Ida och jag satt och diskuterade en ganska så rolig sak igår, hur envisa våra pappor är. Och jag antar att det här kanske inte bara gäller våra pappor, utan jag tror även att några andra män över 45 fungerar ungefär på samma sätt som då framförallt min pappa.

Vi börjar från början. För några veckor sedan så skulle jag, mamma och pappa åka iväg och handla mat. När vi rullar in på parkeingen så kör pappa såklart så nära entrén som möjligt. När jag själv är och handlar eller när jag över huvudtaget ska parkera så orkar jag aldrig bråka med de andra bilisterna längst framme vi entrén, utan jag ställer mig en bit bort och får gå 50 meter extra, vilket jag inte kan tycka är så farligt. Men nu var det pappa som körde och därför också han som parkerade, så han kör så långt fram som det går och stannar till och väntar på att en annan bil ska backa ut och så tänkte han ta hans plats. Den andra bilen backar ut och vips så hinner en annan bil in och snor "pappas plats" eller ja, han ansåg i alla fall att det var hans plats. Så pappa blir fullkomligt galen, åker fram till den andra bilisten och drar ner bilrutan och skäller ut honom, efter noter, för ja han snodde ju faktiskt hans plats. Pappa får köra vidare och får då inte alls en lika bra parkering och blir därför tjurig och irriterad och vägrar helt plötsligt följa med in i affären. Jag och mamma kunde verkligen inte sluta skratta åt honom, när han satt där och tjurade i bilen precis som en tioåring som inte har fått sitt lördagsgodis.

Sen nu för någon vecka sedan när vi skulle klä julgranen och pappa skulle sätta i julgransbelsysningen så hände ungefär samma sak där. Han är så envis så ingen annan än han får sätta i belysningen, bara för att allt ska bli rätt. och hur bra tror ni att det gick? Allt blev ett enda trassel och han fick inte i en enda lampa rätt utan stod bara och trasslade med sladdarna till ljusen och stod och svor över att de var en omöjligthet att trassla ut sladdarna, hm för vem var det egentligen som hade hängt ihop ljusen förra året? Tja inte var det jag och inte mamma heller. När pappa väl får i alla ljusen, så fungerade såklart inte belysningen i alla fall, så han önskade mig och mamma en god jul och sen gick han i sovrummet och stängde dörren om sig. Han återgick alltså till att vara den där tjuriga tioåringen som inte har fått sitt lördagsgodis.

Allt slutade med att jag fick kasta mig iväg och köpa ny belysning och tillsist fick mamma och jag i alla ljusen och tada, allting fungerade.

När jag berättade det här för killarna på mitt rum på jobbet så började de skratta, Johan berättade att det hade varit precis samma sak i hans familj medan Tobbe bara skrattade och sa att det var så typiskt gubbar. När Ida och jag pratade om det här igår så kom det fram att det var precis på samma sätt i hennes familj. Jag vet inte riktigt vad grejjen är men på något sätt så måste de vara väldigt envisa, de ska klara det här, helt på egen hand och så fort det inte går som de vill så blir de förbannade, eller tjuriga som tioåringar haha.

Jag kommer ihåg för några år sedan när jag mamma och mormor var på Kanarieöarna och på det hotellet som vi bodde på så kanske 50 av 100 solsängar var i solen, resten i skuggan. Vilket såklart ledde till att folk var uppe vid sju på morgonen för att reservera  de bästa solsängarna, trots att man inte fick.

En morgon hade en familj på fyra personer lagt ut sina handdukar på några utav de bästa solsängarna, och lite senare kom en gubbe och hans fru och tog bort deras handdukar och la istället dit sina och la sig ner och gjorde sig redo för en dag i solen. När den här familjen sedan kom så blev pappan i familjen såklart ursinnig och fullkomligt galen, han skrek åt paret att de skulle flytta på sig, men nej de vägrade och man fick ju faktiskt inte reservera solstolar så de tyckte ju sig ha all rätt på sin sida. Pappan som då stod helt utan solsängar blev ännu argare och ryckte drastiskt åt sig någon överbliven solsäng som han sedan kastade in emellan det här paret, han la sig på solsängen och låg alltså mittemellan dem, han bredde ut både benen och armarna och ja hur tror ni att paret reagerade? De ville såklart inte ha honom emellan sig, utan de reste snällt på sig och gick. Pappan fick alltså precis som han ville.

 Jag kommer ihåg hur mycket jag skrattade åt det här och hur roligt det såg ut, samtidigt som jag led med barnen som skämdes en aning för sin pappas agerande. Dock vet jag att min pappa skulle ha kunnat gjort precis samma sak, haha!

Jag hoppas att alla och framförallt min pappa tar det här med en nypa salt för jag menar ju såklart inget ille, utan vill snarare påpeka hur roliga min pappa och många med honom kan vara ibland. Att ni är så sjukt envisa och  ni vet verkligen hur man sätter ner foten, eller hur man tjurar ihop i bilen. Samtidigt som ni bjuder på riktigt bra underhållning, för jag kan en idag skratta åt hur roligt det såg ut när den arga pappan fullkomligt kastade in i sin solsäng mittemellan ett väldigt förvirrat par, bredde ut både ben och armar och såg sjukt nöjd ut.

Ni är bra roliga ibland!

Jag vet inte vad det är med Bon Jovis - It's my life, men jag bara älskar den. Den gör mig så sjukt taggad och glad. Samtidigt som den på något sätt gör mig jäkligt stark och laddad inför livet. För det är mit liv och det är nu eller aldrig och jag vill göra det bästa möjliga av det, för man lever inte för alltid!!!

Nu har jag precis dragit på mig träningskläderna och man kan nästan tro att jag är sponsrad av Nike. Jag har ett nikelinne, en niketröja, nikebyxor och nikeskor, haha. Jag är sjukt taggad och ska verkligen köra skiten ur mig. Vi hörs senare!

Kram på er!

Dagen efter nyårsafton känns alltid som en söndag,vilken dag det än är. Allt är stängt en sådan dag och alla ligger inne och är bakis. Sen när man vaknar upp idag och inser att det är söndag ännu en gång så känns det förbaskat skönt. Söndagar är verkligen vilodagar och man har all rätt till att bara ligga i sängen framför en film precis hela dagen.

Nu är det visserligen inte riktigt vad jag har tid med just idag, jag har bestämmt mig för att nu 2011 ta tag i mitt projekt att åka till USA i höst. Jag har skjutit upp det ganska så länge, men nu börjar det verkligen bli dags. Det är en hel del saker som jag måste kolla upp, människor som jag ska kontakta och framförallt anmäla mig till Kilroy. Så det är det jag ska försöka att göra idag. Sen ska jag även hinna med att träna och att fixa lite annat som jag inte riktigt heller har orkat ta tag i ännu. Mitt nyårslöfte kanske borde av vara att ta tag i saker och ting? Och sluta skjuta upp det. Det är nämligen någonting som jag kan vara riktigt bra på.

Förövrigt så har jag fortfarande inte berättat för er om min nyårsafton. Vi började ju som sagt här hemma, vi hjälptes åt att laga trerätters middag samtidigt som vi drack vin och lyssnade på musik. Vi satt ner och åt i lugn och ro och hade det riktigt trevligt. När vi hade ätit färdigt så ringde vi till taxi och åkte vidare till Hovsta, och till några killar som Madde kände. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dne där "festen" jag hade kanske inte jätteroligt, och det berodde absolut inte på tjejerna för vi hade hur kul som helst tillsammans. Men men, det var helt okej ändå. Vi skålade med champange vid tolv och tittade på fyverkerier. Runt halv två bestämde vi oss för att ta oss i min stan och hem till en annan kille och där spårade det totalt. Några försvann, några blev ledsena och själv var jag mest förbannad. Killarna som vi var hos blev framåt fyrataget riktigt jävla otrevliga. Jag vet inte riktigt när jag träffade så otrevliga och dryga killar sist och då var det ändå dem som hade bjudit in oss. Jag har dock mina gissningar om vad allting kunde ha handlat om framåt femtaget. Jag och tjejerna tog våra grejjer och drog på en gång, vi kände inte för att stanna kvar en sekund till. Så vid fem på morgonen började jag och Linnea vandra hemåt, som tur var så fick vi tag i en taxi på stan så vi slapp gå hela vägen hem. Halv sex ramlade jag ner i sängen, trött, slut och framförallt mest irriterad.

Även om mitt nyår inte var det bästa, så måste jag säga att jag och tjejerna som jag umgicks med hade sjukt roligt tillsammans. Jag hade nästan träningsvärk i magen dagen efter, bara för att vi hade skrattat så mycket, riktigt bra tjejer jag känner!

Nu ska jag ta tag i alla måsten, sen ska jag försöka få med mig Emma till träningen.

Kram på er!!

Gud vilken underbart skön dag jag har haft idag. Jag mötte upp Ida vid tre och vandrade då upp mot stan och till Kinaresturangen där mina föräldrar och alla deras vänner satt. De är ett gäng på ungefär 12 personer som umgås både på nyårsafton och nyårsdagen och på nyårsdagen börjar de alltid med en lång promenad och sedan sitter de på kinaresturangen hela kvällen, dricker öl och äter kinamat. När Ida och jag var där och köpte mat som vi sen tog med oss hem så hade de inte kommit igång riktigt än, eftersom att de bara var inne på första ölen. Men när jag hämtade dem nu så kan man ju verkigen säga att det var tvärtom, dem och ett par till ramlade in i bilen och satt och skrek och pratade, och mumlade om att jag skulle köra raka vägen till Arlanda och tydligen skulle Björn bjuda allihopa på en Thailandsresa, nu genast. Det var nästan så att jag var sugen haha. De är i alla fall bra roligt att se dem när de är sådär på g och att de orkar festa två dagar i rad, ja det är för mig en gåta när de är femtio och en annan nitton, och jag och Ida har legat döda i soffan hela dagen.

Efter att Ida och jag hade fått med oss maten så vandrade vi tillbaka hem till mig, och där ramlade vi ner i varsin soffa och orkade knappt resa på oss. Vi käkade kinamat och åt godis och hann med att titta på två filmer, varav den sista Snowroller, som är en så sjukt rolig film. Vi satt bara och asgarvade båda två,

Nu är jag helt slut, jag kom hem vid halv sex imorse och sov till halv elva. Mitt huvud och min kropp skriker efter sömn. Imorgon väntar ännu en lugn dag, dock ska jag se till att träna och det riktigt ordentligt. Men tills vi hörs igen bjuder jag på en bild från igår.

God natt på er!!

En bild på oss tjejer (utom Verre som agerar fotograf), hemma hos mig vid middagen.   

Första dagen på nya året och jag måste faktiskt säga att det känns väldigt skönt. Även fast 2010 var ett grymt bra år så känns det skönt att nu vända blad och ta nya tag.

Gårdagen får jag berätta mer om senare, för nu ska jag iväg och möta upp Ida. Vi ska ta en promenad upp på stan för att köpa kinamat och typ hyra film och köpa massa godis, det känns som att det är precis vad jag är sugen på idag.

Jag hör av mig mer senare, kram på er!