Det är alltid värt att ge saker och ting ett försök, att våga prova, att våga släppa tryggheten och ta steget ut i osäkerheten. Om man aldrig vågar prova eller vågar försöka då kommer man heller aldrig att vinna någonting och få uppleva alla de sakerna som man verkligen vill innerst inne. Man får inte vara rädd för att misslyckas och för att falla pladask ner på marken, för vi klarar att resa oss igen om det är så, man överlever ett misslyckande. Däremot kan man förlora väldigt mycket på att aldrig våga ge saker och ting en chans, att aldrig våga ta steget ut i osäkerheten, för att möjligtivs vinna det högsta priset av allt, eller så falla pladask och misslyckas. Men om vi aldrig vågar testa, vågar prova och vågar hoppa, så kommer vi heller aldrig att få reda på hur det faktiskt hade slutat, om vi kanske hade lyckats eller om vi skulle ha misslyckats. Därför är det alltid värt att ge saker och ting en chans, man har inget att förlora utan bara att vinna!

Och med det tackar jag för mig, mamma har ändrat tiden imorgon, nu ska vi vara på ICA redan vid sju. Det känns lite som pappa Rudolf i Sunes sommar, som ger sig iväg vid fyra på morgonen för att slippa "den tunga trafiken" som i vårat fall är alla andra människor som också ska handla mat imorgon. Jag har dock en känsla av att mamma och jag kommer att vara HELT ensamma på ICA vid sju, för vem orkar egentligen gå upp redan vid sex för att åka och handla?

Okej, nu börjar jag fatta grejjen. Jag har lyssnat på jullåtar på radion hela dagen, jag har slagit in presenter, druckit julmust (för första gången i år, det är inte helt okej) och letat efter recept på julgodis och efter att ha gjort allt det här så börjar jag sakta men säkert att inse att det faktiskt är jul nu, inte snart utan nu. Och hur underbart är det inte? Jag älskar julen, även om det är på ett helt annat sätt nu sen man blev lite äldre. När man var mindre så var julen den bästa dagen på hela året, jag vaknade alltid vid fem på morgonen och var alltid klarvaken och ville gå upp genast (vilket jag inte fick). Resten av dagen var egentligen bara ett enda glädjerus, man fick öppna present efter present och äta obegränsat med godis och vilket barn klagar då?

Nu är julen lite annorlunda och jag känner inte riktigt samma glädjerus längre, dock uppskattar jag julen på ett annat sätt. Det är mysigt att träffa släkten, att äta massa god mat, titta på tv och bara ta det lugnt och visst jag erkänner, jag tycker fortfarande att det är roligt med jullklappar, det har jag inte riktigt växt ifrån än. Så i år ska jag verkligen passa på att njuta av de här mysiga dagarna som ligger framför oss.

Men innan jag kan börja njuta så har vi lite kvar att göra, imorgon bitti klockan åtta är det mamma och jag som ska hänga på låset till ICA Maxi för att handla all julmat. Mamma har kommit på den briljanta idéen att vara där precis när de öppnar, för att på så sätt slippa ruschen som kommer lite senare. Jag är inte riktigt för hennes förslag, men har inte så värst mycket att säga till om när det kommer till den biten. Efter handlingen så ska vi hem och städa och plocka fram alla tomtar, sen laga mat och sen när pappa kommer hem ifrån jobbet har vi en gran som ska kläs. Så om vi bortser från handlingen och städningen som jag gärna skulle kunna skippa så tror jag att även morgondagen kan bli riktigt mysig.

Nu ska jag ta och dricka lite te, för tredje gången idag och äta en herrans massa pepparkakor. Jag kanske slänger in ett inlägg till innan jag somnar, annars får ni nöja er med en bild ifrån förra julen på mig precis innan vi skulle åka till mormor och morfar där vi alltid firar jul.

Jag som alltid verkar le på bilder, vad blev fel här liksom?