt julbord, umgicks och givetvis öppnade julklappar. Jag fick precis som jag hade hoppats på mest pengar, så tack vare min underbara familj/släkt så klarar jag mig nu till våren utan att behöva låna pengar vilket känns helt underbart. Utöver det så fick jag även en ugnsform, en fin kastrull, sport bh, lite mer underkläder, lite böcker, en extern hårdisk och ett springband till iphones. Så vad gäller julklapparna kan jag inte klaga, tvärtom jag är mer än nöjd! Men det bästa av allt med julafton är nog ändå att få ge bort, just i år var jag extra nöjd både med mamma, pappas, morbros och mormors julklapp så det var otroligt roligt att se hur glada de blev för presenterna.

Vad gäller gårdagen då så var juldagsfirande som stod på programmet. Först kom släkten hit och vi åt tre rätters och sen efter det tog jag mig iväg till Madde där vi förfestade ett gäng tjejer innan vi tog oss mot Strömpis. Där var det som alltid på juldagen sjukt mycket folk men vi hade ändå otroligt roligt. Trots att vi var där redan klockan tio så var vi kvar tills de stängde vid två, vi dansade drack drinkar och umgicks med mängder av trevliga människor. När krogen stängde blev jag och Malin kvar på stan ett bra tag, hängde med lite människor och sen drog vi på efterfest. Egentligen brukar jag aldrig orka med efterfest men just igår var jag inte alls trött. Och när jag väl kom hem klockan kvart över fyra så var jag hur pigg som helst jag berättade om hela kvällen för mamma och hon bara skrattade över hur energisk jag var kvart över fyra en söndagsnatt. Hur som helst så hade vi en riktigt bra kväll och ett riktigt bra juldagsfirande!

Egentligen är jag inte så mycket för det där med traditioner, jag tycker oftast inte att de är så viktiga och oftast är det helt okej för mig om man ändrar dem, eller kanske förnyar dem. Men det finns några traditioner som jag vägrar ändra på och en av de traditionerna är vårt julfirande, som enligt mig inte för göras på något annat sätt. För det första så firar vi precis som jag sa igår "lilla julafton" som igår, dagen innan julafton och då bjuds det på ett litet julbord och alla i familjen får varsin present, så har vi alltid haft det och enligt mig ska det också fortsätta så. 

Vad gäller självaste julafton så har jag de senaste fyra åren varit ute och sprungit på julaftons morgon, just för att både julfrukosten blir godare men också för att man känner sig mer värd julmaten sen. Så jag har sprungit både i snö och halka bara för att det helt enkelt måste göras. Idag var det dock perfekt springväder vilket gjorde att springturen gick relativt enkelt. När jag kommer tillbaka så duschar jag givetvis och sen äter vi julfrukost framför julkalendern. Julfrukosten består som vanligt av alla rester från gårdagens julbord, samt julbröd, juice och det bästa av allt varm choklad med vispgrädde. Det är enda gången på året som jag dricker det och därför är det dubbelt så gott just idag. Sen äter hela familjen frukost tillsammans och tittar på julkalendern, som i år var helt fantastiskt bra, bästa på länge. Efter frukosten brukar jag oftast dra mig in på mitt rum, titta lite på tv och bara ta det lungt, innan vi klockan två äter lite jullunch och sen tittar på Kalle. Först efter Kalle åker vi till mormor och morfar där vi sedan firar stora julafton, med allt vad det innebär och sen brukar vi komma tillbaka hem runt tio elva på kvällen. 

Det är min julafton och har alltid varit och kommer så i år också att vara. Traditioner är till för att följas och varför rubba på ett vinnande koncept? 

Förövrigt så kan jag berätta att jag fick Solsidan säsong två igår kväll och imorse i julstrumpan fick jag en trisslott, en chokladtomte och en ny bok av Mia Skäringer. Stort tack!

GOD JUL PÅ ER! Hoppas att ni får världens underbaraste dag och glöm inte bort att ta hand om varandra och ge varandra mycket kärlek just såhär på julafton!!

PUSS

Min mamma har kommit på den briljanta idé om att åka och julhandla innan alla andra gör det, vilket alltså betyder att vi ska vara på ICA Maxi klockan åtta, dagen innan julafton. Det är tredje året med denna "traditionen" om man nu ska kalla det för tradition och jag vet inte om jag gillar den eller inte. Visst jag gillar idén om att handla när ingen annan gör det, men samtidigt så är det väldigt tidigt. Jag som för första gången den här veckan sov imorse blev inte allt för glad när klockan ringde vid sju. Men nu är klockan halv elva och vi är i alla fall hemma igen. All mat är inpackad i kylen och nu väntar nästa uppdrag, julstädning. Så det är bara att dra igång med det (trots att mina ögon vägrar hålla sig öppna) efter det ska vi färga hår, kläa granen, baka knäk och annan choklad och sen ha våran mini julafton här hemma. Vilket betyder att det bara är jag mamma och pappa som äter ett mindre julbord och ger varandra varsin julklapp. Sen imorgon är det "stora julafton" vilket låter som något riktigt stort, dock stämmer inte det, vi är ynka sju personer på julafton, men det räcker gott och väl. God mat och mysigt umgänge, det är alltid ett vinnande koncept. 

Men det är ju först imorgon, nu ska jag köra vidare här hemma, julstädning var det dags för. Och det hela blir inte direkt bättre utav att jag har en träningsvärk som heter duga. Passet igår var helt sjukt jobbigt och jag trodde gång på gång att jag skulle svimma ihop, men som tur var hade jag med mig Emma så vi peppade varandra. Men när passet var färdigt så var jag genomsvettig och heeeelt slut i varenda muskel, så det vore väl nästan underligt om jag inte hade träningsvärk idag. Frågan är bara hur illa det är imorgon då? Träningsvärken är ju värst två dagar efter passet, så jag antar att det här bara är början, imorgon blir jag väl kvar i sängen hela dagen då haha ;)

Vi hörs mer senare under dagen mina fina vänner!

PUSS

Och även denna dag har gått för runt. Jag har hunnit med att slå in presenter, luncha med mamma samt besöka jobbet och det var hur roligt som helst. Var av någon anledning lite nervös först, dock vet jag inte varför för när jag väl kom tillbaka kändes allt precis som sist. Det var så otroligt roligt att träffa alla igen och att få höra hur det gick för dem. På bara den lilla korta timmen som jag var där så vet jag inte hur många gånger jag skrattade, jag älskade verkligen mitt jobb och framförallt människorna som jag jobbade med. Det var nio underbara månader som innebar skratt varje dag. Det var nästan lite svårt att lämna dem, jag ville nästan stanna kvar och dra igång och jobba igen. Men det går ju inte, jag har ju andra planer. Dock hoppas jag och tror väl kanske också att jag får sommarjobb där, så då kommer jag i alla fall tillbaka för ett tag, det känns roligt!

Nu ska jag ta och hoppa i träningskorna och kila iväg till bussen. Jag ska iväg på ännu ett mördarpass med Emma, den här gången är det skivstång/intervall som står på programmet och det vet jag är sjukt jobbigt. Men det är ju så jag vill ha det så det är bara att köra i 110% och sen när man är färdig så mår man så fruktansvärt bra, endorfinerna bara sprutar i kroppen och då är det verkligen värt allt slit. 

Vi hörs senare eller imorgon

PUSS

Nu börjar jag verkligen att hitta tillbaka till det svenska livet i alla fall vad gäller det mesta. Dock är jag fortfarande inte riktigt med i tiden, klockan tio på kvällen är jag så trött så jag dör och och så vaknar jag ändå halv sju på morgonen, vilket är väldigt frusterande. Igår höll jag mig vaken ändå till kvart över elva, men ändå vaknar jag halv sju, vilket givetvis resulterar i att jag är helt slut idag, mindre bra. Inatt ska jag försöka hålla mig vaken ännu längre så att jag kanske ändå kan sova längre än halv sju, sen ska jag stoppa i öronproppar också, så att jag inte vaknar när mamma och pappa går upp. 

Men utöver den biten så är jag ganska med, jag har träffat de flesta kompisar, jag har gått på stan, ätit allt jag har längtat efter att äta och så har jag fått träna pass på friskis. Det känns skönt att ha kommit in i vardagen här hemma igen, samtidigt som det känns otroligt konstigt att inte gå till jobbet när alla andra gör det. Det är nästan så att jag vill jobba bara för att alla andra gör det (och för att det ger fina pengar på kortet) men det är ingen idé nu när jag bara är hemma i tre veckor, jag får satsa till sommaren istället då jag kommer att få jobba ihjäl mig!

Så jag ska nog försöka att njuta av en lugn och skön vardag istället, njuta utav att jag är ledig och njuta utav att jag är hemma. Och framför allt så ska jag njuta utav att jag inte har någonting att plugga och det är en underbar känsla vill jag lova!

Nu ska jag ta och hoppa i bilen och åka iväg mot marieberg för att träffa Pernilla, hon är en utav de få vännerna som jag fortfarande inte har träffat. Så det blir lunchdejt med henne och hennes lille Alvin som nu har gått och blivit sex månader, det är helt sjukt vad tiden går fort. Det ska i alla fall bli väldigt roligt att träffa henne igen! 

Till kvällen väntar dejt nummer två och då är det dags att träffa Fanny, som också är en utav de få vännerna som jag fortfarande inte har träffat heller, men efter henne så tror jag att jag har träffat de flesta. Det blir lite fika och mys hemma hos henne, vilket jag givetvis också ser fram emot!

Så denna onsdag är det full fart som gäller, jag avvaktar lite till med vardagen alltså, men snart så.

Hoppas ni får en fin onsdag

PUSS

Jag har ju tränat relativt mycket i Santa Barbara ungefär två till tre gånger i veckan sen jag kom dit. Dock har det blivit väldigt ensidig träning eftersom att jag bara har tränat på gym och inget annat, så det har varit samma sak varje gång. Därför har jag verkligen längtat efter att köra pass på friskis och svettis, riktigt svettiga gympa pass med musik som både gör en taggad och som får en att hitta takten. Det är också lättare och mer motiverande att träna hårt när man har en ledare i mitten som står och skriker på en att man måste jobba hårdare, det resulterar i att man också gör det. När man tränar själv är det svårare att hitta den motivationen. Så jag antar att ni redan nu förstår vart jag är på väg att komma med det här inlägget - att jag har varit iväg och tränat på friskis givetvis. Jag körde ett boxningspass med Emma och herregud vad jobbigt det var, jag hade blodsmak i munnen efter 15 minuter och då var det en timme kvar. Men som tur var så tog vi oss igenom passet tillsammans dock var jag helt skakig när passet var slut så jag sprang ut och köpte en jucie för att inte tappa blodsockret helt. Dock kändes det jäkligt skönt efteråt och boxning är så fruktansvärt roligt så det känns knappt som man tränar när man kör, sen går det ju alltid lättare när man har en vän som står och skriker på en när man kör, det ökar motivationen ordentligt. Så jag var jäkligt nöjd efteråt, känslan efter ett hårt träningspass är underbar. Sen kändes det jäkligt roligt att ha fått köra ett sånt pass som jag har saknat att köra, så nu är jag back on track och otroligt laddad för mängder med roliga pass. Sen ska fösöka köra lite hemma också eftersom att jag inte alltid hinner iväg på kvällarna. Så imorgon bitti blir det en ordentligt springtur, sen ska jag klippa mig och förbi optikern. Men först sängen, jag är dödstrött!

Puss och kram på er!