"Tänk er en trist måndag i november, när regnet smattrar utanför fönstret och pastan och mamma scans köttbullar är vad som står på matsedelen, då är livet riktigt trist" 

Det är ungefär det jag tänker på och också pratar om i juni månad, när sommaren ligger framför fötterna. Varma kvällar, bad, grillning, rosévin och uteserveringar är vad som väntar och ja livet känns helt enkelt lite lättare. Och just då brukar jag tänka på de här trista dagarna i november, speciellt måndagarna som såklart är snäppet värre än de andra dagarna. För jag tror nämligen inte att det kan bli så mycket tristare än såhär. Och varje gång den tanken slår mig under sommarhalvåret så njuter jag lite till, bara för att jag vet hur mycket tristare livet faktiskt kan vara.

För jag menar, finns det något som är så oglamoröst som en måndag i mitten på november? Jag tror faktiskt inte det. Vilket på sitt sätt känns ganska skönt, för nu är vi mitt i skiten så då är det bara att bita ihop och försöka att njuta ändå, och framförallt att se fram emot sommaren ännu lite mera. Och medans jag gör det så ska jag ta en kopp te och krypa upp i soffan och titta på tv, det istället för ett glas rosèvin en varm sommarkväll får mig att inse att livet inte alltid kan vara så glamoröst som man kanske önskar att det kunde. Och det är nog någonting som ungdomarna i "ung och bortskämd" också kunde ta och lära sig, för livet är inte alltid roligt.

Är namnet på James Blunts nya album, som är riktigt bra. Fina låtar och fina texter, som man helt enkelt inte kan ogilla. Ta och lyssna på det!

Gårdagen blev precis som jag hade hoppats på en bra kväll. Först åkte jag hem till Emma, där Silvia och Camilla också var. Vi gjorde oss i ordning och drack vin och hade trevligt. Sen tog vi oss vidare mot stan och frimis, planen var egentligen att vi skulle börja kvällen på frimis och sedan avsluta på Satin. Men riktigt så blev det inte, vi fastnade nämligen på frimis. Musiken var som vanligt grym och vi vill därför inte röra oss från dansgolvet. Så där blev vi kvar fram tills klockan två när det stängde och det var dags att gå hem. Min plan var då att ta bussen hem eftersom att jag hade åkt taxi till Emma. Dock uppstod två problem 1- jag visste inte vart bussen gick ifrån 2- jag visste inte vilken tid bussen gick. Så jag knatade iväg mot stortorget ihop om att bussen skulle gå runt tjugo över två, som den alltid gjorde förut. Men icke sa nicke, efter att tillslut ha hittat hållplatsen dit bussen skulle komma så insåg jag att sista bussen hade gått för över en timme sen. Så då hade jag inget annat väl an att ta taxi vilket kankse låter lätt, men tro mig det var helt omöjligt. För jag var nämligen inte helt ensam om att vilja ha en taxi hem vid den tiden, jag och säkert tio-tolv gäng till stod snällt och väntade vid taxihållplatsen och alla hade såklart bildat sin egen kö. Så jag ringde min mamma och var lite smått uppstressad eftersom att jag stod själv på stan, sista bussen hade gått, jag frös och batterierna på mobilen började dö. Till sist efter order av mamma kastade jag mig på en taxi som egentligen var bokad, men taxichauffören var snäll och skjutsade hem mig ändå. och tur var väl det, annars hade jag nog aldrig kommit hem. Så från och med nu sviker jag aldrig min kära cykel!

Okej, det där kanske inte riktigt låter som att det kommer ifrån rätt person. Alla som följer med i min blogg vet säkert hur mycket jag under de senaste månaderna har klagat över vädret, hur mörkt, trist och kallt det är under den här årstiden. Och det står jag fast för, jag hatar vintern punkt slut! Dock tänker jag inte låta mitt liv påverkas allt för mycket av hur vädret är, i alla fall inte på en lördagskväll när det väntas festligheter. Silvia har äntligen uppehåll från fotbollen och såklart måste vi passa på att gå ut nu när hon äntligen kan. Så jag tänker ha hur roligt som helst, även fast det är regnigt mörkt trist och kallt ute. Vad gör det när vi väl är inne på dansgolvet liksom? Nej det här ska bli en bra kväll, det har jag bestämmt mig för. Så nu ska jag snart ta och hälla upp ett glas vin och sen börja göra mig i ordning för att sedan ta mig bort mot Silvia och möta upp lite andra tjejer! :)

 Jag bara älskar den här bilden på mig och Silvia, den är från skolavslutningen i tvåan.

Ja det kan man verkligen fråga sig, för i det här huset så är det praktiskt taget omöjligt att inte plocka fram dammsugaren, damtrasan och moppen på en lördag. Jag brukar skämta med min mamma och säga att dammsugaren är hennes bästa vän och det ligger faktiskt lite sanning i det. Min mamma kan vara den enda människan på hela jorden som tycker om att städa, hon tycker att det är roligt. Jag själv städar av en enda anledning, för att det behövs. Och för att jag ska orka med en timmes städning så krävs bra musik, annars blir det alldeles för tråkigt.

Och just idag (precis som vanligt på lördagar) så skriker mitt rum att det behöver städas, så jag antar att det bara är att dra igång stereon och köra. Mamma har redan hållt på i en timme, om hon bara kunde ge mig lite av hennes energi så kanske det skulle gå lite lättare för mig!?

Mina päron lämnar mig själv ikväll och vad passar då inte bättre än att bjuda över min snygga vän Ida på middag och mys. Och eftersom att hon har träning fram till klockan sju så är det jag som får stå för matlagningen och för att göra det enkelt för mig så slår jag till på tacos. Så jag tar ett glas vin och drar igång spotify på högsta volym och sätter igång och jag hoppas på att Ida känner sig sjukt nöjd när hon kommer hit till en färdiglagad middag.

Förövrigt så har jag varit med om en helt sjukt sak idag på jobbet, som jag inte kan berätta om här. Men jag kan säga så mycket som att det finns en hel del smarta människor runt om i vårat land, som ibland lyckas lite mer än vad de kanske borde.

Är det någon gång på hela året som vi människor behöver värme så måste det vara nu. Eftersom att vi inte får så mycket värme från solen som är alldeles för långt bort ifrån oss just nu så får vi helt enkelt söka värme på annat vis. Kanske från en pojkvän/flickvän, ifrån familjen eller vänner. Eller varför inte iform av mysiga koftor, stickade strumpor, värmeljus och varma ulliga filtar. Ett gott te eller en stor kopp kaffe. Det är vad vi människor behöver nu, för att orka oss igenom den här årstiden. Själv dricker jag te som aldrig förr och mina raggsockor tar jag aldrig av mig (i alla fall inte när jag är hemma). Och om någon ens skulle våga ta ifrån dessa små värmekällorna, då kan jag säga att det är kört, då orkar jag inte längre. För det är värmen från ett varmt bad, ett varmt täcke eller en varm kram som får mig att orka gå upp på morgonen och titta ut i min snöfyllda trädgård.

Så slipper jag vintern, kylan, slasket, mörkret och snöstormerna. Jag slipper kalla Sverige och jag slipper Örebro (förlåt det finns mängder med underbara människor här som jag älskar men jag är verkligen sugen på någott nytt). Och vet ni vad jag får istället?

Sommar, sol, hav, ljus och en fantastisk miljö. Det är såklart USA och Kalifornien som jag pratar om. Jag har bestämmt mig nu och jag är 100% säker på att det är det här jag vill göra, ett år på college i soliga och underbara Santa Barbara. Och jag längtar redan, jag vill helst åka nu. Men tyvärr så fungerar det inte, så jag stannar ett tag till, jobbar och lever det här alldeles för trista vardagslivet fram tills slutet av sommaren. Men sen mina vänner, då är det jag som packar väskan och sticker över atlanten, för att stanna ett bra tag.