Hur det känns att sätta fötterna i varm sand, att springa ner till havet och kasta sig ner i det klarblåa vattnet. Att äta lunch och titta ut över stranden, den vita sanden och det blåa vattnet. Att ta en iskall glass samtidigt som man känner sanden i fötterna.

Eller hur det känns att dra på sig en tunn sommarklänning, till ett par brunbända ben och ett fräknigt ansikte. Hur det känns att sitta på en mysig uteservering med ett glas rosé i handen och titta på när solen går ner. Att cykla hem på kvällarna, utan att frysa ihjäl och att ta ett nattdopp innan man somnar. Hur gott det smakar med solmogna jordgubbar med lite kall mjök och socker över, och en riktigt god grillad middag. Kommer ni ihåg hur det känns att vara barbent, att inte frysa och att faktiskt kunna och vilja spendera dagarna utomhus utan snökaos och kyla. För jag tror nämligen att jag har glömt, jag har glömt hur det känns, jag har glömt hur underbar sommaren kan vara. Jag har blivit insnöad i en snögrotta och jag kan inte komma ut. Snön fortsätter bara att komma och jag känner mig bara mer och mer instängd och mer och mer frusen. Jag vill ut, ut och tillbaka till sommaren, till värmen.

Så bara för att friska upp mitt minne och kanske även erat så bjuder jag på lite somriga bilder. För hörni, så här underbart är faktiskt livet under det några få månader om året.

Okej jag ångrar vad jag sa igår. Imorse klockan tjugo över sex när klockan ringde så ville jag inget hellre än att ligga kvar, under mitt varma och jättegosiga täcke, och jag var helt plötsligt inte alls sugen på att jobba. Men jag hade inte så värst mycket till val, det var bara att hoppa i kläderna, dra på sig lite smink och ge sig av. Och precis som jag trodde så har det ringt på riktigt ordentligt idag, efter elva fick vi mängder med samtal så det har varit en del att göra men det är väl skönt det.

Dock har jag haft sjukt ont i magen och i huvudet idag också, jag vet inte riktigt vad det är med mig, för såhär ont i huvudet brukar jag inte ha. Visserligen är jag inte helt frisk ifrån förkylningen än och sen hade jag inte sovit så mycket inatt heller, men ändå.

Efter jobbet så mötte jag upp mamma och vi tog oss iväg mot Friskis för lite gympa och det gick inte alls så bra som jag hade hoppats på. Magen och huvudet sa strängt ifrån och ville inte alls samarbeta med resterande delar av kroppen, men jag tog mig igenom passet i alla fall och nu ligger jag helt utslagen i sängen. Jag ska ta och göra mig en kopp te och ta en apelsin, chokladlivet är slut och likaså lata dagar i sängen. Verkligheten har bankat på dörren och det är bara att hänga på, show must go on!