Jag får gåshud utav Ellie Gouldings - Your song, den är verkligen helt fantastiskt på alla möjliga plan. Just nu går den på repeat på min dator och jag antar att det kommer att fortsätta så ett tag. Jag kan nämligen vara bäst i världen på att trötta ut låtar. Jag spelar helt enkelt sönder dem i två veckor och efter det tröttnar jag totalt och vill inte alls höra dem längre. Mindre bra egenskap om jag får säga det själv.

Nu över till något helt annat, och något som inte alls är helt fantastiskt. Det har nämligen skett ännu en våldtäkt i Örebro, natten mot igår i Oskarsparken i Örebro. Efter att man grep en man i höstas som nu sitter inne, häktad för x-antal våldtäkter så trodde man att man kunde andas ut och känna sig lite tryggare på kvällarna. Men oj så fel man hade där, istället inträffar nya våldtäkter då och då och varje gång är signalementet svagt. Vad fan gör man liksom? Köper överfallslarm och en rottweiler, ja så får det nog bli.

Och vad gäller kaffet (märker ni också att jag är grym på att byta ämne) så gick det sisådär. Kaffet som pappa slog ihop blev visserligen gott men inte tusan gick det att göra några fina mönster utav det. Antingen är det mig det är fel på eller så maskinen, jag tror nog på det första haha.

Kram på er!

Nu har även vi skaffat oss en Espressomaskin och kan därför göra riktigt gott kaffe även hemma. Dock antar jag att det är jag som kommer att få lära mina föräldrar hur man gör kaffet, för även om min pappa har lärt sig ordet "macchiato" så vet han fortfarande inte hur man gör en. Så när han skickade sms till mig förut och skrev att han skulle bjuda på macchiato ikväll så skrattade jag lite för mig själv och funderade över vem det egentligen är som kommer att få bjuda vem på macchiato, efter fem år på Bara Vara Coffeshop så tror jag nog att det är jag som har mest koll på kaffe och hur det ska göras.

Såhär ser i alla fall våran maskin ut, jag ska göra en latte eller en cappucino till kvällen och föröska mig på lite fina mönster, om jag fortfarande kan. Då ska jag visa er!

Springskorna väntar på mig och jag har ingen förklaring till att inte hoppa ner i dem och ta mig ut på en springtur. Det är visserlien sjukt halkigt ute men jag får väl ta det försikigt och om man ramlar så är det ju bara upp och på't igen, precis som när man var liten och stod på ett par skridskor för första gången, så fort man ramlade och började gråta så kom mamma springades och sa nej nej inte gråta upp igen, nästa gång går det bättre. Så det är väl bara att köra efter den melodin idag också.

Wish me good luck.