Är något som jag sedan barnsben har drömt om att göra. Jag har drömt om att kunna gå ner till vattnet, för att titta på när solen går upp, eller när solen går ner eller för att mitt på dagen bara titta på vågorna. Havet ger en på något sätt så otroligt mycket energi och bara genom att se på det så blir man lyckligare, det värmer i hela kroppen, vilket humör man än var på innan. Havet gör att jag börjar tänka djupare tankar, jag brukar ofta börja tänka på livet och hur underbart det är just nu. Havet är som terapi för själen och jag tror att många människor kanske skulle vara lyckligare om man bodde vi havet. 

Nu när jag har varit hemma i Sverige över vintern så uppskattar jag mitt liv här mycket mer och då menar jag framförallt miljön/klimatet och omgivningen. Santa Barbara är ruskigt vackert och jag tror knappt att jag har insett hur vackert det faktiskt är förens nu. Nu försöker jag att njuta utav det här till max och försöker därför att ta mig ut både på morgonpromenader och kvällspromenader, på morgonen för att se hur solen sakta men säkert går upp över det blåa vackra havet och på kvällen för att se hur den går ner. Ibland kan det kännas lite jobbigt att ta sig iväg, men när jag väl kommer ner till stranden och till havet så är det så värt det. Det ger så otroligt mycket energi tillbaka. Och jag är så otroligt glad över att jag under i alla fall en liten del utav mitt liv fick prova på ett liv vid havet. 

Alla de här bilderna är tagna ifrån idag, den första bilden är ifrån Carpinteria där vi var över dagen och lekte turister haha. 

Är väl ungefär som att jämföra med sportlov hemma i Sverige, det där lovet som dyker upp i slutet av februari under skolåren. I Sverige är det inget speciellt, ungdomar är hemma och tar det lungt, några kanske åker iväg på någon solsemester och några på skidsemester medan de flesta är kvar hemma och bara njuter av att slippa gå till skolan. Här däremot är springbreak betydligt mycket större, för här åker alla iväg och festar i en vecka och det här är ju givetvis något som vi också vill hänga på. Så efter att ha velat lite fram och tillbaka mellan vart vi ska åka så kom vi tillsist fram till att Mexico och Cabo var mest prisvärt och det kändes också som att vi skulle få roligast där. Och för er som blir oroliga nu när vi ska till Mexico så kan jag bara säga lugn, bara lugn det är uppemot Tijuana det är farligt, Cabo är något helt annat. Det är en paradisort med kritvit strand och klarblått vatten (det är väldigt många som gifter sig här/spenderar smekmånaden just för att det är så vackert). Vi har bokat ett riktigt fint hotell faktiskt som ligger mitt i smeten både nära till havet och till city och detta till ett överkomligt pris, 5900 för både flyg och hotell det tycker jag är okej. Så den 24:e mars hoppar jag, Sofia, Matilda och Rebecka på flyget och landar sedan på den här underbara paradisorten..

Visst ser det bra ut? Åh jag längtar redan!  

Är precis så jag vill beskriva vädret här som just nu, temperaturen ligger runt 20-25 grader, det är sol men ändå en behaglig värme. Gräset doftar sådär gott som det gör bara på sommaren och det luktar grillat vart än man går. Skulle någon sätta för en ögonbindel på mina ögon och jag skulle få gissa vart jag befann mig och vilken årstid så skulle jag nog faktiskt säga Sverige och årstid sommar. Att Invånarna i Kalifornien kallar det här för vinter är för mig fortfarande underligt, de anser att det är kallt och ruggit nu och att man därför behöver både en och två extra koftor och så givetvis de omtalade uggsen som precis alla amerikanska (tjejer) älskar mer än några andra skor. 

För oss som kommer ifrån ett kallt och kyligt Sverige där det faktiskt är vad jag vill kalla vinter, så är det här klimatet och den här temperaturen helt underbar, det är verkligen perfekt. Inte för varmt och inte för kallt, shorts och en kofta på dagarna och jeans och skinjacka på kvällarna. Perfekt enligt mig.

För att uppdatera er mera om vad vi sysslar med om dagarna så kan jag meddela att det faktiskt inte händer så mycket. Det är ganska så dött i Santa Barbara just nu eftersom att skolan fortfarande inte dragit igång, så därför finns det inte så mycket att göra. Idag har jag promenerat ner på stan där jag käkade lunch med Sofia och sedan bestämde vi oss för att gå på bio och morgondagen kommer att se ungefär likadan ut, då bio står på schemat igen och imorgon väntar "The girl with the draggon tatto" och det ska bli riktigt roligt att se den. Utöver det blir det väl lite matlagning och sen ska vi även se till att boka SPRINGBREAK, berättar mer om det imorgon!

Nu ska jag ta och krypa till kojs, är så fruktansvärt trött så jag klarar bara inte att hålla ögonen öppna längre.

Hoppas ni får en helt fantastisk söndag!!

PUSS 

Gud vad underbart det var att vakna imorse och titta ut genom fönstret för det var nämligen klarblå himmel och strålande sol så därför var det så otroligt passande att jag och Sara hade bestämt oss för att gå ut och gå just imorse. Vi promenerade genom skolan och ner till havet och nu efter att ha varit hemma i drygt tre veckor så slog det mig ännu en gång hur otroligt vackert det är här. Det är sådär vackert så man får nypa sig i armen om och om igen. Och inte nog med det, det är även otroligt varmt här nu. Det var säkert 22-23 grader varmt, redan imorse och varmare blev det sen under dagen, helt fantastiskt. Så morgonpromenaden gick därför kusligt lätt, utsikten och värmen gjorde sitt och jag hade kunnat traskat i timmar och bara njutit. 

Utöver morgonens promenad så har jag och Rebecka även varit iväg och handlat lite mer mat samt njutit av solen. Jag gick även ner på stranden en stund men till min stora besvikelse så har de fortfarande inte gjort i ordning på stranden precis där vi bor. Det är tång överallt och därför också mängder av flugor/myggor som surrar runt överallt, så jag bytte plats tre gånger ihop om att slippa de där helvettes flugorna men lyckades aldrig riktigt bli av med dem, så jag tröttnade därför och gick till skolan och satte mig där på gräsmattan en stund innan jag traskade hemåt. Viktigt är tillägga är dock att stranden en bit bort är mycket bättre, där är det inte alls så mycket tång, men dit tar det 10 minuter att gå och jag hade inte riktigt den orken idag. 

Så allt är verkligen helt underbart här nu, fantastiskt bra. Jag är väldigt glad att vara tillbaka för jag har verkligen saknat det här. 

Här kommer lite bilder ifrån dagen

Hur fint är det inte?

Man kan inte annat än älska det här!

Äntligen får jag väl säga, för oj vad hela flygprocessen kändes lång och seg igår. Jag gick ju upp redan klockan tre för att ta bussen till Arlanda och väl framme på Arlanda så var jag ju därför först av alla. Planet gick 10.20 och jag var på Arlanda 06.40, förstår ni hur segt det var? Och redan då var jag dödstrött, ingen bra start på dagen direkt haha. Men jag käkade i alla fall lite frukost på Arlanda och sen inhandlade jag även en sån här nackkudde, Ida pratade om en sån och att man sov så himla mycket bättre om man hade en sådan, vilket hon hade helt rätt i. Gud vad skönt det var och gud vad mycket lättare det var att sova, så tack vare den sov jag säkert 3 timmar på första flyget. Väl framme i Chicago käkade vi lite och sedan fick vi gå på nästa flyg mot L.A och den flygningen är absolut den segaste. Små, trånga plan och då saknar man att inte ha egen tv. Och den flygningen tar ändå 4 h och 20 minuter, drygt som tusan. Men fram kom vi och väl framme i L.A fick vi vänta på Santa Barbara bussen i 2 timmar och det var lika drygt det vill jag lova. Men när den tillsist kom och vi äntligen kom iväg så kändes det ändå ganska skönt. En två timmar lång bussfärd kändes helt plötsligt väldigt komfortabel jämfört med en 4 timmar lång flygtur i ett trångt plan. Klockan tio på kvällen amerikansk tid var vi framme i Santa Barbara och då tog vi en taxi hem och somnade på tre sekunder ungefär.

Så nu efter en helnatt fylld med sömn mår man i alla fall lite bättre, även om huvudet fortfarande är i Sverige och magen också. Känner mig helt konstig i hela kroppen och är inte det minsta sugen på mat, men det blir nog bättre. Lite frisk luft och lite rörelse sen löser sig nog allt. Nu ska jag ta och sminka mig och sen ska vi ner på stan, fixa i gång våra amerikanska mobiler och handla mat. Vi hörs mer senare vänner

PUSS

Vilka problem jag hade imorse, jag kunde verkligen inte bestämma vad jag ville äta till frukost. Jag ville både ha gröt och lingonsylt, samtidigt som jag ville ha yoghurt och svensk musli, till det ville jag ha leverpastejsmacka, messmörsmacka och kaviarmacka, men så mycket kunde jag givetvis inte äta. Så det var bara att prioritera, och därför gick yoghurten och kaviarmackan bort. Men oj vad jag njöt av de andra, svensk frukost är verkligen underbar!

Vad gäller packningen så känner jag mig ganska så klar, dock är jag väldigt osäker på vikten. Pappa och jag vägde väskan förut och då landade den på 24, jag får ha 22. Jag plockade ut lite men är inte helt säker på att det räckte, om inte så får jag plocka ut mer imorgon på Arlanda, eller hoppas på att jag hamnar hos en trevlig SAS arbetare som skickar iväg väskan ändå trots vikten (det har hänt förut). Men det känns skönt att jag i alla fall är helt klar med packningen. Så när klockan ringer klockan TRE inatt, hur ska jag orka gå upp? Så är det i alla fall bara att gå upp hoppa i kläderna och i princip åka. Bussen går 03.50 ifrån Örebro och jag är på Arlanda 06.40, way to early men det är på sitt sätt skönt, då hinner jag checka in och gå igenom säkerthetskontrollen innan "den tunga trafiken kommer". Planet lyfter sen 10.20 och innan dess ska jag träffa både Rebecka och Jennifer, skönt att jag inte behöver resa ensam. Vi mellanlandar i Chicago och landar sedan i L.A klockan 18.00 kalifornien tid, vilket betyder 3 på natten för er (onsdag natt). I Santa Barbara är jag sedan framme runt 22.00, alltså 07.00 onsdag morgon för er. Tänk vad trassligt det kan vara med tidskillnad. 

Men nu ska jag ta och krypa till kojs innan det blir försent, bussen går som sagt 03.50 så det är ju om bara några timmar :(. Jag skriver nog här först på onsdag igen, när vi har fått sova ut. Detta blir troligen sent onsdag kväll för er. 

Ett stort tack till alla underbara vänner och till hela min familj för tre helt underbara veckor i Örebro. Ni är helt fantastiska, all kärlek till er! <3

3 och en halv vecka och jag som trodde att det skulle kännas som lång tid, att jag skulle hinna med så otroligt mycket. Men vad händer? Veckorna springer iväg ifrån mig och helt plötsligt är det dags igen, att packa väskorna och dra iväg tillbaka till mitt andra hem. Jag längtar efter värme, människor, platser och mat, samtidigt som jag känner att jag vill ha mer Örebro. Jag vill hinna umgås mer med min mamma, mer med mina vänner. Även om det känns som att jag har fikat varje dag sen jag kom hem så vill jag fika mera, jag vill umgås mera, jag vill gå ut och dansa mera, trycka in mig på trånga toaletter och skratta sådär mycket så att det kniper i hela magen. Jag tycker om att stå i kylan och vänta på bussen, att stå tillsammans med fina vänner och skratta och frysa så mycket att det nästan bli komiskt för att sedan frysa ännu mera i kön till krogen för att sen gå in och dansa så mycket så att man tillsist svettas så mycket så man måste ut och ta luft. Det här tre veckorna har verkligen sprungit ifrån mig och det tar emot att gå upp och säga ta avsked till alla nära, den där avskedskramen är så otroligt tung. Vad som där emot gör det hela lättare är att veta att jag kommer tillbaka till Örebro i juni, när det är som bäst här. När man hänger på uteserveringar och grillar vid badplatser, då är jag tillbaka och då kanske också för att stanna, eller i alla fall i några månader till. 

Och tills dess 

Nu har jag varit ledig i snart en månad från skolan och visst jag njuter, till 110% men samtidigt känns det lite enformigt att liksom inte göra någonting om dagarna. Det var en sak i Santa Barbara för då var alla andra också lediga, så då kunde vi dra ner på stan tillsammans eller kanske stranden, då kändes det liksom inte lika tråkigt. Nu här hemma i Örebro är vardagarna ganska så tråkiga faktiskt. Visst jag sover ut och det är såklart jätteskönt men sen då, de flesta kompisarna jobbar ju och min "to-do list" är tom. Det är nu man ska njuta, njuta utav att man inte har något att göra vilket jag ockås gör (för jag vet att det kommer att komma tillfällen när jag istället har alldeles för MYCKET att göra). Men det blir ändå ganska långtråkigt i längden, i alla fall vardagarna. Men som tur är så drar jag ju tillbaka snart och då börjar ju skolan också så då blir det full fart igen, det ser jag verkligen fram emot. 

Men idag tillskillnad från de andra dagarna har jag faktiskt haft lite att göra i alla fall, käkade lunch med Malin på stan och hann även shoppa lite, två par byxor och sen mängder med grejjer på apoteket. Utbudet på Apoteket i USA är värdelöst och jag blir galen varje gång jag ska ha något, så det är lika bra att ladda upp med nässprayer och sånt som går åt! Efter stan åkte jag hem och vilade en stund (ja sånt för man göra när man har semester). Och nu ska jag ta och laga lite mat och sen ta mig iväg till Friskis & Svettis och träna, boxning är vad som står på programmet idag och såklart har jag min vanliga träningskompis Emma med mig, allt blir så mycket roligare om man är två! Efter det tror jag att jag hänger med Veronica och Louise ut på krogen, de ville dra ut och jag har ju inget bättre för mig så jag kan lika gärna hänga med, inträdet var gratis så det kostar ju inget extra direkt. Dock tänkte jag i så fall köra nyktert eftersom att jag ska ut både på fredag och lördag sen också.

Det var väl ungeför det jag hade att komma med nu, otroligt intressant va? Men jag lovar er det blir mer intressant när jag kommer tillbaka till Kalifornien, mindre än en vecka kvar nu!

Hoppas att allt är bra med er!

Kramar!