Det är söndag igen och jag frågar mig samma sak som förra söndagen, vart tog helgen vägen? Dagarna liksom springer ifrån mig  ett alldeles för högt tempo och jag blir lika frusterad varje gång jag inser att jag inte hänger med. 

Hur som helst så har jag i alla fall haft en riktigt grym helg, precis som vanligt. I fredags blev det lugna gatan, daimglass och film och igår var det desto mer fart. Efter att jag och Madde hade sprungit på stan en stund så åkte var och en hem till sitt, vi gjorde oss i ordning och sen möttes vi upp igen och då var ju givetvis Verre med också. Vi gjorde hemmagjord pizza som blev gryyyymt god! Efter det övergick vi till vin och jordgubbar medan vi väntade in de andra tjejerna. När de väl hade rullat in så höjde vi musiken, plockade fram chipsen och umgicks, precis så som man ska göra på en lördagskväll. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, vi dansade och vi käkade ännu mera jordgubbar. När klockan hade slagit tio drog vi till Sveaparken, och hängde lite där innan vi tillsist rullade till Satin där vi sedan fortsatte kvällen. Vi hängde på dansgolvet största delen av tiden, sicken skräll va? Vad fan skulle vi annars göra? När klockan slog två var vi genomsvettiga allihopa och helt slut i både huvudet och kroppen så då rullade vi hem. 

Så summan av kardemumman är att vi hade en riktigt, riktigt grym lördagskväll igår, så tack alla ni som var med och bidrog till detta.

Nu ska jag ta tag i mitt liv och ta mig upp ur sängen, om drygt en timme ska jag träffa Emma på stan så jag antar att det är dags att komma igång och göra sig i ordning nu.

Hoppas ni får en fin söndag!

PUSS

Om en månad och tio ynka dagar flyttar jag till USA, till andra sidan jorden helt själv och är jag beredd? Nej inte för fem öre, eller visst allt det praktiska så som visum, ansökningar, flygbiljetter, studiebidrag och bankkort är fixat så där ligger jag någorlunda i fas, däremot är mitt huvud inte alls med i matchen. Alla frågar hela tiden hur det känns och om jag är nervös osv, och varje gång någon frågar blir mitt första svar "vaddå, hur går det med vaddå?" tills någon sekund senare, när jag har hunnit tänka en gång till och då också insett att fan det är sex jävla veckor vi pratar om, sex veckor sen ligger jag inte här i min säng i lilla Örebro längre. Om sex veckor är jag nybörjare i mitt nya liv, om sex veckor lär jag känna nya människor och nya kulturer. Jag kommer att vara nyinflyttad i vad jag har förstått en helt underbar stad och jag kommer för första gången någonsin att få leva vid havet (semestrar räknas inte). Om sex veckor vänds hela mitt liv upp och ner, skakas om och sedan ska jag försöka bygga upp bitarna igen, försöka bygga ihop mitt nya liv i USA. Jag är så sjukt peppad, laddad och taggad. Däremot är jag inte förberedd så nu är det verkligen dags att bli det, att faktiskt börja intala mig själv att vissa saker gör jag snart för sista gången på ett bra tag, att vissa människor måste jag snart ta avsked ifrån. Det är dags att inse att jag måste ta avsked till mitt gamla liv, eller i alla fall ta en paus ifrån det. Så de återstående sex veckorna utav mitt gamla liv ska jag njuta av till fullo, jag ska umgås så mycket som jag kan med alla människor jag älskar, jag ska passa på att njuta av Örebro, bada i sjöar, fira svensk midsommar, äta falukorv och stuvade makaroner, köttbullar och lingonsylt och bara njuta utav mitt liv, ett liv som jag snart lägger bakom mig och tar ett nytt kliv ut till en nytt liv och en ny verklighet. 

Jag kommer ihåg att jag hittade en tröja med den texten på för något år sedan och på något sätt så älskade jag texten, tanken och syftet. Jag lever verkligen för musik, jag hatar att spela den (jag är inte musikalisk för fem öre) däremot älskar jag att lyssna på den. Morgon, middag kväll jämnt vill jag ha musik, musik och mera musik. Beroende på vilket humör jag är på så anpassar jag musiken efter hur jag mår och hur jag vill må. Musiken kan göra mig glad, pigg och peppad och jag älskar verkligen att den alltid finns där, ställer upp och levererar i alla lägen. Givetvis går det inte att jämföra med en pojkvän, men jag tyckte bara att det var ett lite roligt citat, som det på något sätt ligger någon form utav sanning i. 

Ibland är jag världens spontanaste människa och ibland inte alls. Det händer att jag får för mig något som jag vill göra och efter att jag sen har kommit på att jag faktiskt vill göra det, så vill jag göra det på en gång, varför vänta liksom? 

Det som de hela handlar om just nu är en tatuering. Jag har ju ett litet hjärta på foten men jag är otroligt sugen på att göra en tatuering till i nacken och då någon fin text. Jag har gått och funderat ganska så länge över vad jag vill att det ska stå och jag har inte kommit på något bra, men sen i lördagsmorse så slog det mig att det är såklart att jag ska skriva "du har livet i dina händer" det citatet betyder faktiskt någonting för mig och det får mig verkligen att känna mig stark och att vilja leva livet till 110 %. Så sen i lördags har jag inte kunnat tänka på annat, jag vill därför ha den här tatueringen gjord nu, helst idag. Så om någon har en tatueringsmaskin nära till hands då hör av er! Haha nejdå, någonstans inom mig så säger jag nej, för det första så är det idiotiskt att göra en tatuering nu eftersom att man typ inte får bada på sex veckor och hallå det är ju förtusan sommar. Och sen säger någon vänlig liten röst inom mig att jag måst tänka igenom det här lite noggrannare, vill jag verkligen bära med mig den här texten på min kropp i resten av mitt liv? Ja det tål att tänkas på, trots att jag är sjukt sugen just precis nu.

Men fan, vem vet vart det hela slutar, om ett år är det kanske jag som kommer hem med en tatuering i nacken, gjord i L.A de vore la häftigt och det skulle göra hela tatueringen betydliger mer värdefull också! Den som lever får se helt enkelt.

Om jag har mycket saker som jag ska göra, så ställer jag alltid klockan tills tidigt på morgonen går upp, äter frukost dricker kaffe och ser till att komma igång med vad som nu ska göras. Jag är inte den som sitter uppe till klockan ett på nätterna och pluggar för att jag inte har tagit tag i skiten på hela dagen. Helt ärligt så tror jag knappt att jag har pluggat efter klockan nio på kvällen, eller ju visst jag har väl läst igenom något kapitel eller mina egna anteckningar bara för att påminna hjärnan men själv huvuddelen av plugget gör jag absolut helst på morgonen. Lite samma sak gäller med träning, när det kommer till att träna på morgonen så är det absolut det jag helst föredrar. Att ställa klockan på halv åtta, hälla i sig lite fil och sen dra och ut springa, eller ta sig ut i trädgården och köra styrka. Det var fördelen med att jobba på Bara Vara, för då började jag som tidigast jobba klockan tio men oftast inte förens 12-13 och då hann jag alltid med träningen på morgonen. Nu har jag inte så mycket till val, jag börjar oftast kvart i åtta på morgonen så om jag då ska hinna med träningen innan så måste jag upp vid halv sex, och där någonstans säger min kropp ifrån, det är alldeles för tidigt och jag kan knappt ens kalla det morgon, för klockan halv sex är det ju nästan fortfarande natt. Så därför känns träningen hela tiden mycket tyngre nu, när jag kommer hem ifrån jobbet är jag helt slut i huvudet och vill helst bara kasta mig i soffan och då har jag svårt att hitta motivationen till att ta mig ut och springa, det är så mycket lättare att bara få skiten överstökad direkt på morgonen och se känns sig KLAR istället för att bara skjuta det framför sig.

Men jag antar att jag inte har någon annan utväg än att bita ihop och köra ändå, just nu ligger jag så otroligt skönt i sängen och att kasta sig ner på golvet och göra armhävningar är inte jättelockande, men jag vet att jag mår bra efteråt så därför är det bara att dra på sig sportbh:n och köra igång, för här finns inga bortförklaringar på't bara!

move your body out on the floor 
put your troubles aside, start livin'
anybody, can let go 
throw away all your problems, cuz right now is party time 
girl, dont feel outta place 
cuz i am in love with this feelin now, ahaah
hope that this'll last a while 
we should make it last a while 

 

Imorse 04.33 kom Pernillas lille kille till världen och jag blev så otroligt glad. Hon har väntat så länge på att han ska titta ut och nu är han äntligen här. Hon kommer bli en otroligt bra mamma, det är jag bergsäker på. Omtänksammare och snällare människa får man leta efter. Nu längtar jag bara efter att få träffa henne och sen den lille (som inte har något namn än) och ge henne en stor grattis kram, men tills dess får det duga med ett grattis här. Så återigen stort grattis till henne!!!

   En gammal bild på mig och Pernilla, ifrån balen 2010.

Imorgon är det återigen dags för studenten i Örebro och alla våras älskade 92:or ska fira att de är fria, att de har avklarat skolan och att de nu kan börja leva på riktigt. Själv ska jag stå på sidan, gratta dem, skratta åt dem och på något sätt försöka glädjas med dem, samtidigt som hela jag är grön av avund. Studenten var verkligen den bästa dagen i mitt liv, på alla tänkbara sätt. Allt var helt jävla perfekt den dagen, det enda negativa var att dagen gick för fort, timmarna sprang ifrån oss och helst plötsligt intog vi O'learys och jag baren, där jag tyckte att livet var lite för bra och fick därför i mig något glas vin för mycket utöver det så var jag väldigt generös och bjöd hej vilt, notan på O'learys stannade på 890 kronor och då är det viktigt att pointera att det bara handlade om alkohol och att jag fick två glas vin gratis, ni kanske förstår nu vart min kväll slutade? Halv elva ramlade jag ner i min säng och somnade på en sekund. Jag missade Frimis, eller nej okej jag var faktiskt inne tog en dans och sen gick det utför och jag åkte hem. Den ångesten som jag vaknade med dagen efter var verkligen inte att leka med. Men förutom kvällens misstag, så går studenten 2010 rakt in på första platsen över de bästa dagarna i mitt liv, baaam vad kul vi hade!!

Imorgon har jag tre studenter att fira, så jag slutar jobba vid elva för att hinna se utspringet, sen när de åker flak och sen vidare till alla olika skivor. Kvällen avslutas sedan hos David där vi kör lite återträff med gamla kära SPIC7, perfekt dag för en återträff och de gör även att min avundsjuka sjunker någon grad, för jag kommer nog få en ganska bra dag imorgon jag med, eller vad säger ni?