Ingen i min familj tycker om snö, kyla eller mörker. Vi ser inte se charmen i att åka iväg på en skidsemster jämfört med en solsemester och vi tycker inte om att sitta inne och titta ut på snön som ligger som ett täcker över hela våran trädgård. Vi är helt enkelt inga vintermänniskor och det kommer vi antagligen heller aldrig att bli.

Problemet när vädret slår om så pass fort som det har gjort nu (gått från soliga höstdagar till snöstorm och kyla) påverkar därför allas humör i den här familjen. Vi blir griniga, förbannade och tar ut ilskan på varandra. Så när jag efter mycket om och men äntligen kom hem efter träningen idag så var humöret inte riktigt på topp i huset. Alla var irriterad och på allmänt dåligt humör. Och det värsta av allt är att det här bara är början, det är bara november, vintern har knappt börjat. Och till råga på allt så har våran katt någon form av ständig vinterkräkssjuka vilket leder till att han spyr konstant under vinterhalvåret. Förhållandena känns fantastiska här hemma va? Någon som vill komma på fika kanske!?

(Jag hoppas ni tar det hela med en nypa salt, för det mesta brukar vi vara på bra humör allihopa)

Jag tittade på premiären av "Ung och bortskämd" idag som handlar om tio ungdomar som är uppväxta med att föräldrarna skämmer bort dem med ALLT, pengar, städning, matlagning, diskning. De sköter ingenting själva och de flesta har tagit studenten och är arbetslösa, av fri vilja. De lever på sina föräldrar, som inte bara ger dem pengar utan även tvättar deras tvätt, lagar deras mat, städar deras rum och och diskar deras disk. Då kan man fråga sig vad de här människorna egentligen sysslar med, i och med att de lämnar över precis allt arbete till sina föräldrar. Jo det är såklart utseendet de vårdar, de står framför spegeln hela dagarna, springer på ansiktsbehandlingar, fixar naglarna, färgar håret och köper kläder. Att det ens räknas som en sysselsättning, och vad är det för liv att leva?

Vad har de här ungdomarna för syn på livet egentligen, och hur bra kommer de att kunna klara sig på egna fötter den dagen som föräldrarna släpper taget (om de nu någonsin gör det).

Men samtidigt som jag funderar över vilket liv ungdomarna lever så undrar jag hur man som förälder kan gå med på allt det här? Hur man kan gå med på att göra precis allt åt sina barn, medan man låter dem njuta av livet, helt på sitt eget sätt. Nej man måste sätta ner foten och ställa krav, för en vacker dag kommer även de här kära ungdomarna att få stå på egna ben, och då mina vänner kan jag lova att det kommer bli tufft för dem!

Sen måste jag även tillägga att vissa av ungdomarna i programmet skötte sig bättre än andra, att pappa betalar är en sak, att pappa sedan diskar, lagar mat, tvättar, städar och sponsrar med pengar, det är en annan sak.

Har ni missat programmet? Titta här http://svtplay.se/t/144214/ung_och_bortskamd,

Nu är jag hemma efter en toppen helg i Göteborg och jag är helt slut. Jag har väl kanske inte riktigt sovit så mycket som man borde göra, så jag tänkte ta igen det nu istället. Imorgon väntar en ny vecka med nya möjligheter, vilket känns välbehövligt. Just för tillfället är jag sjukt trött på Örebro och livet här, jag vill ut i världen, göra nya saker, upptäcka nya platser och träffa nya människor. Men fram tills jag sticker iväg till USA, får jag bita ihop och fortsätta på samma gamla vis.

En annan sak som gör att jag känner mig ännu tröttare på Örebro är alla dessa våldtäktsmän som verkar bo här Ännu en våldtäkt belv anmäld från i fredagskväll. Sen hörde jag om ett par tjejer som hade blivit hotade med kniv här i våran lilla stad. Vad händer med folk? Vad händer med Örebro?

Nu ska jag skratta lite åt Bridget Jones och sen drar jag täcket över huvudet och somnar och det ska blir så skönt ska jag säga!

Efter jobbet var det dags för att ha lite roligt tillsammans med teamet som jag jobbar i. Så vi tog oss iväg mot Strike för att bowla, och jag vet inte riktigt hur jag ska säga att det gick. Till att börja med gick det förvånansvärt bra och killarna som jag spelade med blev lite förbannade över att det såg ut som att de båda två skulle förlora mot en tjej. Dock fortsatte inte min tur riktigt hela vägen in i mål, och jag slutade som tvåa (vi var bara tre). Men vad tusan, jag får vara nöjd ändå och vi hade i alla fall väldigt roligt. Efter bowlingen blev det mat och sedan tog jag mig hemåt. En lite bättre torsdagskväll än vanligt helt enkelt.

Imorgon slutar jag redan vid lunch eftersom att jag ska till Göteborg över helgen. Trevligt värre.

Men först ska jag dejta min kudde och mitt täcke, jag tror att det kan bli en mycket bra dejt!

Sov gott!

När jag åkte iväg till gympan förut så tog jag ut mina linser innan och tänkte att huvudvärken kanske skulle släppa då (fråga mig inte hur jag tänkte eftersom att jag måste anstränga mig mer för att se när jag inte har linserna). Hur som helst så var det något av det sämsta jag har gjort.

Jag skaffade ju mina linser i somras, efter att jag hade blivit allt mer beroende av mina glasögon. Men jag har nog inte riktigt förstått hur jäkla dåligt jag ser, jag har mest trott att jag behöver linser för att köra bil, gå på bio och liknande. Men idag insåg jag att jag inte ser ett skvatt utan linserna. Hela världen var helt suddig och det var svårt att ta sig fram på cykel, undrar hur det hade gått med bil då liksom. Allt kändes suddigt och oklart och jag fick verkligen anstränga mig för att se. Väl inne på passet så forsätte det på samma sätt och jag fick anstränga mig för att se ledaren.

Så från och med nu behåller jag linserna på tills dess att jag går och lägger mig.

Vilket jag faktiskt ska göra nu, är sjukt trött idag så det känns som en bra idé att somna i tid. Imorgon väntar nio timmars arbete och efter det bowling och mat med teamet.

God natt på er!

Ja, eller det har i alla fall känts som så. Redan imorse hade jag huvudvärk och sen har det bara blivit värre och värre under dagen. Utöver det så har jag även varit riktigt trött och knappt orkat hålla ögonen uppe. Eftermiddagen kändes som en evighet och jag trodde aldrig att klockan skulle slå kvart över fyra och att jag skulle få gå hem.

Nu när jag väl har kommit hem så är huvudvärken inte direkt bättre, det dunkar som bara den fortfarande. Men jag tror inte att det blir bättre av att jag lägger mig i sängen framför tv:n, utan jag tror att det jag behöver just nu är lite träning. Få koppla bort tankarna och köra skiten ur kroppen och efter det tror jag att jag är tillbaks på banan igen och då utan den här huvudvärken. Så nu, mot friskis!

Jag älskar verkligen tisdagaskvällar, just av den enkla anledningen att tv-tablån är väldigt lockande. Först "Sveriges skönaste familjer" som är sjukt underhållande och handlar om fyra sköna familjer, som lever fyra helt olika liv men alla försöker att få familjelivet att gå ihop. Och efter det visas inget mindre än "Desperete housewives" och det är om möjligt ännu mer underhållande, jag är helt fast.

Så tisdagskvällar vet ni vart ni hittar mig!