För några veckor sedan bestämmde jag mig för att på allvar sätta mig in i politiken. Lyssna på debatter, läsa tidingarna och ta emot informationsblad från alla möjliga partier. Men helt ärligt så måste jag säga att allt det här bara har gjort mig ännu snurrigare. Jag velade fram och tillbaka, röd eller blå, vad är det jag vill egentligen!? Jo jag vill ha en bättre miljö, ett bättre klimat och att vi ska kunna nå upp till våra klimatmål och då också minska utsläppen. Hitta förnyabara energikällor, förbättra kollektivtrafiken och bygga ut och förbättra järnvägarna. Jag vill kunna ge mina barn och mina barnbarn en framtid, på en jord som går att leva på. För om vi inte har en jord som går att leva på, vad spelar då skattesänkningarna och sjukvården för roll? Därför valde jag att rösta på miljöpartiet. Men jag måste erkänna att det tog emot en aning, för jag har ett större förtroende för alliansen, och jag ser hellre Reinfeldt som statsminister än Sahlin. Men eftersom att jag upplever miljöfrågan som så pass viktig så kändes det ändå bäst att ge miljöpartiet min röst.

Sen måste jag bara tillägga att frågor som rör skatt, skola och sjukvård såklart också är otroligt viktiga. Men jag upplever att det har varit lite för mycket fokus på de frågorna och att miljön har kommit lite i skymundan.

Okej, nu börjar jag nästan känna att min blogg har blivit lite väl seriös. Först kyrkan och sedan en massa politik, vad händer?

Nu ska jag fortsätta kika på valvakan, visst måste ni hålla med om att det är spännande? Imorgon väntar jobb och sedan träning, tillbaks till verkligheten med andra ord.

Kram

Idag har jag gjort två saker som jag i vanliga fall aldrig gör. För det första så har jag varit i kyrkan, vilket säkert kommer få er alla att hoppa i taket. Enda gången som jag brukar besöka kyrkan har varit när vi har haft julavslutning med skolan, då vi helt enkelt var tvunga att gå dit. Idag var jag inte tvungen att gå dit, men jag gjorde det ändå. Mamma (som i vanliga fall heller aldrig brukar gå i kyrkan) tyckte att det var dags för oss att göra det, och att man faktiskt kan gå i kyrkan lite då och då utan att det skadar en. Vilket hon helt klart har rätt i. Så hon, jag och mormor och tog oss iväg imorse för en mysig stund i kyrkan. Eller ja, det var i alla fall vad jag hoppades på. Första halvtimmen gick bra, prästen pratade och det sjöngs någon sång och jag hann med att tänka igenom mitt liv, och uppskatta allt det goda som jag har (så här djupt har jag nog aldrig varit förut). Men efter det så kände jag mig ganska så nöjd. Sista fyrtiofem minuterna blev därför otroligt sega, sångerna kändes längre, prästen tråkigare och kvinnorna bakom mig bad och sjöng högre.

Så summan av kardemumman blir helt enkelt att det kan vara mysigt att gå till kyrkan någon gång ibland, och att det kan vara bra att ibland få andas ut och tänka igenom sitt liv. MEN, en timme och en kvart var alldeles för lång tid för mig. Så nästa gång jag går till kyrkan (vilket troligen kommer ta ungefär ett år till) så ska det vara ett betydligt kortare besök!

Den andra saken som jag har gjort idag är något som alla svenska medborgare har rätt till och bör göra. Jag har såklart röstat, för första gången. Och jag måste erkänna att det känns ganska så häftigt, att vi i Sverige tillsammans får lyfta fram det parti som vi tror kan bidra till en bättre välfärd. Många säger att deras röst inte gör någon skillnad i alla fall, men tänk om alla skulle tänka så? Vi måste utnyttja våra möjligheter och rösta på det vi tror på. 

Jag tänker inte skriva vilket parti jag röstade på nu, det kan jag göra i ett senare inlägg för jag skäms inte alls för att berätta. Men det jag kan säga nu är att jag röstade för framtiden, och för mina barn och mina barnbarns skull. Är det någon som kan lista ut vad jag röstade på!? Annars får ni reda på det senare.

Ha en underbar söndag, och glöm inte att hänga med i valvakan ikväll, det är våran framtid som avgörs. 

Morondagens humör har släppt en aning och just nu känns livet aningen ljusare, skönt det.

Dagen har spenderats med Emma, vi var hemma hos henne en stund och tittade på hennes underbara lägenhet. Sen tog vi oss vidare till Marieberg där vi drog runt i några timmar, tittade i lite affärer och åt lite lunch. Vi fick även världens impuls och kände oss tvunga att köpa en trisslott, för någonting sa oss nämligen att vi skulle vinna stora mängder pengar. Så vi började planera vad vi skulle göra för pengarna och bestämmde oss ganska så snabbt för att vi inte skulle spendera lördagskvällen i örebro. Nej vi skulle sätta oss på ett tåg, antingen till Stockholm eller Göteborg och sedan skulle vi smälla till med världens utgång.

När vi väl kom till affären så plockade jag på mig lite godis och tuggumin och vad tror ni att vi glömde? Den där jävla trisslotten. Om jag öppnar tidingen imorgon och läser att någon har vunnit på en trisslott från Coop Forum på Marieberg då vet jag inte vad jag gör.

Nu väntar snart chili con carne och vitlöksbröd, efter det blir det film och godis. Lördagsmys på hög nivå med andra ord.

Hoppas ni får en underbar kväll allihopa, kram!

Jag vaknade upp av att regnet smattrade utanför fönstret. Jag insåg att det är lördag och att jag borde vara glad, men det är jag inte. Jag vet att jag har sagt det här förut, men jag kommer att säga det igen. Jag vill inte ha höst, jag vill verkligen inte. Jag vill inte ha mörker och kyla. Jag är inte sugen på att kura ihop mig i soffan och dricka te och titta ut genom fönstret och bara se en massa mörker. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna påverka vädret och inte heller årstiderna. Därför är det bara för mig att bita ihop och rota fram höstkläderna som just nu ligger längst in i garderoben. Det gäller helt enkelt att anpassa sig, att vända kappen efter vinden. Trots att det tar emot, riktigt mycket!

Det här är en bild från när Dohn fyllde 18, vilket alltså är ungefär för ett och ett halvt år sedan. Vi drog på henne en ögonbindel och satte henne på en buss mot friskis och svettis, där hon iklädd rosa trikåer och en röd tishirt fick genomföra ett gympapass. Det var höst, kallt och grått, men då var vi glada ändå. Det är jag inte nu!  

Det är fredag, och även fast den är på väg att gå emot sitt slut så är jag glad över att en arbetsvecka är avklarad och för att ja nu har en helg framför mig. Min första vecka på transportstyrelsen har helt klart gått bra, och jag har lärt mig hur mycket som helst (även om det är väldigt, väldigt mycket mer att lära sig). De senaste två dagarna har jag faktiskt suttit i telefon själv, med stöd såklart av underbara Linnea som jobbar på transportstyrelsen sen tidigare. Så det känns som att man börjar komma in lite mer i arbetet och jag bara längtar efter att få en egen plats och en egen dator och köra igång på egen hand, vilket vi troligen kommer att få göra vecka 39.

För att byta ämne så kan jag berätta att jag och Ninni provade på ett intensiv pass (gympa) idag efter jobbet, och jag skulle nog nästan vilja säga att det var det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Vid flera tillfällen under passet så tänkte jag på allvar ta mitt pick och pack och gå ut, men när jag sedan tittade upp och såg en pigg, överentuastiastik 40-årig ledare som hoppade och skuttade utan problem så insåg jag att jag bara var tvungen att slutföra det här. När jag sedan tittade runt omkring mig och insåg att fler kvinnor och män i äldre åldrar körde på, helt utan tecken på trötthet så slog envisheten till, jag ska fasiken klara det här om dem gör det. Så jag fortsatte, svetten sprutade och efter ex antal omgångar armhävningar och liknande så kände jag inte mina armar längre. Men jag fortsatte och det är jag glad över nu. För det bästa jag vet är nämligen att komma hem på fredagskvällen och verkligen känna att man har kört skiten ur sig på alla plan, vilket oftast är jobb och träning. Så efter fem arbetsdagar och fyra träningspass (under hela veckan såklart) så känner jag mig värd två riktiga slappdagar!

Nu ska jag dra täcket över huvudet och sova, det är helt sjukt hur trött man kan vara på kvällarna.

Sov gott mina vänner!

Dagarna flyter på och jag måste säga att jag redan nu trivs på jobbet. Idag har vi haft utbildning i princip hela dagen och troligen kommer de kommande dagarna att se ungefär likadana ut. Vecka 39 kommer vi att få börja arbeta i våra nya team och troligen får vi då även börja i telefon, spännande.

Utöver jobbet och träningen så händer det inte så särskilt mycket i mitt liv just nu. Jag njuter av att inte ha något att plugga och att känna mig "färdig" när jag går från jobbet. Vilket kanske är den största skillnaden mellan att gå i skolan och att jobba. Och jag måste säga att jag trivs bättre med att jobba än att plugga, än så länge i alla fall. 

Imorgon väntar det vanliga, nämligen jobb och träning!

Ha det bäst så länge!!

Jag bara älskar Robyn. Jag älskar hennes attityd, hennes stil och framförallt hennes musik. De låtarna som går varmast i mina högtalare just nu är "handle me" och "dancing on my own" (som jag aldrig verkar tröttna på).

Så därför ger jag en stor eloge till Robyn, keep up the goood work!

Första dagen på Transportsyrelsen är avklarad och än så länge känns det bra. Vi har suttit och lyssnat av andra medarbetare på kundtjänst hela dagen och redan efter första samtalet så insåg jag att det är vääääldigt mycket att lära sig. Det är mängder med olika program och koder som man måste lära sig och efter idag känns det i princip som en omöjlighet. Jag har verkligen svårt att se mig själv öppna alla dessa miljontals program, knappa in koder och göra detta samtidigt som jag svarar på några mejl (något som de andra medarbetarna lyckades med ständigt). Men jag får hålla tummarna för att jag får lite bättre koll på allting imorgon (innan vi blir inkastade i telefon).

Annars verkar jobbet helt underbart! Mycket härliga människor och jag tycker att det verkar roligt att hjälpa kunder på telefon (så länge jag vet hur jag kan hjälpa dem).

Efter jobbet så åkte jag och Ninni (hon har också börjat på transportsyrelsen tillsammans med mig) och tränade. Skivstång stod på dagens program och jag kan lova er att jag inte kommer att kunna röra på mig imorgon, men det är morgondagens problem. Just nu är jag bara glad över att vi är igång, både med jobb och träning, om ni frågar mig hur allt känns om två veckor så är jag kanske inte riktigt lika entusiastiskt. Men just nu leker livet, så varför inte njuta?

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa min Cosmopolitan som damp ner i brevlådan idag. Imorgon bitti vankas ännu mera utbilding!

Puss