Det är inte ofta alla bitar faller på plats när jag ska till och träna. Jag älskar att träna och det är en livsstil för mig, men det uppstår väldigt ofta problem när jag ska träna just för att jag och min mage inte alltid vill samarbeta. Antingen är jag vrålhungrig när jag ska träna, ni vet sådär hungrig så att jag inte kan tänka på annat än mat. Det slutar oftast med att hela jag blir helt skakis och därför orkar jag såklart ingenting. Är jag inte hungrig så är jag alltid mätt istället, vilket leder till att jag får håll och då blir träningen såklart betydligt mycket tyngre. Och de få gångerna som jag varken är mätt eller hungrig, ja då har jag ont i magen istället. Riktigt magknip och så ont att jag nästan inte orkar stå upp och jag då går det faktiskt inte ens att träna. Skulle ni fråga min mamma så skulle hon säga att hon börjar tröttna på mig, för varje gång jag kommer hem efter att ha tränat så är jag antingen så hungrig att jag måste ha mat, nu genast innan jag ramlar ihop. Eller så är jag så mätt att jag inte vill höra ordet mat, eller så har jag så ont i magen att jag ramlar direkt ner i sängen när jag kommer innanför dörren. Det är aldrig riktigt bra. Men idag hörni, då föll alla bitarna på plats och jag kunde för första gången på ett par veckor träna riktigt ordentligt och faktiskt må riktigt bra. Och då kände jag verkligen hur roligt det är att träna när man mår bra, och hur mycket bättre man mår av att träna. Jag var på ett riktigt roligt gympapass med en kille som på något sätt påminde mig om Mikael Persbrant, det roliga var att den här killen som jag kanske borde kalla för man dansade loss till riktiga schalgerdängor. Han bjöd på sig själv och fick med alla i hela gympasalen, det var så sjukt roligt att jag faktiskt för första gången önskade att klockan kunde gå lite saktare. När passet var avklarat så kände jag mig så pigg så jag sprang lite på löpbandet också, jag tänkte att det var bäst att passa på när jag nu mådde så himla bra. Mamma blev såklart helt förvånad när hon sedan kom och hämtade mig, för första gången så klagade jag inte över hunger eller mättnad, jag berättade bara hur sjukt nöjd jag var och hur bra jag mådde. För det är verkligen en underbar känsla att träna när alla bitar faller på plats och när allt verkligen går så bra som man önskar!