De senaste fem åren har jag verkligen brunnit för att springa. Under sommarhalvåret springer jag konstant, helst på morgonen innan frukost. Under vinterhalvåret blir det inte lika mycket sprigning, på grund av kylan och underlaget som inte alltid är det bästa. Hur som helst så älskar jag att springa och jag tycker att det är en fantastiskt bra träningsform. Och i och med att jag brinner så mycket för att springa så har min mamma sedan länge tjajat på mig att jag borde springa något lopp och utmana mig själv lite. Jag har dock aldrig riktigt nappat på den idéen, eftersom att jag inte är någon tävlingsmänniska. Jag älskar att träna men jag är inte den där envisa människan som vägrar ge upp och som hela tiden måste ha nya, svårare mål. För mig fungerar det bra att springa samma runda om och om igen, så fort någon påpekar att jag ska springa längre eller snabbare än vad jag brukar så tar det emot. Och just därför funderar jag på att bryta mitt egna mönster och ta och anmäla mig till Göteborgsvarvet i maj. Det är en halvmara och jag vet att jag klarar det, bara jag vill. Jag måste bara bli lite envisare och våga utmana mig själv lite mer och om jag lyckas med det, nej inte om utan jag ska och i så fall kan ni nog räkna med att se mig på startlinjen i Göteborg i vår. Om ni sen också ser mig på mållinjen ja då har jag lyckats, riktigt ordentligt!