Livet går upp och ner, precis som en bergochdalbana (kan vara ett av världens längsta ord). Medgångar och motgångar, det tillhör livet och det är något som vi alla måste lära oss att acceptera. Livet är inte alltid lätt och motgångar leder till framgångar. Man kan inte få allt serverat på en silverbricka, man måste kämpa för att komma någonstans. Man måste våga tro på sig själv, tro på att det man gör är bra och sedan måste man även vara beredd på att möta motgångar, för att sedan kunna nå framgångar. Rädsla ska inte vara någonting som stoppar drömmar och framtiden, rädlsa är någonting som man får ta åt sig och arbeta med, men man ska aldrig låta den stoppa en. Innerst inne är jag livrädd för att sätta mig på ett plan och åka till USA helt själv, tänk om jag inte förstår vad de säger på lektionerna, tänk om jag inte träffar någon att umgås med, tänk om... Jag kan spinna vidare hur långt som helst, och tillsist drar man slutsatsen att det kanske är bäst att stanna hemma ändå, där tryggheten finns. Men jag vägrar, jag vägrar låta mina drömmar rinna ut i sanden, på grund av rädsla. För om man aldrig vågar brottas med rädslan och vågar lämna tryggheten bakom sig, då kommer man aldrig våga ta sig ut i livet. Och är det en sak som jag är säker på, så är det att jag vill ut i världen och då utan rädsla och utan trygghet. Jag vill stå på egna fötter och klara mig på egen hand.

Men innan jag tar det aningen stora steget så tar jag ett lite mindre, och det är fram till sängen. Jag är helt slut och har haft en grym huvudvärk under hela dagen. Så nu drar jag ur kontakten och avslutar den här måndagen. Imorgon är det en ny dag, med nya möjligheter.

Jag fick förövrigt ett fint sms från fina Madeleine alldeles nyss, hon kommer hem från London i slutet av veckan (vi åker om varandra) men när vi är i samma land igen vet jag någon som ska krama ihjäl henne!

Enda sedan jag vid en ålder av fem lärde mig att simma så har jag älskat att vara i vattnet. Som liten var jag ett riktigt vattendjur och när våran familj reste till solen, ja då höll jag mig under vattnet, precis hela dagarna. Jag dök efter leksaker, simmade runt på botten och bara njöt. Jag lärde mig ganska så snabbt att titta under vattnet både i poolen och i havet och har därför haft något fruktansvärt roligt i vattnet. Någon gång under alla dessa år så började jag även att tävlingssimma och det gick faktiskt ganska så bra. Tillskillnad från handbollen så har jag simningen i mig och det kommer mer naturligt. Dock så trivdes jag inte alls i min simgrupp och inte heller med mina ledare, så jag slutade tyvärr några år senare. Det är något som jag faktiskt ångrar idag, för jag tror att jag hade kunnat komma någonstans med simningen, om bara viljan hade funnits där.

Även fast jag har blivit äldre nu så sitter det här fortfarande kvar inom mig, jag älskar vatten och jag trivs verkligen i vattnet. Jag slappnar inte bara av och mår bra, jag har även fantastiskt roligt. De senaste årens utomlandsresor har jag visserligen spenderat mestadels på land, men när jag väl tar mig ner i poolen/havet så vill jag ofta inte ta mig upp. Jag älskar fortfarande att simma, crawla, göra kullerbyttor och dyka.

Till själva poängen, för idag efter jobbet så åkte jag till Gustavsvik för att simma, och då när jag låg där i poolen och sprattlade och skvätte som bara den så insåg jag hur bra jag mådde, just där och just då. Folk runt omkring tror jag inte mådde riktigt lika bra eftersom att jag skvätter som bara den när jag simmar bredvid dem, men det struntar jag i. Hur som helst så simmade jag lite mer än en km och det gick hur bra som helst. Dock är man helt slut efteråt, eftersom att simningen är en grym konditionsträning om man tar i ordentligt. Och från och med nu så är det jag som ska besöka Gustavsvik bra mycket oftare!

Jag och min tuffa undervattenskamera, bilderna är från Turkiet i somras. Förövrigt så hade jag as kul med den undervattenskameran på Gotland, när jag varje kväll visade mitt partytrick och stoppade ner kameran i ett glas vatten (ingen blev tyvärr imponerad) men sista kvällen när jag antagligenhade druckit lite för mycket och skulle köra mitt partytrick så var glaset för litet för kamerna, så då hällde jag istället ut vattnet över kameran och insåg i samma sekund att det kanske inte var så bra. Ida fick sedan torka upp allt vatten som jag hade spillt ut, hahahaha det var en sjukt dålig idé och framförallt ett sjukt dåligt partytrick, men jag skrattade i alla fall just då!