Det är alltid värt att ge saker och ting ett försök, att våga prova, att våga släppa tryggheten och ta steget ut i osäkerheten. Om man aldrig vågar prova eller vågar försöka då kommer man heller aldrig att vinna någonting och få uppleva alla de sakerna som man verkligen vill innerst inne. Man får inte vara rädd för att misslyckas och för att falla pladask ner på marken, för vi klarar att resa oss igen om det är så, man överlever ett misslyckande. Däremot kan man förlora väldigt mycket på att aldrig våga ge saker och ting en chans, att aldrig våga ta steget ut i osäkerheten, för att möjligtivs vinna det högsta priset av allt, eller så falla pladask och misslyckas. Men om vi aldrig vågar testa, vågar prova och vågar hoppa, så kommer vi heller aldrig att få reda på hur det faktiskt hade slutat, om vi kanske hade lyckats eller om vi skulle ha misslyckats. Därför är det alltid värt att ge saker och ting en chans, man har inget att förlora utan bara att vinna!

Och med det tackar jag för mig, mamma har ändrat tiden imorgon, nu ska vi vara på ICA redan vid sju. Det känns lite som pappa Rudolf i Sunes sommar, som ger sig iväg vid fyra på morgonen för att slippa "den tunga trafiken" som i vårat fall är alla andra människor som också ska handla mat imorgon. Jag har dock en känsla av att mamma och jag kommer att vara HELT ensamma på ICA vid sju, för vem orkar egentligen gå upp redan vid sex för att åka och handla?

Okej, nu börjar jag fatta grejjen. Jag har lyssnat på jullåtar på radion hela dagen, jag har slagit in presenter, druckit julmust (för första gången i år, det är inte helt okej) och letat efter recept på julgodis och efter att ha gjort allt det här så börjar jag sakta men säkert att inse att det faktiskt är jul nu, inte snart utan nu. Och hur underbart är det inte? Jag älskar julen, även om det är på ett helt annat sätt nu sen man blev lite äldre. När man var mindre så var julen den bästa dagen på hela året, jag vaknade alltid vid fem på morgonen och var alltid klarvaken och ville gå upp genast (vilket jag inte fick). Resten av dagen var egentligen bara ett enda glädjerus, man fick öppna present efter present och äta obegränsat med godis och vilket barn klagar då?

Nu är julen lite annorlunda och jag känner inte riktigt samma glädjerus längre, dock uppskattar jag julen på ett annat sätt. Det är mysigt att träffa släkten, att äta massa god mat, titta på tv och bara ta det lugnt och visst jag erkänner, jag tycker fortfarande att det är roligt med jullklappar, det har jag inte riktigt växt ifrån än. Så i år ska jag verkligen passa på att njuta av de här mysiga dagarna som ligger framför oss.

Men innan jag kan börja njuta så har vi lite kvar att göra, imorgon bitti klockan åtta är det mamma och jag som ska hänga på låset till ICA Maxi för att handla all julmat. Mamma har kommit på den briljanta idéen att vara där precis när de öppnar, för att på så sätt slippa ruschen som kommer lite senare. Jag är inte riktigt för hennes förslag, men har inte så värst mycket att säga till om när det kommer till den biten. Efter handlingen så ska vi hem och städa och plocka fram alla tomtar, sen laga mat och sen när pappa kommer hem ifrån jobbet har vi en gran som ska kläs. Så om vi bortser från handlingen och städningen som jag gärna skulle kunna skippa så tror jag att även morgondagen kan bli riktigt mysig.

Nu ska jag ta och dricka lite te, för tredje gången idag och äta en herrans massa pepparkakor. Jag kanske slänger in ett inlägg till innan jag somnar, annars får ni nöja er med en bild ifrån förra julen på mig precis innan vi skulle åka till mormor och morfar där vi alltid firar jul.

Jag som alltid verkar le på bilder, vad blev fel här liksom?

Det är helt sjukt vad fort dagarna går och helt plöstligt är julen här, årets mysigaste dagar ligger framför oss och jag antar att det är dags för mig att inse de och börja njuta. Jag älskar verkligen julen men i mitt huvud är det fortfarande december, så jag antar att det är dags att inse att det faktiskt är december månad och jul om bara några få dagar.

Annars händer det inte så värst mycket, jag har jobbat i nästan nio timmar och är helt slut i huvudet. Efter jobbet så mötte jag först upp Madde och Verre för att köpa biljetter till Strömpis på juldagen och när vi skulle köpa biljetter så mötte vi en riktigt dryg tjej, som utan att ens ha en aning om hur gamla vi var påpekade att det faktiskt var tjugoårs åldersgräns på Strömpis, men och? Vi har väl alltid kommit in förut så visst tusan ska vi göra det nu också. Och dessutom, hur kunde hon ens veta att vi var under tjugo. Nej sånt där kan irritera mig. Vi köpte såklart biljetter, mest bara för att jävlas med henne (förhoppningsvis kommer vi in också).

 Det var ungefär som den gången som jag skulle köpa ett par jeans för en herrans massa år sedan, då jag frågade expiditen efter en mindre storlek och han nästan började skratta åt mig och försökte snällt att förklara att jag inte skulle kunna ha en mindre storlek (endast för att han inte trodde att det fanns några mindre storlekar inne i lager). Då gick jag till en annan expidit och frågade efter efter storleken mindre och hon plockade snällt fram det, och ja tror ni att de passade eller, ja såklart. Visserligen satt den första storleken bättre, men jag var så sjukt irriterad över den första expiditens kommentar så att jag såklart köpte de mindre jeansen, bara för att visa hur jävla fel han hade. Att jag sedan aldrig använde de jeansen behöver jag egentligen inte nämna.

Det är lite jag i ett nötskal, men jag kan bli väldigt irriterad när folk slänger ur sig sådana kommentarer, visst tjejen som vi pratade med om biljetterna idag ville säkert bara vara snäll och informera oss. Men i så fall kan man göra det på ett betydligt trevligare sätt och kanske till och med dra till med ett leende och var trevlig mot kunderna istället för den dryga attityden som hon hade mot oss. Det tror jag att både hon och Pitchers skulle tjäna på.

Efter den alltför snabba dejten med Madde och Verre mötte jag upp Ida och gick och fikade med henne, vi fastande och satt och bara pratade i närme två och en halv timme.

Nu ska jag ta och hoppa in i duschen, imorgon jobbar jag som vanligt men sen får jag lite julledigt och en lite längre helg och det ska bli så skönt.

Det är inte ofta alla bitar faller på plats när jag ska till och träna. Jag älskar att träna och det är en livsstil för mig, men det uppstår väldigt ofta problem när jag ska träna just för att jag och min mage inte alltid vill samarbeta. Antingen är jag vrålhungrig när jag ska träna, ni vet sådär hungrig så att jag inte kan tänka på annat än mat. Det slutar oftast med att hela jag blir helt skakis och därför orkar jag såklart ingenting. Är jag inte hungrig så är jag alltid mätt istället, vilket leder till att jag får håll och då blir träningen såklart betydligt mycket tyngre. Och de få gångerna som jag varken är mätt eller hungrig, ja då har jag ont i magen istället. Riktigt magknip och så ont att jag nästan inte orkar stå upp och jag då går det faktiskt inte ens att träna. Skulle ni fråga min mamma så skulle hon säga att hon börjar tröttna på mig, för varje gång jag kommer hem efter att ha tränat så är jag antingen så hungrig att jag måste ha mat, nu genast innan jag ramlar ihop. Eller så är jag så mätt att jag inte vill höra ordet mat, eller så har jag så ont i magen att jag ramlar direkt ner i sängen när jag kommer innanför dörren. Det är aldrig riktigt bra. Men idag hörni, då föll alla bitarna på plats och jag kunde för första gången på ett par veckor träna riktigt ordentligt och faktiskt må riktigt bra. Och då kände jag verkligen hur roligt det är att träna när man mår bra, och hur mycket bättre man mår av att träna. Jag var på ett riktigt roligt gympapass med en kille som på något sätt påminde mig om Mikael Persbrant, det roliga var att den här killen som jag kanske borde kalla för man dansade loss till riktiga schalgerdängor. Han bjöd på sig själv och fick med alla i hela gympasalen, det var så sjukt roligt att jag faktiskt för första gången önskade att klockan kunde gå lite saktare. När passet var avklarat så kände jag mig så pigg så jag sprang lite på löpbandet också, jag tänkte att det var bäst att passa på när jag nu mådde så himla bra. Mamma blev såklart helt förvånad när hon sedan kom och hämtade mig, för första gången så klagade jag inte över hunger eller mättnad, jag berättade bara hur sjukt nöjd jag var och hur bra jag mådde. För det är verkligen en underbar känsla att träna när alla bitar faller på plats och när allt verkligen går så bra som man önskar!

Det är helt stört vad trött jag är, jag har gäspat konstant sen jag vaknade imorse (jag fick inte sova så länge som jag hade önskat) och sedan har jag verkligen kämpat hela dagen för att hålla ögonen uppe och nu känner jag att det är dags att ge upp. Så jag tar drar täcket över huvudet och somnar redan klockan halv tio på en söndag, det hör inte till vanligheterna. Imorgon är det vardag igen och tillbakas tills verkligheten, men den här veckan kommer förhoppningsvis att gå ganska så fort ändå. Jag jobbar bara fram tills onsdag sen har jag fått ledigt dagen innan julafton, så då blir det storhandling, matlagning, städning och såklart så ska vi även klä granen. Det blir mysigt det!

Ha en fortsatt fin kväll och sov så gott sen!

Den här helgen har varit allt annat än tråkig och jag har verkligen haft fullt upp, från det att jag kom hem i fredagskväll fram tills nu när jag äntligen fick lägga mig i min säng en stund och bara ta det lugnt. Igår kom ju som sagt systrarna Cornelius hit redan vid sju, vi drack, gjorde oss i ordning och hade riktigt trevligt. Vid kvart över nio tog vi oss iväg mot stan och några kompisar till Verre som bodde på Hertikals Allé, så det blev en repris på "Succè på hertikals allè". Redan vid halv elva tog vi med oss ligan och vandrade upp mot stan där vi sedan delade på oss, några gick till frimis och vi till strömpis där det som vanligt var sjukt kul. Vi hamnade i vipen, blev bjudna på drinkar, dansade, dansade och dansade lite till. Jag vet inte när jag hade så roligt senast. När klockan slog två var jag absolut inte sugen på att dra och skulle ha kunnat stanna ett par timmar till, så jäkla kul hade vi. Men det var inte så mycket att göra, Strömpis stängde och jag hade inte direkt något annat val än att snällt vandra ut. Och precis som alltid annars så hade jag egentligen tänkt gå tio minuter tidigare igår, bara för att slippa det där jävla taxitrasslet rent ut sagt. Men precis som alltid annars också så hade jag som roligast vid tio i två och ville inte alls gå då.

Men tur som var så ringde jag ju min taxikille som jag åkte med förra helgen då jag fick hans telefonnummer, så jag tänkte att jag ger det ett försök. Och den härliga typen svarade så glatt och knappt fem minuter senare rullade han förbi Strömpis. En underbar taxichaufför som ska få bra mycket dricks nästa gång jag åker med honom (vilket kommer bli typ nästa helg).

Nu är jag i alla fall helt slut, två utekvällar, ett släktkalas och idag en tuff shoppingrunda. Nu vet jag någon som inte kommer att röra sig en meter ifrån sängen. Jag ska titta på handbollsfinalen och sen bara ta det så jäkla lugnt.

Här är en bild på mig och mina fina tvillingar innan vi drog hemifrån mig igår:)

Idag har jag gjort allt annat än att vila. Redan vid halv tio imorse var jag uppe och fick dra igång och städa ganska så omgående. Efter det har vi handlat och lagat mat och vid klockan ett kom familjen Eriksson. En halvtimme senare kom även farfar och vi fick då spendera två underbara timmar med honom. Det är roligt att se hur pigg och glad han är, trots att han har drabbats av en stroke. Han dricker, äter och skrattar och skålade mest hela tiden. Det blev två riktigt fina timmar med släkten. Nu har farfar åkt och familjen Eriksson är fortfarande kvar. Snart rullar även tvillingarna Cornelius in och då väntar vin och musik, antingen tar vi oss vidare till Ekeby Almby eller hem till någon på stan innan vi drar ut till Strömpis. Jag hinner säkert uppdatera er innan dess och om inte får ni såklart ha en helt underbar kväll.

Här kommer även lite bilder ifrån dagen.

Jag valde bort mjukisdressen, chokladen och tv:n för pumps, klänning och vin. Som ni säkert förstår så ska jag ut, dock blir det en riktigt spontan och ganska så lugn utgång. Vid halv åtta bestämmde vi oss för att gå ut, så det var bara att sätta igång och göra sig i ordning. Nu är jag i alla fall klar och ska snart träffa Silvia och Camilla, först måste jag bara hitta en bra buss. En annan sak som jag också måste se till att göra är att komma hem med bussen ikväll, jag har av någon anledning en tendes till att missa bussarna då min sista buss går kvart i två och då vill jag aldrig gå. Dock uppstår alltid samma taxiproblem, det är alltid omöjligt att få tag på en taxi vid två och sist fick jag vänta en timme på en, och det orkar jag inte idag eftersom att jag ska upp ganska tidigt imorgon. Så nej bussen ska hinnas med.

Hoppas att ni får en riktigt bra kväll ni också och skål på er!