Jag överlevde träningen, men jag måste erkänna att det var precis på gränsen. På styrkan var jag grymt svag och det kändes verkligen att jag inte hade tränat ordentligt på ett par veckor, och jag hatar att känna mig sådär svag så nu vet jag någon som ska komma igång med styrkan igen. Som tur var gick konditionen lite bättre och jag kände att jag hängde med i det sjukt höga tempot, alltid något. Efter träningen var både jag och Ninni helt slut, och jag vill helst av allt lägga mig på en bänk på Friskis och sedan stanna där tills jag få lite ny energi. Men så fick det inte bli, köpte mig en smoothie istället och fick lite ny energi ifrån den.

Nu är jag i alla fall hemma och har precis kastat i mig lite mat (var helt sjukt hungrig) så nu sitter jag och är lite deprimerad över att jag inte är i Göteborg ikväll. Jag vet att jag har sagt det förut men det är få artister som jag skulle vilja se en hel konsert med, Robyn är en utav dem artisterna som jag verkligen skulle vilja se en hel konstert med och varför i hela friden såg jag då inte till att köpa in biljett? Ibland blir jag bra irriterad på mig själv alltså. Sen blir jag ständigt påmind av Ida då hon skickar sms och berättar hur taggad hon är och hur kul hon har, hey jag är astaggad på mina mjuksbyxor och Robyns spellista i sängen också, eller??? Nu ska jag ta och försöka få tag i Silvia och se om vi ska dra till med en riktigt spontan utgång eller om jag ska behålla mjuksbyxorna på och stannar i sängen hela kvällen. Det återstår att se.

Kram på er!

Det är bra trist att jobba till sju måste jag säga, man är I princip helt ensam kvar på kontoret, det är mörkt och alldeles för tyst. Dessutom är det helt dött i telefonkön, det är inte många som vet att vi har öppet till sju på torsdagar så de ringer knappt alls. Men men, de sista timmarna gick bra i alla fall. Jag satt och lyssnade på musikhjälpen i P3 och skickade faktiskt in ett sms till dem och önskade en låt samtidigt som jag skänkte 50 kronor. Jag hade jättesvårt att bestämma vilken låt jag ville önska, först jag var inne på nostalgilåt typ Spice Girls - Wannabe, vilken tjej älskade inte den? Sen började jag fundera på om jag skulle ta någon mer betydelsefylld låt, typ Coldplay - Fix you eftersom att det är en utav världens bästa låtar. Men sen blev det slutligen Håkan Hellström och Nu kan du få mig så lätt, den helt klart bästa låten med Håkan Hellström och jag blir alltid glad när jag hör den och det kändes som att jag behövde en sådan låt just då. Dock fick jag aldrig höra min låt spelas, visserligen lämnade jag jobbet vid sju så det är mycket möjligt att den har spelats efter. Hur som helst så skänkte jag i alla fall femtio kronor till välgörenhet, det känns bra!

Nu ska jag ta och hoppa in i duschen, men det tar dock emot. Jag ligger så fantastiskt skönt i sängen och orkar verkligen inte resa på mig. Imorgon efter jobbet blir det ett helvettespass på Friskis, skivstång/kondition är vad som väntar och jag har inte kört det på några veckor så jag antar att jag kommer att kollaps. Om jag mot förmodan kommer därifrån helskinnad så väntar nog en utgång framåt kvällen, dock en ganska lugn och spontan sådan eftersom att jag ska ut på lördag också.

Ha det bäst tills vi hörs igen!

Kram

Och så var den här onsdagen avklarad, och den har väl innehållt precis vad en onsdag ska innehålla. Jobb, träning och tv, vad mer kan man begära liksom? Dock var jag lite laddad för en sjukt spontan utgång med Madeleine, eftersom att jag inte börjar förens kvart i elva i morgon då jag stänger i kundtjänsten så skulle jag ju kunna gå ut. Men när jag väl kom hem från träningen och hade ätit och duschat så var klockan halv åtta och då orkade jag inte göra mig i ordning, så jag sparar mig till helgen i stället.

Egentligen skulle jag allra helst vilja följa med Ida och dra till Göteborg, Robyn spelar på Trädgården på fredag och jag är så ruskigt sugen på att vara där. Samtidigt är jag sjukt irriterad över att jag inte tänkte på det lite tidigare och hann med att köpa biljetter innan de tog slut, vilket de visserligen gjorde på typ fyrtio minuter men då skulle jag liksom ha varit på!!! Men men, jag har i alla fall tvingat Ida att ringa mig när hon spelar Handle me och så får hon gärna ringa på lite andra låtar också, själv får man väl höra Robyn via mikrofonen på Strömpis, så mycket närmare än så lär inte jag komma.

Imorgon väntar om sagt en lång sovmorgon och sedan jobb till kvart över sju, men senaste gången jag jobbade så sent så ringde ju ingen mindre än Joel Kinnaman in, så vem vet vem som ringer in imorgon när jag stänger? Man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Kram på er!!

Det bästa jag visste i tv väg som barn var julkalendern, att varje morgon få mysa ihop sig i soffan med en kalender (som nästan var större än en själv) där man varje morgon fick öppna en lucka som sedan hade något att göra med det som skulle hända i avsnittet i julkalenderna. Utöver det så hade man såklart även en chokladkalender och hur mumsigt är inte det, att varje morgon få börja med en chokladbit? Enligt mig finns det betydligt värre sätt att börja en morgon på.

Och inte nog med det, sen hade jag som liten också alltid dataspelet till julkalendern, där man varje dag fick en kod och då också fick göra nya grejjer i spelet.

December månad var därför en månad som man alltid såg fram till (inte bara för att man skulle få julklappar på julafton). Redan som liten så tyckte jag att hela december månad var väldigt mysig och att julkalenderna alltid var underhållande och chokladen alltid lika god. De absolut bäst julkalendrarna är ju helt klart Sunes jul som jag än idag skrattar åt, Mysteriet på greveholm som jag som nittonåring fortfarande tycker är spännande och sen sist men inte minst Julens hjältar. De tre julkalendrarna innehåller precis allt som en julkalender ska innehålla och jag satt som klistrad varje morgon när de visades (dock kommer jag inte ihåg så mycket ifrån när Sunes jul visade, då jag endast var några månader gammal).

Idag tycker jag inte alls att julkalendrarna är lika bra, jag vet inte om det bara är för att jag inte är ett barn längre, eller om det helt enkelt är så att julkalendrarna var bättre förr? Jag röstar nog för det sista, då jag än idag skrattar ihjäl mig när pappa Håkan ska fixa julgran. Men visst, barnen som idag sitter bänkade framför Hotell Gyllene Orren kanske inte alls skulle tycka att Sunes jul var roligt? Vem vet, saker och ting kanske har förändrats.

Så mycket bättre än såhär kan inte en julkalender bli, eller vad säger ni?

Just nu känns det faktiskt så, jag är sjukt nöjd med mitt liv och mår för tillfället helt underbart bra. Jag trivs underbart bra på jobbet, jag älskar att träna och jag älskar att umgås med mina fina vänner och framför allt vid de tillfällena när vi umgås över ett glas vin som sedan avslutas på dansgolvet ute på krogen. Nej hörni, livet är bra och jag försöker att passa på att njuta så mycket som det bara går.   

En annan anledning till att jag är väldigt glad just nu är för att Madeleine är hemma från London igen. Efter jobbet idag så mötte jag upp henne och tog en lång och riktigt mysig fika, vi satt och pratade i nästan två timmar och det var hur mysigt som helst. Hur skönt som helst att ha henne hemma igen!

Är inte det konstigt? Att man alltid vill ha sakerna som man inte kan få!? Allt det där som ligger en bra bit bort ifrån en, drömmar som alltid kommer att förbli drömmar, drömmar som aldrig går att förverkliga. Anledningen till att drömmarna känns så spännande är just för att det är så det alltid kommer att förbli, de kommer alltid att vara spännande, just för att det är någonting som man bara inte kan få. Det förbjudna eller det omöjliga. Om det mot förmodan någon gång skulle vara så att någon av de här drömmarna uppfylls så tror jag att man blir besviken. Man har drömt om något förbjudet och något omöjligt så pass länge att man har målat upp en bild av hur livet skulle kunna se ut om de här sakerna föll in i verkliga livet. Om de sedan gör det så blir det aldrig oftast som man har tänkt sig, drömmen är inte längre en dröm utan snarare en verklighet och det förbjudna är inte längre förbjudet, utan snarare tillåtet.

Det förbjudna och det omöjliga är spännande så länge det är just förbjudet och omöjligt, liksom en dröm är en dröm enda tills dess att den blir verklighet och övergången däremellan blir oftast inte som man hade hoppats på. Vissa drömmar bör nog förbli drömmar, just för att det är då de är som bäst. När vi får skapa våran egen dröm, med det förbjudna och det omöjliga och sedan låta det vara just det, en omöjlig dröm.

Nu ska jag ta och sova, jag sov riktigt dåligt inatt och har varit som en zombie hela dagen på jobbet. Mina sista timme i telefon satt jag och gäspade och jag tyckte själv att jag lät jättetrött, dock påpekade en kund hur pigg och glad jag lät, men vart han fick det ifrån har jag ingen aning om. Efter jobbet imorgon väntar fika med Madeleine. God natt på er!!

Jag tände ljusen för första gången i min fina ljustake idag som min morfar faktiskt har gjort. Sedan passade jag på och åt pepparkakor och lussebullar, det är ju faktiskt lucia idag!

Min mage är vad jag syftar på i rubriken, för jag är så helvettes trött på den nu. Det känns som att jag har ont i magen minst tre av sju dagar i veckan och nu börjar jag tröttna. Den blir svullen och ser ut som två och sedan får jag även riktigt ont i den.

Idag har jag haft en riktigt dålig magdag redan  imorse hade jag magknip och sedan har det hållt i sig och jag har inte alls varit sugen på mat, tvärtom. Men nu börjar det släppa lite och jag har i alla fall fått i mig lite soppa, så imorgon är det förhoppningsvis bra igen. Den är bra knepig alltså.

Förövrigt så har jag inte förlorat synen än och jag har inte heller behövt operera bort ögat, haha. Jag hade allt lite panik igår kväll när jag skulle lägga mig och slutade aldrig att intala mig att linsen säkert var där någonstans inne i ögat och jävlades med mig, men tillsist så somnade jag i alla fall och imorse så insåg jag det var en omöjlighet att linsen var kvar i ögat. Men efter jobbet idag så gick jag förbi optikern i alla fall och jag skojjade med några på jobbet om att vi skulle få skriva villkor ögonlapp på mitt körkort imorgon, om det var så att linsen skulle ha ramlat bakom ögat (vilket bara är en myt). Men såklart såg allt jättebra ut och så fick jag med mig en ny lins hem, så nu var det problemet löst.

Nu ska jag ta och titta på julkalendern, dock får jag inte öppna någon lucka i min chokladkalender idag, för jag var nämligen sjukt chokladsugen igår och tog därför dagens choklad igår vilket jag såklart ångrar idag, haha!

Kram på er

Nu är jag helt slut, och för tillfället så gråter jag som en tok och nej jag är absolut inte ledsen, tvärtom. Dock har min ena lins försvunnit spårlöst, skulle ta ur linserna alldeles nyss och upptäckte då att ena linsen var borta? Jag har letat överallt och är nästan lite orolig över att den ligger kvar i ögat någonstans och därav har ni anledningen till mina tårar. Men min mamma klargjorde precis för mig att jag inte kommer att dö om nu linsen skulle vara kvar i ögat, men det känns ju tryggt att veta att jag i alla fall inte kommer att dö. Men jag skulle nog inte vilja säga att jag är särskilt sugen på någon ögoninfektion eller liknande heller. Men men, jag får springa in till optikern imorgon och be dem titta och sen ge mig en ny. Imorgon bitti vankas också luciatåg på jobbet, redan vid sju drar de igång och sjunger så det är bäst att jag sover nu så att jag orkar ta mig upp imorgon bitti. Sov så gott!!