Om allt går enligt planerna så befinner sig min mamma och mormor i Santa Barbara om mindre än 24 timmar, mindre än ett dygn. Det går inte riktigt att beskriva hur roligt det ska bli att träffa dem och hur mycket jag har saknat dem båda två. Det längsta jag har varit ifrån dem tidigare är en månad och det var en tuff månad vill jag lova. Nu har jag varit ifrån dem i nästan tre, men det har gått bättre den här gången vilket jag antar har att göra med att jag har blivit äldre. Men hur som helst så har jag saknat dem båda två något otroligt. Så jag antar att det kommer bli många tårar imorgon och såklart även mängder med kramar. 

Men även om det kommer bli hur roligt som helst att ha dem här så måste jag erkänna att det kommer att kännas underligt, eftersom att de inte är en del av det livet som jag lever här. Till skillnad från hemma, då de tillhör en stor del av mitt vardagliga liv. Därför kommer det kännas jätte underligt att min mamma och mormor kommer in i vårt hus här, i vårt rum. De kommer kännas underligt att vandra med dem på stan, på skolan och nere på stranden. Men även om känslan kommer att vara underlig så kommer jag att njuta av varenda millisekund. Jag kommer att njuta så av deras närvaro! <3