Ibland kan jag tycka att det är lite mysigt med åska. När man kryper ner under en filt och slår på en film och hör hur det mullrar utanför fönstrena. Men idag var det inte längre så mysigt med åskan efter det gång på gång lös upp i huset och några sekunder senare small det till som bara den. Jag stängde av både tv:n och datorn och var verkligen rädd. Efter ett tag lugnade det ner sig igen så då vågade jag slå på datorn i alla fall. Men usch säger jag bara, från och med idag så tycker jag inte längre att åskan är mysig, nej snarare tvärtom.

Nu ska jag ta och krypa ner under täcket och slå på lite hemmafruar, jag stoppade ju mitt i ett avsnitt förut på grund av de där mullret..

God natt på er allihopa!

Idag har jag verkligen sett ut som ett frågetecken, tre gånger om. Första gången jag var imorse när min kära pappa valde att ta cykeln till jobbet. De senaste fem, och ja jag menar fem åren så har han åkt bil till jobbet, med undantag för de få gångerna alkoholen har varit inblandat i bilden (jobbfester och liknande) då han inte har haft något annat val än att cykla. Han jobbar knappt 2 km hemifrån så jag har gång på gång frågat honom varför han är så sjukligt lat, tills hans försvar så har han sagt att det är för att han har tjänstebil och parkering på jobbet, och om han inte ställer bilen på jobbet så kan han bli av med sin parkering. Sen kan det även vara så att han blir inringd till någon annan stad under dagen och måste då ha tillgång till bilen, men jag menar hur lång tid skulle det då ta att bara kasta sig på cykeln och ta bilen hemifrån istället!? Inga problem om ni skulle fråga mig, så jag skulle nog dissa alla hans bortförklaringar och istället kalla honom för lat, riktigt lat. Men idag, tro det eller inte så tog han cyklen till jobbet. Jag var tvungen att nypa mig i armen gång på gång, men nej det var sant. Och vet ni vad? Han har fortfarande kvar sin parkeringsplats..

Andra gången som jag drog i ihop min kropp likt ett frågetecken var när jag lite senare på förmiddagen öppnade dörren och gick ut. Jag möttes av sommar, himlen var klarblå och värmen ja, om ni frågar mig så skulle jag säga att det var högsommarvärme. Så jag säger bara äntligen, äntligen är värmen här i vårat avlånga land och jag hoppas verkligen att den här för att stanna.

Tredje och sista gången som jag både min kropp och jagg liknade ett frågetecken var när jag gick hem från dagens sista lektion och insåg att jag bara har en liten ynka uppgift kvar i skolan. En ynka, efter tolv år i skolan så är jag äntligen i princip färdig. Hur har det gått till, tolv år som nu är förbi.. Men jag måste tillägga att det känns för jäkla bra rent ut sagt, och därför avslutar jag genom att se ut som ett utropstecken, vad annars skulle passa bättre!?