Idag har jag verkligen sett ut som ett frågetecken, tre gånger om. Första gången jag var imorse när min kära pappa valde att ta cykeln till jobbet. De senaste fem, och ja jag menar fem åren så har han åkt bil till jobbet, med undantag för de få gångerna alkoholen har varit inblandat i bilden (jobbfester och liknande) då han inte har haft något annat val än att cykla. Han jobbar knappt 2 km hemifrån så jag har gång på gång frågat honom varför han är så sjukligt lat, tills hans försvar så har han sagt att det är för att han har tjänstebil och parkering på jobbet, och om han inte ställer bilen på jobbet så kan han bli av med sin parkering. Sen kan det även vara så att han blir inringd till någon annan stad under dagen och måste då ha tillgång till bilen, men jag menar hur lång tid skulle det då ta att bara kasta sig på cykeln och ta bilen hemifrån istället!? Inga problem om ni skulle fråga mig, så jag skulle nog dissa alla hans bortförklaringar och istället kalla honom för lat, riktigt lat. Men idag, tro det eller inte så tog han cyklen till jobbet. Jag var tvungen att nypa mig i armen gång på gång, men nej det var sant. Och vet ni vad? Han har fortfarande kvar sin parkeringsplats..

Andra gången som jag drog i ihop min kropp likt ett frågetecken var när jag lite senare på förmiddagen öppnade dörren och gick ut. Jag möttes av sommar, himlen var klarblå och värmen ja, om ni frågar mig så skulle jag säga att det var högsommarvärme. Så jag säger bara äntligen, äntligen är värmen här i vårat avlånga land och jag hoppas verkligen att den här för att stanna.

Tredje och sista gången som jag både min kropp och jagg liknade ett frågetecken var när jag gick hem från dagens sista lektion och insåg att jag bara har en liten ynka uppgift kvar i skolan. En ynka, efter tolv år i skolan så är jag äntligen i princip färdig. Hur har det gått till, tolv år som nu är förbi.. Men jag måste tillägga att det känns för jäkla bra rent ut sagt, och därför avslutar jag genom att se ut som ett utropstecken, vad annars skulle passa bättre!?

Nu är det dags att snöra på sig skorna och springa vårruset. Det är mammas jobb som jag springer med och i sista sekunden fick dem ett avhopp, så nu hoppar även Emma på. När vi har sprungit färdigt så får vi mat, skönt att det är bra väder så vi kan sitta på gräset och käka. Så jag tippar på en toppenkväll helt enkelt, vad annars liksom!?

I måndags avslutades kursen matte c, igår kursen ledarskap b och idag kursen naturkunskap a. Imorgon fortsätter det på samma vända och kurser efter kurser avslutas. Jag kan inte längre säga att jag ser ljuset, för jag är nämligen i ljuset. Det är det här vi har längtat, drömt och jobbat efter. Vi når våra mål, vi har avklarat skolan och ja vi är faktiskt så jävla bra!

Visst jag har fortfarande några små redovisningar och en inlämning kvar att göra, men på något sätt så känns det inte jobbigt längre. Därför ska jag passa på att njuta nu, njuta av skolan, njuta av stämningen i klassen, av att se bok efter bok försvinna från skåpet som inom en väldigt kort framtid kommer eka tomt. Vi kan inte längta längre, för nu är vi där, det är det här vi har längtat efter. Att ta studenten är så mycket mer än att bara sjunga och skrika på flaket. De här två sista veckorna, kommer vara minst lika roliga, tro mig!

Nu sticker jag och mamma ut och går lite. Egentligen skulle jag och Emma har provat på crosstraning idag, men hon hade lite för mycket att plugga så hon hann inte. Så det får bli en annan gång helt enkelt! När vi kommer tillbaka får jag kasta mig in i duschen och sedan upp på cykeln. Jag och Ida tänkte nämligen sätta oss på någon uteservering och käka, och just nu lutar det mot Satin. Det är ju kanon varmt ute så varför inte passa på? Men först, lite motion!

Det är helt sjukt vad fort tiden kan gå. Om en ynka vecka så är det dags för bal, den där balen som vi har pratat om enda sedan vi började i trean. Vi har diskuterat klänningar, skol, håruppsättningar, väskor, smink ja ni fattar. Och nu är det bara en vecka tills det verkligen är dags. Men man kan ju i alla fall inte säga annat än att vi är redo, så mycket planering och engagemang som balsnacket har innehållt så vore det väl konstigt annat. Nu är det bara att hoppas på att vi slipper regn och att det blir en fin och solig kväll på stora hotellet. En sak som är helt säker är i alla fall att det kommer bli en oförglömlig kväll, jag menar hur många gånger i sitt liv går man på bal? Inte särskilt många va. Så det gäller att passa på att njuta och att ta en herrans massa bilder, för att om några år kunna titta tillbaka och komma ihåg hur fina vi faktiskt var när vi gick på balen..

   Och nej, det är inte Desperete Housewives som jag pratar om, utan jordgubbarna. Som de flesta vet så är jag en fruktoman och älskar i princip alla frukt, men jag har dock en solklar favorit - jordgubbar. Ända sedan jag var liten har jag varit helt besatt av de röda som godbitarna och ju äldre jag blev desto mer jordgubbar blev det. Under högsäsong äter jag nästan en liter om dagen och det är i princip omöjligt för mig att gå förbi ett jordgubbsstånd utan att köpa (om jag inte redan har där hemma vill säga). Ja, som ni förstår är jag galen i jordgubbar och har längtat som bara den efter att jordgubbsäsongen ska komma och nu mina vänner, nu är den här. Så från och med nu kommer jag att leva på jordgubbar, morgon middag och kväll.

Dessa röda rackare kommer att kunna synas väldigt ofta i mitt kylskåp fram tills mitten av juli. Hoppas bara att jag slipper Skörbjugg..

I alla fall vad gäller matte. Jag lyckades nämligen med sista provet, vilket också betyder att jag är färdig med hela kursen, visst låter det bra? Men vänta, det blir bättre. För det betyder även att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att behöva gå till en mattelektion, eller plugga inför att matteprov, aldrig mer. Förstår ni hur underbart det är? Och nu tänker ni, "ja, men på universitetet kanske du kan behöva komma att plugga mera matte" men nej, där har ni fel. Jag är ingen mattetjej och har heller aldrig varit. Så även fast jag fortfarande inte vet vad jag vill "bli när jag blir stor" så vet jag så mycket som att det inte kommer ha med matte att göra, det ska inte ens ha med siffror att göra. Vilket alltså betyder att matte c kommer att ge mig meritpoäng och det var egentligen den huvudsakliga anledningen till att jag valde den kursen. Så nu tackar jag miniräknaren, matteboken och mitt rutiga kollegieblock för ett bra samarbete, som idag kommer att avslutas. Så tack för mig, nu lämnar jag matten bakom mig, långt bakom mig!

Såg det ut såhär i mitt hus..

Och såklart så var det 18-års firandet med tjejerna som ägde rum. Och efter det så blev det premiär på krogen, en riktigt lyckad kväll vill jag lova. Nu ska jag ta och släcka lampan och sova. Det kommer dock att bli jobbigt att sova ensam efter att ha haft sällskap de senaste tre nätterna. Men jag hoppas att det ska gå ändå! Sov gott allihopa!