Jag har fallit dit igen, som jag gör lite då och då. Jag bara älskar, älskar, älskar Chris Medinas låt - What are words. Jag har hört den några gånger nu men igår 01.55 när de drog igång den på dansgolvet på Frimis och jag stod tillsammans med Malin och Linnea och kramade dem så hårt jag bara kunde, ja då helt plötsligt började låten betyda något också och jag antar att den så också föralltid kommer att göra. 

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga om gårdagen, och den sista utgången på x-antal månader i Örebro. De kändes verkligen att det var något i luften och av någon anledning så var det faktiskt inte riktigt lika roligt som det brukar vara. Men jag försökte i alla fall att göra det bästa av kvällen och för att lyckas med det så skulle jag gärna ha viljat haft möjligheten till att klona mig, eftersom att jag hade några kompisar som skulle till ett ställe och några andra som skulle till ett annat, själv stod jag mitt emellan och ville inget annat än att vara med allihopa, helst på en och samma gång, vilket såklart inte gick. Så därför bestämde jag mig efter lite om och men att börja på Satin hänga där någon timme och sedan dra till Frimis, vilket blev perfekt för då fick jag till och med mig de flesta andra från Satin till Frimis. Väl inne på Frimis så drack vi Cosmopolitan, dansade och kramades. Och för första gången på ett bra tag så tyckte jag att de var mycket bättre på Frimis än på Satin, mer folk och bättre musik. När klockan slog två var vi inte riktigt sugna på att dra hem så vi tog någon vända på stan. Vi var hela tiden på väg till Mc Donalds men av någon anledning kom vi aldrig fram? Utan vi hängde istället på kaninen, pratade med folk och skrattade. Klockan fyra ramlade jag ner i sängen och när mamma kom in och väckte mig vid halv elva imorse var jag inte alltför pigg vill jag lova. Men eftersom att vi skulle iväg direkt så var det bara att gå upp och se glad ut. 

Tack allihopa för gårdagen och som sagt, vi ses snart, jag kommer tillbaka!