Och så var den här onsdagen avklarad, och den har väl innehållt precis vad en onsdag ska innehålla. Jobb, träning och tv, vad mer kan man begära liksom? Dock var jag lite laddad för en sjukt spontan utgång med Madeleine, eftersom att jag inte börjar förens kvart i elva i morgon då jag stänger i kundtjänsten så skulle jag ju kunna gå ut. Men när jag väl kom hem från träningen och hade ätit och duschat så var klockan halv åtta och då orkade jag inte göra mig i ordning, så jag sparar mig till helgen i stället.

Egentligen skulle jag allra helst vilja följa med Ida och dra till Göteborg, Robyn spelar på Trädgården på fredag och jag är så ruskigt sugen på att vara där. Samtidigt är jag sjukt irriterad över att jag inte tänkte på det lite tidigare och hann med att köpa biljetter innan de tog slut, vilket de visserligen gjorde på typ fyrtio minuter men då skulle jag liksom ha varit på!!! Men men, jag har i alla fall tvingat Ida att ringa mig när hon spelar Handle me och så får hon gärna ringa på lite andra låtar också, själv får man väl höra Robyn via mikrofonen på Strömpis, så mycket närmare än så lär inte jag komma.

Imorgon väntar om sagt en lång sovmorgon och sedan jobb till kvart över sju, men senaste gången jag jobbade så sent så ringde ju ingen mindre än Joel Kinnaman in, så vem vet vem som ringer in imorgon när jag stänger? Man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Kram på er!!

Det bästa jag visste i tv väg som barn var julkalendern, att varje morgon få mysa ihop sig i soffan med en kalender (som nästan var större än en själv) där man varje morgon fick öppna en lucka som sedan hade något att göra med det som skulle hända i avsnittet i julkalenderna. Utöver det så hade man såklart även en chokladkalender och hur mumsigt är inte det, att varje morgon få börja med en chokladbit? Enligt mig finns det betydligt värre sätt att börja en morgon på.

Och inte nog med det, sen hade jag som liten också alltid dataspelet till julkalendern, där man varje dag fick en kod och då också fick göra nya grejjer i spelet.

December månad var därför en månad som man alltid såg fram till (inte bara för att man skulle få julklappar på julafton). Redan som liten så tyckte jag att hela december månad var väldigt mysig och att julkalenderna alltid var underhållande och chokladen alltid lika god. De absolut bäst julkalendrarna är ju helt klart Sunes jul som jag än idag skrattar åt, Mysteriet på greveholm som jag som nittonåring fortfarande tycker är spännande och sen sist men inte minst Julens hjältar. De tre julkalendrarna innehåller precis allt som en julkalender ska innehålla och jag satt som klistrad varje morgon när de visades (dock kommer jag inte ihåg så mycket ifrån när Sunes jul visade, då jag endast var några månader gammal).

Idag tycker jag inte alls att julkalendrarna är lika bra, jag vet inte om det bara är för att jag inte är ett barn längre, eller om det helt enkelt är så att julkalendrarna var bättre förr? Jag röstar nog för det sista, då jag än idag skrattar ihjäl mig när pappa Håkan ska fixa julgran. Men visst, barnen som idag sitter bänkade framför Hotell Gyllene Orren kanske inte alls skulle tycka att Sunes jul var roligt? Vem vet, saker och ting kanske har förändrats.

Så mycket bättre än såhär kan inte en julkalender bli, eller vad säger ni?