Nu börjar jag verkligen känna mig hemma, både här i huset och i Santa Barbara och jag gillar inte bara känslan, jag älskar den. Vi springer vant runt på stan, och behöver inte längre fråga för att hitta rätt, vi vet vart det är bra att käka och vi vet vart närmsta starbucks ligger. Vi springer vant runt i mataffären, på skolan och ner till stranden. 

När jag var ute och sprang för någon vecka sedan så kom jag på mig själv med att störa mig på att det var mycket turister, vart jag än sprang nere vid stranden så var det turister som stod och fotograferade stranden, piren och sig själva det var knappt att jag kom förbi. Men även fast jag störde mig på turisterna just då, så kan jag inte annat än erkänna att jag älskar känslan av att känna mig hemma i den här underbara staden, där havet finns, där solen finns och där alla människor är så vänliga så man nästa undrar om det är något fel på dem. Jag älskar känslan av att bo i USA, att inte behöva sitta och drömma sig bort på Victoria Secrets hemsida utan att bara kunna gå direkt in i affären och köpa det man vill ha. Att inte behöva sitta och titta på bilder på havet på internet, utan att bara kunna öppna fönstret och se det där stora oändliga blåa. Jag älskar att springa runt på skolan, bland 20 000 andra studenter och faktiskt känna mig hemma, att hitta över allt på skolan och att hälsa på folk man känner då och då. Jag älskar att bo i Santa Barbara och jag älskar att jag äntligen känner mig riktigt hemma i den här underbara staden som alltid kommer att sätta avtryck i mitt hjärta.